...och nu lite reklam!

Riksbankens ekonomipris - bättre eller sämre än en pris snus?

Är det bara jag, eller är riksbankens "nobelpris" ett skämt? Tydligen är det inte bara jag...

Årets pris tog dessutom priset i att belöna nyliberal ekonomisk ideologisk teori. Teorin om att det ska "löna sig att arbeta" är dessutom ett skämt, för vad det innebär i praktiken är att det inte ska löna sig att arbeta för stora grupper, t.ex. ungdomar, nyanlända invandrare, personer som kommer från långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivning. Dessa ska "få tillträde" till arbetsmarknaden genom så låga löner så det knappast går att försörja sig på dessa, eller i ungdomarnas fall, att det inte ska gå att försörja sig, man ska bo kvar hemma. Sanningen är att man inte ömmar för varken ungdomar, långtidsarbetslösa eller någon annan som desperat behöver ett jobb. Sanningen är att man vill öka desperationen genom att sänka a-kassan, sjukförsäkringen, osv. Om det inte går att komma i närheten av att försörja sig när man inte jobbar blir människor mer benägna att ta jobb som det heller inte går att försörja sig på, men där fattigdomen åtminstone dämpas något. Och vips så har man sänkt löneläget i en hel nation.

Vad är vitsen med detta? Skapar lägre löner och mer desperata arbetssökanden fler jobb? Naturligtvis inte. Detta med att skapa fler jobb är bara en dimridå. Vad man verkligen vill skapa är högre vinster i företagen. Visst finns det en teoretisk möjlighet att lägre löner ger företagen utrymme att anställa fler, men historien visar att detta inte sker, vad som händer är att vinsterna ökar när lönerna sänks.

Men jag undrar hur nyliberala ekonomer tänker. De tycker att det är väldigt viktigt för företag att kunna gå med vinst, för det skapar starka, livsdugliga, konkurrenskraftiga företag som bidrar väldigt väldigt mycket till den gemensamma samhällsnyttan. Men privatpersoner ska inte få gå med vinst, de ska inte behöva få något över när räkningarna är betalda. Fattiga företag är dåligt för samhället, men fattiga människor är bra? Tänk om man hade tänkt tvärtom. För jag kan inte riktigt förstå varför man inte lika gärna skulle kunna säga att - äh, företagen behöver väl inte gå med vinst heller. Ju fattigare företag vi har desto mer anstränger dom sig! Och då löser dom våra världsproblem, klimatkrisen och ekonomikrisen och allting, när dom får lite piska på sig! Och om jag skulle ta och skapa en ekonomisk teori utifrån detta, att privatpersoner måste gå med så mycket vinst som möjligt och företag ska helst vara så fattiga som möjligt, så skulle vi kunna skapa politiska reformer utifrån det. Kanske skulle vi tvinga företagen att anställa dubbelt så många, utan att sänka några löner. Då hade företagen inte kunnat gå med vinst, men vi hade definitivt kunnat hälsa arbetslösheten farväl. Tror ni att min upp-och-nedvända teori får Riksbankens ekonomipris nästa år? Håll inte andan.

Eftervalets kranka blekhet

Valet gjorde mig naturligtvis på dåligt humör. Hur kan det göra något annat? Det var en väldigt medvind för alliansen i media, så stark så man nästan kan kalla det storm. Alliansen fick en pliktskyldig, slapp och lam kritisk granskning, och massor av både öppet och förtäckt beröm. Sossarna och de rödgröna blev hela tiden häcklade, kanske inte alltid i form av kraftig kritik (men det förekom naturligtvis också), men det lågintensiva hånandet som hela tiden var närvarande tror jag hade en större negativ effekt på de rödgrönas valresultat. På Göran Perssons tid tog man alltid bilder på honom underifrån, antagligen för att han skulle framstå som en pamp. Mona Sahlin har fått en lika vinklad bevakning, men jag tycker det har varit med underton av att hon är kvinna, och att det således är otänkbart att hon skulle vara statsminister. Bilder som tagits av henne har varit suddiga och uttonade, där hon ser ledsen, sårbar, trött ut. Fredrik har avbildats i mycket mer starka och tydliga hållningar.

Att läsa Esbatis kommentarer fick mig på lite bättre humör, dels för att det faktiskt finns fler som har sett den här partiska valrapporteringen i media, och för att Esbati diskuterar detta på ett mycket intelligent sätt i Medievärlden.

Arbetarrörelsens stora självmål

Jag lyssnade på Daniel Suhonens inlägg i OBS! i P1 från den 11:e september. Jag delar hans ståndpunkter, detta var det mest intressanta och intelligenta analyser jag hört på länge!

Arbetarrörelsens stora misstag, som ligger många år tillbaka i tiden nu, var att låta sig förföras av nyliberalismens populära idéer om att arbetslösheten bör permanentas på en hög nivå för att få ner inflationen. På det sättet gjorde arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen inkluderad, sig själv överflödig. Att moderaterna sedan fick en ledare som var slug nog att utnyttja det här öppna målet och stjäla hela arbetarrörelsens goodwill och varumärke (ursäkta det nyliberala uttrycket, men ordet passar bra i sammanhanget) var en katastrof som bara väntade på att hända. Socialdemokraterna hade först "stulit" den nyliberala och nykonservativa politiken. Problemet är bara att arbetarrörelsen inte har någonting att vinna på att driva motståndarens politiska frågor. Mittenväljarna lät sig inte förföras, och kärnväljarna blev valtrötta och drabbades av politikerförakt och la sig på sofflocket. Moderaterna däremot har aldrig riskerat att förlora några väljare, vad dom än hittar på, för vilket parti finns längre högerut på skalan? Och de välbärgade är ett val-älskande folk, som aldrig blir valtrötta. Så varje ny väljare är en vunnen väljare.

Socialdemokraternas väg tillbaka kommer att bli lång och svår om den ens är möjlig. För man har verkligen målat in sig i ett hörn. För att komma tillbaka till vägskälet där man valde fel måste man nämligen säga emot sig själv, och det vinner politiker sällan väljare på, det verkar så opålitligt och ansvarslöst. Dessutom var det ju genom att betona det "ansvarsfulla" man bytte politik, från lågarbetslöshetspolitik till högarbetslöshetspolitik. På det sättet har man alltså satt etiketten "ansvarsfullt" på borgarnas politik. Det blir mycket svårt att ta tillbaka detta.

Daniel är också inne på att rasismen och främlingsfientligheten gror bäst i de sociala klyftorna i samhället. Det är inte så konstigt, rasisterna är kapitalisternas nyttiga idioter. Hotet om främlingen har nämligen varit den bästa dimridån i historien att gömma en utsugande, orättvis politik bakom. Det är så lätt att kanalisera människors känsla av att bli utnyttjade och orättvist behandlade mot grupper med lägre status än dom själva. Att reagera mot att människor med högre status än en själv suger ut en och utsätter en för verkliga orättvisor är svårt och kräver mod. De flesta människor tar tacksamt emot varje utväg ur den jobbiga och delvis farliga konflikten. Att ge sig på människor med lägre status än en själv kräver inget mod, den som gör det riskerar ingenting för egen del.

Toleransens dilemma och mediernas dysfunktion

"Det är farligt att på ett obegränsat sätt tolerera intoleranta människor"

Karl Popper

Detta med tanke på hur mycket skjuts Sverigedemokraterna fått i media inför det här valet. I Danmark blev Dansk Folkeparti stort först efter att flera stora dagstidningar valt att skriva mycket om dom, vilket fick till följd att andra medier hakade på, och plötsligt fick dom ett väldigt stort mediautrymme. Efter den här valrörelsen är jag helt övertygad om att det är mainstream-medier som sätter dagordningen och bestämmer vem som får komma till regeringsställning eller få mandat till riksdagen, vilket jag har fått bekräftat här och här. Nu har Sverigedemokraterna tydligen lyckats väcka mediernas nyfikenhet, och jag får en känsla av att medierna söker den spänning som SD har att erbjuda. Vad ska hända? Kommer dom att göra bort sig? Kommer det att bli konflikt? Vilka partier kan tänka sig att svika sina ideal och sälja ut sig för att få tag i makten i ett samarbete med SD? Kommer det att bli kravaller i förorten? Onekligen kan SD ge mycket stoff åt en cynisk och fullkomligt oempatisk mediavärld.

Stellan fattar!

Fattar du?

Likvidatorn

Maria-Pia Boetius har som vanligt skurit igenom mediernas tjocka dimridåer. Läs och begrunda.

Valet 2010 gäller...

... val av ny jultomte... eller?

För så låter det i debatten. Allt handlar om vallöften, vem som kan ge flest och vem som kan hålla sina löften. Ingenting handlar om vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska bygga det tillsammans. För hade vi sett politiken så, som en arena, ett verktyg, för att bygga upp ett folkhem, där vi alla får plats, trivs och kan utveckla vår potiential - i vår egen takt, efter våra egna behov och önskemål, utan några piskor eller tvångsåtgärder - då hade vi insett att politik inte är något som endast politikerna sysslar med. Något dom ska ge till oss. Politik är det vi gör tillsammans, var dag hela tiden. För antingen vi vill eller inte så går vi i en riktning, samhället är kollektivt, gemensamt på väg någonstans. Är det dit vi vill gå? Vem har bestämt farten och målet? Och om vi blivit duperade att gå dit vi inte vill, hur byter vi riktning, hur kommer vi dit vi vill? Tillsammans? För politik handlar inte om mig, det handlar om oss. Kan vi skrota längtan efter den starka jultomte-ledaren nu, som kör sitt race, och som antingen bryr sig om folket eller inte? Som antingen sviker oss eller ger oss presenter? Kan vi ta vårt ansvar över samhället som de vuxna människor vi alla är? Åtminstone alla som har rösträtt.

Barnläkarutbildningen har stora brister

Ett stort glapp i barnläkarutbildningen har uppmärksammats av en ny undersökning. Tre fjärdelar av barnläkarna har inte fått någon formell utbildning i barnmisshandel/vanvård, socialtjänstlagen och hur man gör en anmälan. Barnombudsmannen kommenterar att man härmed fått en förklaring till varför vården är så dåliga på att rapportera om barns missförhållanden, trots att det är i vården många fall borde upptäckas.

Framåt tillsammans (med vem?)

"Valet 2010 handlar om framtiden, vad vi vill att Sverige ska vara. Föregångslandet Sverige är Moderaternas idé för framtiden. Vi menar inte att Sverige ska bli något annat(min kursivering), utan vi vill bygga vidare på alla de goda möjligheter som finns i vårt land."

Moderaternas valmaterial har alltså kommit i brevlådan och detta var dom inledande raderna. Ovanligt ärligt tyckte jag. Sverige ska inte bli något annat, något vi inte känner igen. Att människor är rädda för förändringar har Moderaterna fått veta av alla de konsultfirmor de spenderat äckligt mycket pengar på. Ändå har alliansen skapat historiskt stora förändringar i det Sverige de flesta av oss älskar mest - det trygga, det gemensamma, det föregångsland som rönt internationell beundran på nästan alla jämförelsegrunder sedan andra världskriget. Visst har Sverige varit ett föregångsland, det går inte att förneka, men enligt Moderaterna har vi tagit oss till medaljplats på fel sätt. De är som tränaren som tar över ett vinnande lag, men som inte gillade förra tränarens metoder och gör om allting och känner sig mycket nöjd med sig själv när laget slutar vinna. För Moderaterna "vet" att det kommer att gå till slut, de tror på sin metod som bantaren tror på sitt bantarpiller. Vetenskapen, verkligheten och dess folk når aldrig in i synfältet, alltså går det ändå inte att jämföra med den "perfekta" kartan. Vojne vojne, det blir synd om oss om vi drar på oss fyra år till med det här galna gänget!

HSAN läggs ner

eller

Varför är "antingen eller" så mycket lättare än "både och"

Till årsskiftet ska alltså HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, läggas ner. Eller ja, minskas till 2% av sin tidigare verksamhet. Enligt generaldirektören kunde de lika gärna lägga ner, för det kommer att vara slöseri med skattemedel att hålla en hel myndighet igång med så lite verksamhet. Om detta tänkte jag inte debattera så mycket, utan om konsekvenserna. Socialstyrelsen ska ta över HSAN:s ansvar för att utreda patientsäkerheten i hälso- och sjukvården, men systemet ska också förändras. Idag kan patienter bara anmäla enskilda yrkesutövare, alltså personer, för felbehandling. Den som blir fälld i HSAN får sedan en erinran, varning eller blir i extrema fall av med legitimationen (men det senare händer i princip aldrig som jag förstår det). Detta system har fungerat dåligt hitintills, och den mesta kritiken har nog gått ut på att vårdpersonal kommer för lindrigt undan när de begår fel. Det är svårt att bli fälld i HSAN, man måste missköta sitt jobb mycket grovt. Ett annat problem med det gamla systemet är att den som blivit felbehandlad, men inte vet av vem, eller där felbehandlingen inte går att härleda till en speciell person, har inte kunnat anmäla.
Det nya systemet kommer att innebära att Socialstyrelsen tar över HSAN:s ansvar. Socialstyrelsen, som i sin nuvarande form tar fram riktlinjer för hälso- och sjukvård, socialtjänst och viss omsorgsverksamhet, och ser till att dessa riktlinjer efterlevs, har också fått kritik för att dom är för slappa och inte sköter den uppföljande verksamheten speciellt bra. Det nya systemet kommer också att ta bort möjligheten att anmäla en särskild yrkesutövare, istället kommer man bara kunna anmäla en händelse och utredningen kommer att inrikta sig på att hitta systemfel.
Alltså: Förr kunde man inte anmäla systemfel, bara felbehandlande individer. Hädanefter kommer man inte kunna anmäla felbehandlande yrkesutövare, utan bara systemfel. Åh, jag blir så frustrerad på beslutsfattare som inte kan tänka! Vi behöver ju både och! Både systemet och enskilda yrkesutövare behöver kunna både anmälas och granskas! Hur svårt kan det vara?

Dagens "vad var det vi sa?"

... måste vara att inte ens 2% av de som utförsäkrats ur sjukförsäkringssystemet har fått jobb!!! Jag är kanske ovanligt intelligent, men att det skulle bli så här kunde jag faktiskt räkna ut från början!

Lycka i bokform

Jag stod i bokhandeln idag, framför hyllan för självhjälpslitteratur. Och jag förstår mig inte på dom. Jag fick ingen som helst lust att läsa någon av dessa må-bra-böcker. Inte ens baksidetexterna klarar jag att ta mig igenom. Kraftiga anfall av själsliga kräkkänslor drabbade mig redan efter dom små reklam-text-puffarna för boken på framsidan. Typ: "Renovera ditt liv", "Är du lycklig?", "Bli ännu lyckligare!", "Perfekt självförtroende NU!", "Vem kan? Du kan!", herregud, jag borde få anställning på förlag som puffmakare.
Och vem läser dom här böckerna undrar jag. Uppenbarligen någon eftersom det finns så många av dom och flera exemplar av varje bok också på hyllan. Eller är det så att man köper dessa böcker i en förhoppning och sen orkar man aldrig läsa dom? Man vill gärna ta tag i, förändra sitt liv, renovera sig själv, men det blir liksom aldrig av. Och så köper man en bok och tänker att här kan jag få inspiration, författaren kan ta mig i kragen och sen blir det aldrig ens av att man läser den där livsavgörande mirakelboken. Så går det några år och så får man ett infall att köpa en till sån där bok. Och om tillräckligt många tänker så så blir böckerna faktiskt sålda efter hand.

Lycka är verkligen ett ord jag inte kan med. Men det verkar vara självhjälpsförfattarnas älsklingsord. Kan det bli mer förmätet? "Jag vet minsann hur man blir lycklig, jag vet hur man GÖR! Och nu vill jag berätta det för DIG!" Visst. Visa mig en enda lycklig människa. Jag tror inte på det. Lyckliga stunder, ja, men inte lyckliga människor. Att uppleva lycka, precis som att uppleva sorg, glädje, skräck, tillfredsställelse, panik, ilska, vanmakt osv. Men att vara lycklig? I så fall skulle jag gärna vilja ifrågasätta deras lycka. Vad är det att vara lycklig? Att ha ett liv som lever upp till andras förväntningar?
För visst kan man vara lycklig, tillfälligt. Ungefär som man kan vara arg, rädd och glad. Men den som skulle skriva en bok på temat: "Är du arg? - Bli ännu argare!" skulle nog fort bli knäppförklarad. För en bok om hur man blir ännu argare behövs verkligen. Se på världen, är det inte en relevant fråga att ställa: Varför är folk inte mer förbannade? Men en bok om hur man blir ännu lyckligare? Prestationsångest är allt jag känner inför en sån bok. Herreminje! Vad är det för fel på att vara lite olycklig ibland. Förtvivlad. Sårbar. Ledsen. Uppriven. Där har du dig själv ju. Där kan du lära känna dig själv. I lyckan kan man förlora sig, för det är så lätt att blanda ihop lycka och förväntningar, och plötsligt är inte lyckan din egen, för det är någon annans liv du lever. Och man är bara lycklig för att man kan göra den personen lycklig genom att leva som den personen vill att man ska leva. Åh, varför är jag så trött hela tiden? När jag är så lycklig och mitt liv är så perfekt? Varför känner jag den här gnagande tomheten?

Om pengar verkligen gör någon lycklig så måste det finnas en hel del mycket lyckliga självhjälpsboksförfattare vid det här laget!

Jag hittade en bra blogg!

Ville bara tipsa om den! En analyserande, klok och förklarande blogg! Jag gillar!

Vad är en människa?

En själ eller en kropp? Tydligen har vården svårt att bestämma sig, och den svåra frågan löses genom att se människor med själsliga lidanden som bara själar och människor med kroppsliga lidanden som bara kroppar. Det visar en ny kartläggning som Socialstyrelsen gjort av vuxenpsykiatrin. Att kroppsliga åkommor är vanliga bland psykiskt sjuka borde inte vara en nyhet. Både den ökade stressnivån patienten lever med och biverkningar av medicinerna leder till ökad kroppslig sjuklighet. Nu har man alltså hittat brister i vården av denna kroppsliga sjuklighet för just den här patientgruppen. Och som vanligt skyller psykiatrin på patienten. Den psykiater som blev intervjuad i Ekot om detta sa till sitt och vårdens försvar att patienterna inte vill ha vård. Att det är där problemet ligger. Okej, men om det är ett vanligt problem att dödligt sjuka människor inte vill ha vård så måste väl vården jobba lite med förtroendet?

You give Skåne a bad name!

eller

rasismen reser sitt fula huvud

I Efter Arbetets senaste nummer tas Skånska Dagbladets ledarsidas hets mot flyktingar, invandrare och muslimer upp. Att en så etablerad och erkänd morgontidning fått hålla på med hets och uppvigling mot stora delar av Sveriges befolkning helt ostört och obehindrat är nog det som upprör mig mest. Jag läser inte Skånskan så jag hade personligen ingen aning om detta, men det är ju helt sjukt att ingen annan reagerat tidigare! Denna avskrädestidning har ju ändå 34000 läsare! Därtill måste det finnas många som läser Skånskan å yrkets vägnar, t.ex. journalister.
Att det nu blivit känt att vi har en sådan tidning i Sverige är oroande, eftersom man har kunnat konstatera att varför högerextrema krafter i andra länder kunnat ta sig in i parlamenten helt och hållet varit (minst) en stödjande morgontidnings förtjänst. En morgontidning är det ideella pr-verktyget för ideologier nämligen. Morgontidningar har mycket kred. - de anses allmänt vara seriösa och har hög status i medievärlden. Det som framförs i morgontidningar tar sig förr eller senare in i TV-studios, och när väl en ideologi hamnat där som en självklar och allmänt utbredd åsikt - då BLIR det en självklar och allmänt utbredd åsikt. TV har en oerhörd genomslagskraft, men tyvärr jobbar det inte speciellt intellektuella och eftertänksamma människor där. Snarare människor som vill framföra sig själva än fundera på vilka budskap dom framför till andra.

Till sist vill jag bara bemöta ett av Skånskans åsikter som framförts på ledarplats den 15 juli 2009, också det citat som upprörde mig mest:

"Att öka invandringen till EU innebär med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen"

För det första är den här typen av uttalande oerhört bedrägliga eftersom dom låter så vetenskapligt uträknade. Som om Skånskan här lutade sig på någon undersökning som finns i verkligheten och inte bara gissar att det kommer att bli så här (vilket dom i själva verket gör). För det andra är det inget annat än gammal klassisk rasism som gör att invandrare har svårt att få jobb i Europa. När arbetslösheten är hög för att politikerna ser till att hålla arbetslösheten hög av ideologiska skäl (det ingår i den nyliberala hållningen att vara för en hög arbetslöshet) måste någon vara arbetslös, det är bara logik. Och när invandrarna inte blir anställda p.g.a. rasistiska strukturer så är det inte så konstigt att arbetslösheten är oproportionerligt hög bland invandrare. Detta kan ingen invandrare klandras för eftersom arbetslösheten och rasismen inte är något den enskilda invandraren kan påverka. Men "blame the victim" är en bekväm "lösning" på alla svåra samhällsproblem, speciellt om man sitter i maktposition. För det tredje är det en mycket lömsk formulering som Skånskan här gjort sig skyldig till. Man menar att arbetslösheten kommer att stiga i EU om fler kommer hit. Arbetslösheten för vem? För dig och mig? Är det inte det gamla "invandrarna tar våra jobb" man anspelar på här? Sen menar man att det blir hårdare påfrestningar på välfärden, och jag antar att det innebär att man inte vill att invandrare ska komma hit och leva på bidrag. Så dom ska inte ta våra jobb och dom ska inte få bidrag. Slutsats: dom ska inte vara här överhuvudtaget. Välkommen in i vår varma famn Sverigedemokraterna!
Nej, skärpning Skånskan och skärpning ni skåningar som läser Skånskan! Vill vi verkligen att Skåne ska fortsätta stå symbol för den svenska rasismen?

McDonaldsreklam i skolan - Nice!

Tydligen har McDonalds lyckats sälja in sin reklam som "läromedel" i svenska skolor! Vad jag blir mest upprörd över är att det tar fyra år innan någon förälder reagerar på detta!

Så roligt man kan ha med pengar!

Den som mot förmodan har några pengar kvar efter julklapps- och julmatsinköp kan göra mycket roligt med dom! T.ex. vika dom så att det ser ut som att porträttbilden fått en rolig hatt!

GOD JUL!

Asylprocessen och ensamkommande barn

Skriv på uppropet för barnets bästa i asylprocessen!

Ur uppropstexten:

"Vi som skrivit detta upprop arbetar direkt med ensamkommande flyktingbarn och möter dem dagligen. Många av barnen har traumatiska uppbrott bakom sig och vittnesmål om övergrepp är vanligt förekommande. Dessa barn har ett enormt behov av trygghet och omvårdnad. Det är därför avgörande att inom asylprocessen sätta barnets bästa i centrum – något som idag sker alltmer sällan."