På tal om riksdagens öppnande: "Det ska löna sig bättre att arbeta." Detta mantra med vilket regeringen våldför sig på våra gemensamma resurser. Men om det ska löna sig bättre att arbeta måste lönerna vara höga. Man kan aldrig med skattelättnader kompensera för låga löner i ett samhälle, för någon gång går det inte att sänka skatterna mer. Man kan inte betala mindre än 0% skatt. Och vid skattelättnader följer lönerna med neråt om ingenting annat håller emot. I lågskatteländer hittar man orimligt låga löner. Det är ingen slump.
Så vad håller emot? Vad är golvet för våra löner? Jo, a-kassan. Detta visste vi och våra politiker så sent som på början av 90-talet, men sen glömde vi plötsligt. Hög a-kassa blev istället synonymt med bortskämdhet. Det är inte de arbetslösa som ska ställa krav, det är arbetsgivarna. De arbetslösa ska inte tro att dom är nåt, de lata oduglingarna. Att ställa krav är bortskämt om man inte är arbetsgivare, försäkringskassa, regering, allians, migrationsverk osv. You get the picture.
Men som sagt, a-kassan är faktiskt inte bara till för dom arbetslösa, om jag får komma med en påminnelse, utan är i lika hög grad till för att skapa ett lönegolv för dom som arbetar!
Så har jag också lärt mig något nytt idag (OBS! i P1 från 19/8, idag fortsatte diskussionen):
Triangulering! Det finns alltså en term för den avpolitisering som politiken på senare år blivit offer för.
Vinnande politik ska överskrida polerna mellan vänster och höger, den ska innehålla ytterligare en position som ska uppfattas som mer framskjuten, viktigare, och pekande mot framtiden. Lyckas man har man skapat en triangel av sin politik, den är både höger, vänster och någonting nytt (läs: populism). Det är som ett kinderägg! Allt på en gång, alla väljare tilltalas och ingen politiker kan motstå! (För den som såg Agenda häromdagen blev det ju väldigt tydligt att alla moderata politiker åtminstone har glömt att dom sitter i riksdagen för att representera någon eller något och inte för att ha ett jobb, göra karriär eller att det överhuvudtaget skulle handla om dom själva personligen, vilket iofs kan utsträckas till att gälla hela alliansen. När "meningsmotståndarna" inom det egna partiet skulle övertygas var det inga sakliga argument som kom upp om FRA-lagens förträfflighet, nödvändighet eller oundviklighet, utan BARA personliga argument om din och min karriär. Och det ska föreställa demokrati!!! Jag kräks!).
Den som inte triangulerar sin politik riskerar att uppfattas som bakåtsträvande och fastklamrande vid det förgågna. Modernitetens fälla återigen! Vi har varit där förr, vi har gjort saker förr bara för att det känns modernt och handlingskraftigt, som vi sedan ångrat bittert. Vi är så moderna så vi fattar inte hur otroligt förstelnat det är att vilja vara modern! Modernitet är innehållslöst. Förhoppningsvis är vi trötta på denna innehållslöshet och kräver återigen en tydlig övertygelse hos våra politiker. Och kanske börjar vi t.o.m. återigen kalla dom för folkvalda.
