Jag blir så trött!!! (att jag inte ens kan hitta på en bättre titel)

Medan jag diskade igår stod radion på. P1 som vanligt. Den här gången "Plånboken" och där intervjuade man Gudrun Sjödén, ni vet hon med kläderna. Tydligen går det väldigt bra för Gudrun Sjödén, man håvar in pengar, därav anledningen till intervjun. Sjödén fick utrymme att lägga ut texten om hur omsorgsfulla dom är mot miljön och hur viktigt det är att se till att dom som jobbar på fabrikerna som tillverkar deras kläder har det bra, en bra arbetsmiljö osv. Det lät väldigt mycket som att helgonglorian var tänd. Men sen kom dom in på hur företaget behandlar sina anställda här i Sverige och jag höll på att fullständigt tappa hakan när jag fick höra att i Sverige följer man inte kollektivavtalen, för Gudrun Sjödén tror inte att "människor nuförtiden vill vara kollektiva, man vill ju bli sedd som individ". SUCK!!! Vad är det för ständig klappjakt på facket, jag FÖRSTÅR inte!!! Hade vi inte haft kollektivavtal i Sverige, eller rättare sagt, om kollektivavtalen fortsätter att urholkas av arbetsgivare som Gudrun Sjödén kommer vi att hamna i ett läge där arbetsmarknaden måste regleras i lag. Och det är på alla sätt ett sämre alternativ. Snacka om kollektiv lösning. I länder där arbetsmarknaden lag-regleras har ju byggjobbare exakt samma villkor som discjockeys. Kollektivavtal är de facto en mer individuell lösning än alla alternativ, vi skulle kanske döpa om dom till individualavtal så även trögtänkta människor fattar detta.

En annan nackdel med att reglera arbetsmarknaden i lag är att riksdag och regering får mer makt över våra liv! Starka fackföreningar blir som en utmärkt motvikt och demokratisk maktfördelning. Sedda i detta ljus blir inte fackföreningar några gulliga små intresseklubbar längre, som fotoföreningen (som man kan vara med i om man är intresserad av foto och som inte ska ha nån rätt att utöva sanktioner mot någon), utan en institution i samhället som behövs för att inte all makt ska koncentreras till lagstiftande församlingar.

Det enda jag inte förstår är varför människor inte förstår detta? Varför Gudrun Sjödén inte förstår att facket inte är hennes fiende, att det ligger i högsta grad i fackets intresse att hjälpa henne att utveckla sitt företag, både till en mer demokratisk organisation och till ett företag som går bra rent ekonomiskt! SUCK!

Mindre till sjuka mer till friska

Dagens feltänk från vår statsminister.

Han säger bl.a:
"Vi lyckas inte ha höga välfärdsambitioner med fler som blir äldre samtidigt som vi har 20% av den arbetsföra generation utanför arbetsmarknaden." (Inte exakt citat, men nära nog.)

Helt allvarligt, det låter som att Reinfeldt tycker att det är ett problem att vi har hög medellivslängd i Sverige. I ett land där man kan stanna hemma från jobbet för att möjligheten finns, behöver man inte arbeta tills man stupar, och vi får högre livslängd. Det kan hända att friska människor lever lika länge i Sverige som i andra västländer, men att sjuka människor lever längre, eftersom att de inte behöver vara både sjuka och arbeta ändå, utan att man kan ta det lugnt. Det låter som att regeringen hellre skulle se att sjuka människor dog lite tidigare.

Han svänger sig med en massa siffror som det ärligt talat låter som att han inte själv förstår. Vi har arbetat 5% mer under det senaste året (totalt i Sverige alltså) säger Reinfeldt. Okej, men det är högkonjunktur nu. Så? Är det ovanligt att det arbetas mer i högkonjunkturer där det är brist på arbetskraft, jämfört med lågkonjunktur där arbetslösheten går upp. Är detta inte naturliga svängningar i alla ekonomier? Jag vet inte riktigt var Fredrik vill komma genom att ta upp den här siffran, men jag vill bara påpeka att jag inte tror att han förstår vad det är han säger.

I aktuellt sa statsministern att "I världens friskaste land har vi världens högsta sjukskrivningstal" eller något i den stilen. Jag vet inte vad han menar med att Sverige är världens friskaste land, men jag kan tro att det har ett samband med att vi har möjlighet att vara hemma istället för att jobba, och låta sjukdomar läka ut. Kom ihåg att långtidssjukskrivningar är en liten del av alla sjukskrivningar, och alla befolkningar har kroniskt sjuka.

Människor fyllda av hat är inte intresserade sanningen brukar det ju heta. Kanske gäller samma sak för människor fyllda av ideologi. Och kanske springer all fanatisk ideologi ur ett hat. Det verkar dock som att medelklass-hat är mer tyglat, väluppfostrat och otydligt. Inte lika lätt att se som just hat.

Livet både är och inte är en schlager

I senaste numret av Svenska Kyrkans tidning, Amos, skriver Martin Birro att livet inte är en schlager. Han skriver en motståndstext mot cynismen, mot den typen av förnuftstro som utraderar allt utrymme för mystik, romantik, längtan och överdrifter. Han skriver: "Livet är inte en schlager eller en allsångskväll. Livet är tusen gånger starkare och intressantare. Alla människor är romantiker. Det är min fasta övertygelse. Går det att leva sitt liv på ett annat sätt? Ingen kan vara likgiltig inför ett mysterium [livets mysterium, min tolkning]."

Jag kunde inte hålla med mer. Livet måste få rymma alla patetiska nyanser och extremer. Havregrynsgröt är inte det värsta jag vet, men det är väldigt tråkigt, framför allt eftersom det saknar både tuggmotstånd och nyanser. Ett förnuftigt liv blir likadant. Det finns en tendens hos vissa människor som är lika klistrig som denna gröt och det är behovet av att inte bara leva livet som om det inte var ett mysterium själv utan att arbeta hårt för att ta detta mysterium ifrån alla människor man möter. Denna obehagliga drift att övertyga sin omvärld om att själen inte är mer än några förutsägbara synapser i hjärnan och att livet är fullständigt beräkningsbart eftersom att det helt och hållet styrs av våra geners matematik. Och glappar det lite mellan teori och verklighet så stoppar man in ett piller eller två.

Jag tror visserligen på känslolivets fullständiga förklaringsbarhet, men jag tror inte att livet som helhet är fullständigt kontrollerbart och därmed finns det också utrymme för det som är större än mig, större än oss alla tillsammans, större än den största storhet hjärnan har föreställningsförmåga nog att rymma. För mig finns det paradoxalt nog en trygghet i att vissa saker konvergerar mot oändligheten. Ändå tror jag verkligen på orsak-verkan-samband i livet. Jag tror att allt har en orsak och att allt kan förklaras, men att allting ändå rymmer en magisk, mystisk dimension. För förklaringarna kan alltid gå ett steg djupare, i själva förklaringens sanning bor både en oöverträffad komplexitet och självklarhet på samma gång. Det som är sant är sant, och denna absoluta slutpunkt som samtidigt är en startpunkt är i ordets rätta bemärkelse mystisk.

Vad kon har med texten att göra? Antagligen ingenting, men eftersom jag är på ett så filosofiskt humör kan jag säkert hitta en koppling... Nej. Jag överlämnar det till läsaren.