Sjukt fusk eller fuskiga lobbyister?

När jag såg den här artikeln (och speciellt titeln):
Bidragsfusket mindre än kostnaderna för kontroll (Dagens Arena)
kom jag till att tänka på att någon fick kaffet i vrångstrupen över Devrim Mavis uttalande att vi i vänstern bör försvara fusket med sjukförsäkringen (som hon alltså fällde i en bisats under EfterArbetets paneldebatt "vad ska vi göra med vänstern"). Personligen tyckte jag detta uttalande var bland det mest befriande och intelligenta jag hört på hela kvällen. Om hon nu menar det jag tror att hon menar, för hon utvecklade aldrig sitt resonemang.
Vad jag menar är att fuskdebatten är en chimär, ett alibi för att kunna angripa sjukförsäkringen och försämra den. Utan fuskdebatten hade högern aldrig lyckats med sitt projekt att i princip göra oss oförsäkrade vid sjukdom i Sverige, sjukdomar som varar längre en en viss tid i alla fall, det är åtminstone så långt man kommit med nedmonteringen, men varför stanna där? När fusket har tagit sig in i det allmänna medvetandet ligger fältet fritt. För det är omöjligt att skapa en bra och heltäckande försäkring som samtidigt är helgarderad mot fusk. Den enda fuskfria försäkringen är försäkringen som aldrig betalar ut något till någon. Att försvara fusket är därför att försvara en heltäckande allomfattande sjukförsäkring. I USA där det knappast finns någon socialförsäkring värd namnet (sjukförsäkring finns som bekant inte och kontant socialbidrag gäller bara barnfamiljer) pratas det jättemycket om fusk med socialförsäkringar, och misstänksamheten mot grannar som tar emot bidrag är mer utbredd än här. Trots att det inte finns många smulor från staten att fuska sig till. Om vi går med på att det viktigaste med en sjukförsäkring är att det inte ska gå att fuska med den kommer vi att vara tvungna att föra debatten på högerns planhalva, och då kommer vi aldrig kunna argumentera för en sjukförsäkring som ska gälla alla, som ska vara utan karensdagar (eftersom det drabbar dom fattigaste), som ska ha ett högt tak och en hög ersättningsnivå.

Arbetarrörelsens stora självmål

Jag lyssnade på Daniel Suhonens inlägg i OBS! i P1 från den 11:e september. Jag delar hans ståndpunkter, detta var det mest intressanta och intelligenta analyser jag hört på länge!

Arbetarrörelsens stora misstag, som ligger många år tillbaka i tiden nu, var att låta sig förföras av nyliberalismens populära idéer om att arbetslösheten bör permanentas på en hög nivå för att få ner inflationen. På det sättet gjorde arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen inkluderad, sig själv överflödig. Att moderaterna sedan fick en ledare som var slug nog att utnyttja det här öppna målet och stjäla hela arbetarrörelsens goodwill och varumärke (ursäkta det nyliberala uttrycket, men ordet passar bra i sammanhanget) var en katastrof som bara väntade på att hända. Socialdemokraterna hade först "stulit" den nyliberala och nykonservativa politiken. Problemet är bara att arbetarrörelsen inte har någonting att vinna på att driva motståndarens politiska frågor. Mittenväljarna lät sig inte förföras, och kärnväljarna blev valtrötta och drabbades av politikerförakt och la sig på sofflocket. Moderaterna däremot har aldrig riskerat att förlora några väljare, vad dom än hittar på, för vilket parti finns längre högerut på skalan? Och de välbärgade är ett val-älskande folk, som aldrig blir valtrötta. Så varje ny väljare är en vunnen väljare.

Socialdemokraternas väg tillbaka kommer att bli lång och svår om den ens är möjlig. För man har verkligen målat in sig i ett hörn. För att komma tillbaka till vägskälet där man valde fel måste man nämligen säga emot sig själv, och det vinner politiker sällan väljare på, det verkar så opålitligt och ansvarslöst. Dessutom var det ju genom att betona det "ansvarsfulla" man bytte politik, från lågarbetslöshetspolitik till högarbetslöshetspolitik. På det sättet har man alltså satt etiketten "ansvarsfullt" på borgarnas politik. Det blir mycket svårt att ta tillbaka detta.

Daniel är också inne på att rasismen och främlingsfientligheten gror bäst i de sociala klyftorna i samhället. Det är inte så konstigt, rasisterna är kapitalisternas nyttiga idioter. Hotet om främlingen har nämligen varit den bästa dimridån i historien att gömma en utsugande, orättvis politik bakom. Det är så lätt att kanalisera människors känsla av att bli utnyttjade och orättvist behandlade mot grupper med lägre status än dom själva. Att reagera mot att människor med högre status än en själv suger ut en och utsätter en för verkliga orättvisor är svårt och kräver mod. De flesta människor tar tacksamt emot varje utväg ur den jobbiga och delvis farliga konflikten. Att ge sig på människor med lägre status än en själv kräver inget mod, den som gör det riskerar ingenting för egen del.

Framåt tillsammans (med vem?)

"Valet 2010 handlar om framtiden, vad vi vill att Sverige ska vara. Föregångslandet Sverige är Moderaternas idé för framtiden. Vi menar inte att Sverige ska bli något annat(min kursivering), utan vi vill bygga vidare på alla de goda möjligheter som finns i vårt land."

Moderaternas valmaterial har alltså kommit i brevlådan och detta var dom inledande raderna. Ovanligt ärligt tyckte jag. Sverige ska inte bli något annat, något vi inte känner igen. Att människor är rädda för förändringar har Moderaterna fått veta av alla de konsultfirmor de spenderat äckligt mycket pengar på. Ändå har alliansen skapat historiskt stora förändringar i det Sverige de flesta av oss älskar mest - det trygga, det gemensamma, det föregångsland som rönt internationell beundran på nästan alla jämförelsegrunder sedan andra världskriget. Visst har Sverige varit ett föregångsland, det går inte att förneka, men enligt Moderaterna har vi tagit oss till medaljplats på fel sätt. De är som tränaren som tar över ett vinnande lag, men som inte gillade förra tränarens metoder och gör om allting och känner sig mycket nöjd med sig själv när laget slutar vinna. För Moderaterna "vet" att det kommer att gå till slut, de tror på sin metod som bantaren tror på sitt bantarpiller. Vetenskapen, verkligheten och dess folk når aldrig in i synfältet, alltså går det ändå inte att jämföra med den "perfekta" kartan. Vojne vojne, det blir synd om oss om vi drar på oss fyra år till med det här galna gänget!

HSAN läggs ner

eller

Varför är "antingen eller" så mycket lättare än "både och"

Till årsskiftet ska alltså HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, läggas ner. Eller ja, minskas till 2% av sin tidigare verksamhet. Enligt generaldirektören kunde de lika gärna lägga ner, för det kommer att vara slöseri med skattemedel att hålla en hel myndighet igång med så lite verksamhet. Om detta tänkte jag inte debattera så mycket, utan om konsekvenserna. Socialstyrelsen ska ta över HSAN:s ansvar för att utreda patientsäkerheten i hälso- och sjukvården, men systemet ska också förändras. Idag kan patienter bara anmäla enskilda yrkesutövare, alltså personer, för felbehandling. Den som blir fälld i HSAN får sedan en erinran, varning eller blir i extrema fall av med legitimationen (men det senare händer i princip aldrig som jag förstår det). Detta system har fungerat dåligt hitintills, och den mesta kritiken har nog gått ut på att vårdpersonal kommer för lindrigt undan när de begår fel. Det är svårt att bli fälld i HSAN, man måste missköta sitt jobb mycket grovt. Ett annat problem med det gamla systemet är att den som blivit felbehandlad, men inte vet av vem, eller där felbehandlingen inte går att härleda till en speciell person, har inte kunnat anmäla.
Det nya systemet kommer att innebära att Socialstyrelsen tar över HSAN:s ansvar. Socialstyrelsen, som i sin nuvarande form tar fram riktlinjer för hälso- och sjukvård, socialtjänst och viss omsorgsverksamhet, och ser till att dessa riktlinjer efterlevs, har också fått kritik för att dom är för slappa och inte sköter den uppföljande verksamheten speciellt bra. Det nya systemet kommer också att ta bort möjligheten att anmäla en särskild yrkesutövare, istället kommer man bara kunna anmäla en händelse och utredningen kommer att inrikta sig på att hitta systemfel.
Alltså: Förr kunde man inte anmäla systemfel, bara felbehandlande individer. Hädanefter kommer man inte kunna anmäla felbehandlande yrkesutövare, utan bara systemfel. Åh, jag blir så frustrerad på beslutsfattare som inte kan tänka! Vi behöver ju både och! Både systemet och enskilda yrkesutövare behöver kunna både anmälas och granskas! Hur svårt kan det vara?

Dagens "vad var det vi sa?"

... måste vara att inte ens 2% av de som utförsäkrats ur sjukförsäkringssystemet har fått jobb!!! Jag är kanske ovanligt intelligent, men att det skulle bli så här kunde jag faktiskt räkna ut från början!

Förjävligt jäv!

Hm... När Tomas Norström är medlem av Svenska föreningen för upphovsrätt och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd så förkovrar han sig. Men jag minns att för några år sedan uteblev många svenska domare från utbildningar vad gällde brott mot kvinnor och barn, just med motiveringen att dom kan därmed riskera att bli jäviga. Hur ska dom ha det?

Ibland undrar man om rättvisan är blind eller det bara är dom som arbetar i rättvisans tjänst som är det.

Nä, nu gör jag snart slag i saken...

... och bildar Alexander Chamberland fan club! Han har lämnat Miljöpartiet, bland annat för att partiet har blivit för mainstream och har glömt sin radikala opinionsbildning. Det här uttalandet fick mig att bli så glad så jag fick tårar i ögonen (från Studio Ett i P1 2009-05-15):

"..när jag medietränades så var det så att helst ska du ha ganska slätstrukna kläder för att inte kläderna ska komma i vägen för ditt budskap, vilket är nånting jag nånstans förstår, men samtidigt - jag som queerfeminist vill ju verkligen ifrågasätta uppdelningen i män och kvinnor, ska jag då ta på mig traditionella heteromanliga attribut? Och nånstans så tror jag att det inte hade varit så himla populärt om jag hade tagit på mig en massa rosa och blommiga gummistövlar och halsband, att det inte hade gått hem. Varken inom partiet eller kanske genom rutan på fem sekunder heller, men nånstans, vill man föra fram en riktig systemkritik så kanske man inte ska tro att det är genom TV-rutan, fem sekunder, man verkligen förändrar heller."

Och jag blev så glad för att få höra det här för jag är så hjärtligt trött på medietränade politiker! På det sättet får vi bara säljare, inte människor som representerar andra människor i en representativ demokrati. Hela demokratitanken urholkas av säljarstrategin och säljartanken. Politiker bör, förutom att representera folket, också utmana och inspirera folket - till att tänka politiska tankar! Politiker bör också vara goda pedagoger som förklarar sina tankegångar på ett ärligt sätt från grunden, alltså raka motsatsen till dom politiska slogans vi serveras för det mesta, och det bästa sättet att vara en god pedagog är att leva som man lär!
Att dessa medie/spinndoktorer som styr politikerna och därmed politiken idag har en normativ grundsyn är ingenting förvånande. Men varför har dom det? Om vi ska göra en analys av tankarna som ligger bakom medieträning så upptäcker vi att dom är djupt konservativa. Och ska icke-konservativa rörelser verkligen ta hjälp av konservativa krafter för att få fram sitt budskap? Så här tänker man när man ska sälja:
Om du är en duktig säljare kan du sälja allting under vilka omständigheter som helst, men varför starta i en uppförsbacke? Ge dig själv så goda förutsättningar för att "få fram ditt budskap" som möjligt. Och vad är dessa goda förutsättningar? Jo, det är att se "normal" ut och att uppträda "normalt", men också att vara hetero-man, vit, tala svenska utan brytning eller utpräglad dialekt osv. Saker vi inte kan påverka hur slätstrukna kläder man än tar på sig. Är detta rättvist? Nej! Och om vi inte utmanar människors bilder av vem som "får" vara politiker och vem vi överhuvudtaget ska lyssna till så kommer detta aldrig att ändra sig!!!
Men om vi fördjupar analysen ytterligare ett varv upptäcker vi att anledningen till att medietränare/spinndoktorer vill sätta normala, vita, hetero-män utan brytning i TV-rutan (och andra får göra sitt bästa för att efterhärma denna grupp) när det ska pratas i fem sekunder, är att det är denna grupp som tittar på programmet. Och varför är det det? Jo, för att programmet vänder sig till denna grupp! Jag är helt säker på att Alexanders budskap hörs tydligare och lättare med en massa rosa och halsband för de grupper som vill höra det han säger. Tyvärr är det inte dom som tittar på rapport, eftersom att den typen av program redan alienerat dessa grupper. Så ni ser! Vi har ett perfekt cirkelresonemang! Vi kan inte ändra någonting i samhället för ingenting har ändrats! Fantastiskt!

När jag lyssnade igenom Studio Ett för att kunna citera Alexander Chamberland ovan så upptäckte jag att Anna Odells konstverk, där hon spelar psyksjuk också debatterades. Och jag har länge funderat på att blogga något om det, men inte kommit till skott.

I Studion fanns Per Wirtén från Arena och Maria Abrahamsson från Svenska Dagbladet.
Per Wirtén menar att den här typen av handlingar som syftar till att väcka debatt ska avgöras i en offentlig debatt och inte i en domstol. Ska man verkligen väcka åtal för debattinlägg? Hur rimmar det med yttrandefriheten?
Han är också kritisk till åtalspunkten 'oredligt förfarande' eftersom att staten i så fall har rätt till att slippa insyn genom att människor utger sig för att behöva en viss typ av samhällsservice för att belysa verksamheten. Allt Wallraffande blir således olagligt om det här fallet blir prejudicerande.

Maria Abrahamsson menar att det är rätt att åtala Anna Odell eftersom att hon har larmat falskt och fått poliser att rycka ut när det är brist på poliser. Men varför är det brist på poliser? Det är ju för att vi har bestämt att vi ska ha brist på poliser i det här landet, för det kan vi ju bestämma själva, genom att bestämma hur mycket skattepengar vi vill lägga ner på olika saker. Eller på saker överhuvudtaget. Som jag har förstått Abrahamsson så är det hennes åsikt att allting i offentlig verksamhet ska präglas av brist, eftersom att det blir billigast när man betalar skatt. (Att det inte blir billigast för någon i längden eftersom att allehanda försäkringspremier är dyrare än skatt är det naturligvis ingen högermänniska som tänker på, för man behöver ju kunna tänka längre än näsan räcker för att inse att alternativet till ett högskattesamhälle inte är ett lågskattesamhälle utan ett högförsäkringssamhälle!!! Fråga en amerikan vad dom betalar i sjukförsäkring - i månaden och se om du inte kan få kaffet i vrångstrupen)

Jag tycker att det är skrämmande hur media behandlat Anna Odell. Ingen har tagit upp tråden och börjat debattera psykvården och tvångsinläggningar, utan bara ägnat sig åt att skjuta budbäraren. Jag saknar ett lugnt och sansat intelligent samtal om psykvården, om patientsäkerhet, om hur budgetnedskärningar påverkar kvalitén osv. osv. Och inte bara en skrik-debatt om att här kommer stora stygga Anna Odell och lurar den stackars lilla svaga offer-sjukvården som bara vill människor väl och som är så liten och svag och som knappt klarar av sitt jobb som det är, ynk, ynk. Men att få ett intelligent och relevant resonemang av dagens mainstream-journalister är alldeles för mycket begärt, det inser jag. Man måste ju vara intelligent för att kunna tala intelligent...

Läs gärna Sigruns blogginlägg om saken! Hon sätter verkligen fingret på något mycket viktigt! Hela den här saken har väldigt mycket "skomakare, bliv vid din läst" över sig. Hade Anna Odell varit journalist hade hon säkert aldrig blivit åtalad, och säkert blivit hållen om ryggen av media om hon hade blivit det. Nu är hon konstnär och att konstnärer eller vanliga medborgare för den delen skulle få göra samma upphöjda arbete och i samma syften som journalister, är uteslutet. På samma sätt ska psyksjuka tacksamt ställa sig till psykvårdens förfogande för bedömning och diagnostisering och sedan leva det liv som förväntas den respektive diagnosen. Människor som är friska och normala ska på sin höjd arbeta i psykiatrin, men har inte rätt till att få vård. Om man ändå lurar till sig vård är det bedrägeri och oredligt förfarande och ska straffas. Jag hade kunnat köpa det sista resonemanget om inte "vården" hade inneburit frihetsberövning och bältesläggning. Om man skulle lura till sig dessa "fördelar" - har man då inte bevisat att man ÄR galen, om man inte gör det i syfte att debattera, att genomlysa psykvården?

Nu kräks jag på borgelig media

Dom drevar på. Denna vecka: Wanja Lundby Wedin. För några veckor sedan: Den påstått antisemitiska vänstern i samband med stoppa-matchen-debatten.
Lars Westerberg var glasklar och knivskarp idag i P1:s OBS!. Han menar att eftersom liberalerna har en oåtkomlig domansställning i svensk media så blir alla debatter förvrängda. Kriget i Gaza väckte en enorm indignation, något som många ledarskribenter inte kan förstå. Vänsterns ställningstagande mot kriget har kritiserats ur många perspektiv och både anklagats för antisemitism och proportionslöshet.
Jag är så extremt trött på debattklimatet i Sverige just nu. Den självcentrerade perfektionistiska välbärgade vita medelklassen breder ut sig överallt med sina navelskåderiprojekt såsom: Samstämmig upprördhet över "livsfarliga" tillsatser i maten, renovering av bostaden för att skapa den rätta statusmarkören, sommar- respektive vintersemestrar, bröllop och fester, väskdebatter, vinkänneri och finsmakeri - ja, om det inte hade varit för den här glädjedödande lågkonjunkturen som kom emellan och skapade en liten existensiell kris så... ja, förresten, har lågkonjunkturen verkligen förändrat något? Jag vet inte. Jag vet bara att jag mår mer illa än nånsin av mediagegget.

Och det här med Wanja Lundby Wedin. Okej, det finns ingen anledning för fackliga styrelseledamöter att förhålla sig okritiskt till VD:ars fantasilöner och därmed har WLW öppnat sig för kritik från vänster. Att hon får kritik från höger bara för att hon finns, och således att högern bara väntar på att vänsterledare ska göra bort sig så att dom kan dreva och avsätta dessa för att splittra vänstern är totalt förutsägbart. (Sen kan man verkligen fråga sig vilken roll det spelar att WLW är kvinna också. Det är tydligt att media älskar att hata kvinnor mycket mer än män. Män älskar man att förlåta, gosa med, gulla med och hålla om ryggen... Jämför t.ex. behandlingen av kvinnliga resp. manliga regeringsmedlemmar hösten 2006. Inte en enda manlig lagöverträdare krävdes på avgång. Samtliga kvinnliga lagöverträdare fick gå.)
Men det värsta med WLW-debatten är att hela problemet görs till en person. Wanja Lundby Wedin ÄR problemet. Avsätter vi henne (vilket alla tycks vilja) så försvinner problemet av sig själv. Så går tongångarna, men är det den verkliga anledningen till att man vill avsätta henne? Jag får mer känslan av att man vill visa sin makt - att man kan få henne avsatt genom att dreva mot henne. Medierna har vittrat blod och kan bara inte sluta förrän bytet är fällt. För om vi ska göra en grundligare analys av problemet så inser vi att det inte kommer att hjälpa ett jäkla dugg att få WLW avsatt. Problemet är helt klart organisatoriskt. LO verkar inte riktigt veta vad man vill med sitt styrelsearbete. Vill man verkligen jobba mot VD:ars fantasilöner så måste man verkligen vara aktiv, organiserad, påläst, offensiv, tydlig och strävsam. Det räcker inte att ha en vag uppfattning om att "för höga VD-löner är nog inte så bra". För man ska ha klart för sig att det är starka krafter i samhället som strävar i motsatt riktning. VD:ars löner sätts inte på en höft, dom "blir" inte bara till fantasisummor helt slumpmässigt och nästan lite av misstag som det framställs i (borgeliga) medier just nu. Att VD:ar och andra toppchefer i en organisation tillåts ta hem en rejäl andel av vinsten handlar helt enkelt om att göra VD:n lojal med ägarna (som också vill ha vinst) istället för att vara lojal med dom anställda. För VD:ns position är en position på två stolar, det går inte att komma ifrån. Han/hon är ju själv anställd och har ingenting investerat i företaget, vilket ägarna har. Alltså måste VD:ns lön skruvas upp rejält för att ändra lojalitetsförhållandet. Och bonusdelen av lönen (som oftast faller ut oavsett vad VD:n gör eller inte) är bara ett sätt för ägarna att få igenom fantasisumman. Att lönen ser ut att innehålla en incitament-skapande del gör den bara lättare att godkänna eftersom att styrelsen tror att en del av lönen kan utebli vid dålig prestation, och det blir svårare att förstå löneavtalet, vilket också syftar till att lättare få det godkänt. Ägarna får som dom vill och styrelsen behöver egentligen inte bry sig eftersom att ingen bryr sig så länge det går bra för företaget. Det är först i svåra tider, när det ska börja sparkas folk ur företaget som skiten träffar fläkten. Men vid det laget har både ägarna och VD:n redan sugit ut det göttaste ur bolaget, vilket var planen från början. Den enda källan till motkraft mot denna rovdrift är naturligtvis facket. Facket är den enda enhet som kan ha ett genuint intresse i företaget nu för tiden när stora företag aldrig ägs av annat än anonyma, ansiktslösa ägare som lika gärna kan investera sina pengar i något annat. Det är ingen slump att det bara är företag som ägs av en person med ett personlig intresse i verksamheten är dom enda företag som går bra över konjunkturcyklerna, t.ex. IKEA. Börsbolag är juridiska personer, alltså finns dom inte i verkligheten, alltså spelar det ingen roll om dom lever eller dör. Det är bara dom anställda som bryr sig och dom har ingen makt alls. Ska facket verkligen försöka vara motkraft mot hela denna utveckling, och det finns som sagt ingen annanstans att hämta motkrafter ifrån, så måste man vara mycket mer medveten och ideologisk än man har vågat vara hitintills.

Vad jag menar är att om man ska ställa krav på facket så ska man ställa meningsfulla krav. Att kräva Lundby Wedins avgång är totalt meningslöst. Att kräva att facket blir en bråkstake som vägrar att godta att näringslivets chefer ska alliera sig med ägarna istället för de anställda är ett mycket bättre krav att ställa.

Konsten att sälja men fortsätta äga

Intressant debatt i morgonsoffan mellan Johan Ehrenberg och Carina Lundberg Markow där Ehrenberg inte förstår (alt. bryr sig om) att man inte kan använda ordet "förstatliga" längre, för då tänker alla automatiskt på Sovjet av någon obegriplig anledning, och alla som hör tror genast att man förespråkar kommunistisk diktatur. Folk har en tendens att hänga upp sig på ord på ett oerhört ointelligent sätt, eller så kanske man inte vill lyssna på sakargumenten och får i vissa ord en bekväm utgång från den egentliga diskussionen. Det har hänt förr, och som socialist tycker jag inte att man ska ge folk denna bekväma utgång. Men oavsett vilket jäkla ord man använder, hur svårt är det att begripa att man inte bara kan GE bort en massa pengar till privata företag??? Sen när blev privata företag välgörenhetsprojekt? Det är dumt att låta banker gå i konkurs, javisst, men det belyser bara hur dumt det är att låta en så viktig samhällsfunktion som bankverksamhet bedrivas i privat regi från första början! Och ska man gå in med stödpengar så ska man också få något i utbyte!!! Det är rent barockt att skattemedel används så oansvarigt! Om jag har lite ont om pengar kan jag ju t.ex. sälja min cykel. Men jag lär inte kunna övertyga köparen om att cykeln fortfarande ska stå i mitt cykelställ och att köparen aldrig ska få nyckeln till den! Att köpa borde vara att äga - i alla lägen! Och nu kan man ju invända om att det rör sig om ett lån, staten lånar ut pengar i det här diskuterade fallet; Carnegie. Men anledningen till att dom lånar av staten är att ingen annan vågar/vill låna sina pengar till den beryktade banken. Och varför ska staten låna ut med större risk än någon annan på "marknaden"? Det är också oansvarigt hushållande med skattepengar. Bättre då att köpa upp sk#%en och få inflytande! Något som kunde gynna skattebetalarna långsiktigt. Ja, jag gissar att dessa diskussioner bara har startat, eftersom krisen bara nått groddstadiet än så länge. Det ska bli spännande att se om vi inte har blivit kommunister allihopa när detta är över.

When it rains it pours...

Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren har skrivit en bra artikel i ETC idag om Industrins gömda finansbubbla. Det handlar om att Svenska industri- och handelsföretag har använt sina pengar till att bli rikare på samma sätt som finansföretag. Istället för att använda pengarna till investeringar i den egna "riktiga" verksamheten har man försökt göra pengar på pengar. Frestelsen är begriplig med tanke på att det är bra siffror i bokföringen som utlöser chefernas bonusar. Investeringar är oftast mycket mer långsiktiga och "tråkiga". Men detta innebär att det finns en stor risk att dessa företag kommer att följa världsmarknaden i graven. Vi kan vänta oss många svenska storföretag med stora problem i den närmaste framtiden.
Det är mycket intressant att Svenska bolag har gått från att låna pengar (till sin verksamhet) till att låna UT pengar. För vad är egentligen meningen med det? Lånar man ut sina pengar till spekulation och sedan inte kan få tillbaka dessa riskerar företagen gå omkull trots att produktionen fungerar som den ska.

Johan och Sten skräder inte orden. Dom kallar spekulations-industrin för "den parasitära delen av ekonomin". Och jag har försökt förstå mig på hur det här med pengar fungerar, var pengar kommer ifrån, och hur dom ibland kan uppstå ur tomma intet, och ibland måste ha något mer solitt att stötta sig på. Här finns en blogg som har några tankar om det här med pengar som är väldigt intressant och allmänbildande.
Även om det verkar komplicerat och jag undrar om ens ekonomerna själva fullt ut förstår vad dom håller på med (alla som investerat i sub-prime-lånepaket har helt klart inte gjort det iallafall), så är det tydligt att en del av vår ekonomi härrör från en vardaglig byteshandel, där pengar underlättar transaktionerna, och en del av vår ekonomi är ren spelverksamhet. Exakt samma som på casinon, Svenska Spel osv. Ingen skillnad faktiskt. Det värsta tycker jag är att dessa två system är 100% förbundna med varandra. Det är två kommunicerande kärl.
Johan och Stens artikel sätter fingret på hur mycket av spekulationsekonomin som handlar om självbedrägeri. T.ex. som dom skriver: "Nationalekonomer kan inte se skillnad på att göra en sak, typ en radio eller en blindtarmsoperation, jämfört med att göra en ”placering” i en obligation. De anser att det i grunden är samma sak. Men [...] En aktie värd 200 kronor är nästa dag värd 250 därför att någon vill betala mer för aktien."
Detta handlar väl om att ekonomerna tror att denna 25% stegring av värdet är direkt korrelerat till att man i det här företaget gör radioapparaterna eller blindtarmsoperationerna 25% bättre. Men det finns ingen sådan korrelation, åtminstone inte så stark. Där har vi ett självbedrägeri. Det finns fler.

Man kan inte låta bli att tänka på den Holländska tulpanlöksbubblan 1636-37.

Frågan om tillväxt kommer naturligtvis upp i sammanhanget. Behövs tillväxten? Är tillväxt bra, eller är det tillväxtens "fel" att vi har hamnat här?

Alltså ekonomisk tillväxt finns även utan spekulation. Bara det att befolkningen ökar ger ju också tillväxt i ekonomin, under förutsättning att vi inte blir fattigare. Men tillväxt är väl också att få högre levnadsstandard, och det verkar vi få i princip överallt i hela världen (även i fattiga länder, relativt sett) oberoende av konjunkturen. Hade jag levt i samma ålder som idag, med samma ställning i samhället på 70-talet hade jag inte haft någon microvågsugn, ingen iPod, inte mer än en telefon (fast), osv. Kanske hade jag haft en bil, men det är inte säkert. Möjligtvis en stereo, men det är inte heller säkert. Men jag hade kunnat bo i samma lägenhet. All mat jag hade ätit hade varit mer näringsfattig (p.g.a. sämre upplysning om näringsfrågor) och tagit längre tid att laga. Det är så mycket som är ekonomisk tillväxt som vi inte tänker på. Och eftersom vardagstillväxten, eller vad man ska kalla den, tar lite tid på sig, så är det kanske svårt att minnas exakt vilket liv som levdes för 20-30 år sedan och hur mycket det skiljer sig från idag.

Och all tillväxt behöver inte belasta miljön (som man kan beskylla t.ex. iPods, mikrovågsugnar och mobiltelefoner att göra, även om dessa kunde tillverkas med noll-belastning av miljön också om man bara tänkte till lite och hade lagkrav på livscykel-ansvar osv.). I mitt exempel ovan så är vår kunskap om hälsa också något som kan räknas till tillväxten i samhället. Att upplysa människor i hälsofrågor är en bransch som omsätter mycket riktiga pengar, även om det också finns "avarter" i form av försäljning av bantningspiller och verkningslösa hypade hälsopreparat. Och generellt är det av godo, för alla livsstilsberoende sjukdomar har sjunkit sedan 70-talet (även om vi som befolkning ökat något i vikt, något som också ETC tog upp för ett tag sedan i en notis).

Så jag är nog beredd att hålla med om att tillväxt inte är av ondo i sig självt (Johan Ehrenberg har varit inne på detta spår i många olika sammanhang tidigare även om det inte nämns i just denna artikel. Vänster- och miljörörelsen strider fortfarande om huruvida tillväxt är bra eller dåligt, men det är ju en rätt teoretisk fråga även där.). Men framtidens melodi kommer att vara att tänka efter före, oavsett om det gäller miljökonsekvensanalyser eller vid ekonomiska investeringar. Vi behöver tänka mer som mänsklighet, ta mer ansvar och bli smartare helt enkelt! Det är dags att börja använda dom där hjärnorna vi är så stolta över. Och flera hjärnor tänker bättre än en, det är därför demokrati är bättre än diktatur. För varken Sovjet eller Kina t.ex. har uppvisat bättre ekonomisk stabilitet än västvärlden. Så min slutsats är att ekonomi utan eftertanke är botten. Och när man tror att man har tänkt färdigt, så kan man gott tänka ett varv till. För det är ofta det misstaget ekonomer gör. Dom vill ofta sänka lönerna och levnadsstandarden för "gemene man" men testar inte denna hypotes ett varv till, för om dom hade gjort det hade frågan "vem ska då stå för efterfrågan?" infunnit sig. Jag är socialist för att jag är övertygad om att det är det SMARTASTE sättet att driva ett samhälle. Ju mer man sprider resurserna och makten över resurserna desto stabilare och välfungerande samhälle får man. Det är rätt enkelt och självklart när man väl kommit till "slutpunkten" även om man får tänka i många led för att komma dit.

Och det här med Volvos dåliga läge. Jag tror säkert att en miss dom har gjort är att investera i felaktiga spekulationer, men en annan miss dom har gjort är helt klart att inte tänka efter före. Dom har helt kört fast i storbils-spåret, nu när marknaden vill ha mindre bilar. Detta hade vem som helst kunnat förutspå, men jag tror att gamla storföretag har en tendens att stelna i sina former och att tänka nytt gör nästan ont. Dom la ner sin gasbilsproduktion lagom till att efterfrågan började gå upp, vilket innebär att en begagnad gas-Volvo kostar nästan lika mycket som en ny bensin-Volvo idag. Suck! Det hade man också kunnat förutspå, att gas-bilsintresset skulle komma i takt med att oljan blir dyrare, men att det tar ett tag innan folk fattar att det finns gas-tankstationer, och att man kan tanka gas utan att sprängas i luften (folk är faktiskt rädda för ny teknik, även tekniker och ingenjörer).
Men dessa båda missar hänger säkert också ihop. Om man flyttar sina pengar från "långsam utdelning" dvs. investeringar i det egna företaget till "snabb utdelning" dvs. finansspekulationer så säger det sig självt att företaget kommer att ha mindre framförhållning och vara sämre på att hålla sig à jour med bil-marknaden. Man har berövat sig själva på verktygen för att kunna bygga företaget.

Till sist kan jag inte låta bli att tipsa om JAK Medlemsbank. En alternativ bankverksamhet.

Nu är det modernt med trianglar!

På tal om riksdagens öppnande: "Det ska löna sig bättre att arbeta." Detta mantra med vilket regeringen våldför sig på våra gemensamma resurser. Men om det ska löna sig bättre att arbeta måste lönerna vara höga. Man kan aldrig med skattelättnader kompensera för låga löner i ett samhälle, för någon gång går det inte att sänka skatterna mer. Man kan inte betala mindre än 0% skatt. Och vid skattelättnader följer lönerna med neråt om ingenting annat håller emot. I lågskatteländer hittar man orimligt låga löner. Det är ingen slump.
Så vad håller emot? Vad är golvet för våra löner? Jo, a-kassan. Detta visste vi och våra politiker så sent som på början av 90-talet, men sen glömde vi plötsligt. Hög a-kassa blev istället synonymt med bortskämdhet. Det är inte de arbetslösa som ska ställa krav, det är arbetsgivarna. De arbetslösa ska inte tro att dom är nåt, de lata oduglingarna. Att ställa krav är bortskämt om man inte är arbetsgivare, försäkringskassa, regering, allians, migrationsverk osv. You get the picture.
Men som sagt, a-kassan är faktiskt inte bara till för dom arbetslösa, om jag får komma med en påminnelse, utan är i lika hög grad till för att skapa ett lönegolv för dom som arbetar!

Så har jag också lärt mig något nytt idag (OBS! i P1 från 19/8, idag fortsatte diskussionen):
Triangulering! Det finns alltså en term för den avpolitisering som politiken på senare år blivit offer för.
Vinnande politik ska överskrida polerna mellan vänster och höger, den ska innehålla ytterligare en position som ska uppfattas som mer framskjuten, viktigare, och pekande mot framtiden. Lyckas man har man skapat en triangel av sin politik, den är både höger, vänster och någonting nytt (läs: populism). Det är som ett kinderägg! Allt på en gång, alla väljare tilltalas och ingen politiker kan motstå! (För den som såg Agenda häromdagen blev det ju väldigt tydligt att alla moderata politiker åtminstone har glömt att dom sitter i riksdagen för att representera någon eller något och inte för att ha ett jobb, göra karriär eller att det överhuvudtaget skulle handla om dom själva personligen, vilket iofs kan utsträckas till att gälla hela alliansen. När "meningsmotståndarna" inom det egna partiet skulle övertygas var det inga sakliga argument som kom upp om FRA-lagens förträfflighet, nödvändighet eller oundviklighet, utan BARA personliga argument om din och min karriär. Och det ska föreställa demokrati!!! Jag kräks!).

Den som inte triangulerar sin politik riskerar att uppfattas som bakåtsträvande och fastklamrande vid det förgågna. Modernitetens fälla återigen! Vi har varit där förr, vi har gjort saker förr bara för att det känns modernt och handlingskraftigt, som vi sedan ångrat bittert. Vi är så moderna så vi fattar inte hur otroligt förstelnat det är att vilja vara modern! Modernitet är innehållslöst. Förhoppningsvis är vi trötta på denna innehållslöshet och kräver återigen en tydlig övertygelse hos våra politiker. Och kanske börjar vi t.o.m. återigen kalla dom för folkvalda.

Arbeit macht frei

Såna här artiklar sänder kalla kårar nedför min rygg! När ett så pass väletablerat massmedium som Dagens Industri kan skriva en så hetsande artikel mot människor som inte arbetar kan man verkligen känna hur tidsandan förändrats. Och fort gick det!

Är den arbetslöse/sjukskrivne/barnledige den nya juden? I artikeln visar man också tydligt vilka grupper det gäller: Unga, invandrare, äldre och kvinnor!!! Det är dessa som inte arbetar tillräckligt och underförstått borde lägga på ett kål, anstränga sig lite mer!

Och läsarna drar också dom tänkta slutsatserna av artikeln i kommenarerna. T.ex:

"Se där!
Svenska män i åldern 24 - 55 år är alltså de som bekostar välfärden. Ändå är det just den gruppen som förmodligen drar minst nytta av den och får ta mest skit av ex. radikala feminister i form av beskyllningar för rasism, mansgrisighet, miljöförstöring och annat hemskt. Tänk om männen inte fanns - vilket kul samhälle vi skulle ha........
der Schwein"

Man skulle också kunna se det som att det är svenska män i åldern 24-55 år som tar jobben för alla oss andra! Dom delar inte med sig av arbetstillfällena och släpper helst inte in andra heller vid rekryteringar. Dessutom kräver dom högre löner vilket inte kan vara bra för samhällsekonomin (tänk på inflationen)!

Och det sägs också att det är bråttom att öka arbetstakten för annars kommer välfärden att försämras. Man hänvisar också till att andelen äldre i befolkningen kommer att stiga i framtiden, och då måste vi också arbeta mer för att försörja dom.

Att välfärden försämras beror på att vi lägger mindre pengar på den hela tiden. Det har ingenting med arbetstid eller befolkningsfördelning att göra. Den offentliga konsumsionens och investeringarnas andel av BNP minskar stadigt och har gjort det sedan 80-talet, och det beror på politiska beslut, att vi ska lägga allt mindre pengar på den offentliga sektorn. Och dom äldre har varit en stor andel av befolkningen förr utan att samhället har kollapsat för det. Nä, snarare är dom äldre en bra syndabock att skylla på när man i själva verket vill försämra välfärden.

Kön, Genus och Lojalitet

Hm... Jag gick verkligen igång på det här lilla blogginlägget och tankarna började flyga hit och dit. Häromdagen såg jag Beckman, Ohlsson och Can (eller har dom en annan ordning på namnen kanske) det som handlade om modern, modersrollen. Och även om det var uteslutande kvinnor som diskuterade där så slog mig en sak som en blixt i huvet: De kvinnor som liksom "talade för" de traditionella könsrollerna och patriarkatet var lika högljudda, envisa och sög upp allt utrymme som män brukar göra i blandade församlingar. Och Maria Sveland (det kan också bero på att hon var i minoritet, det är sånt jäkla konstigt programupplägg, det har jag tänkt varje gång jag sett ett program i den här serien, det är precis som om dom tänker att jordens alla fördomar ska ges en ordentlig chans att bli hörda) blev hela tiden nertystad, avbruten och så. Samma mönster man kan se när män och kvinnor ska föra en diskussion och inte håller med varandra. Jag tyckte detta fenomen var oerhört intressant! För genus och kön är verkligen inte samma sak! Och nu har jag inte läst någon genusteori så jag vet egentligen inte vad jag pratar om, men jag kan säga att det är lätt att observera att det finns en lojalitet med patriarkatet och traditionell manlighet som inte alls har med könstillhörighet att göra. Många kvinnor är faktiskt nöjda med den halvvägs emancipation vi hitintills fått - nämligen tillåtelsen att vara som män. För 100 år sen förbjöds kvinnor att vara som män, man fick inte rösta, inte studera osv. Men det blir så sorgligt om vi ska stanna här, halvvägs. Ändå är det många många som inte fattar att vi INTE är framme, dom ser inte resten av resan, vägen som ligger framför oss. Så när problemet uppstår för dagens småbarnsmammor, att dom har en jävligt jobbig sits - att vara en av familjens två män, men den enda kvinnan i familjen - så blir det svårt för dessa "icke-seende" att tolka problemet. Vissa ser det som att jämställdheten gått för långt, att kvinnan måste gå tillbaka i utveckling igen och lägga av sig den förvärvade mansrollen(i programmet representerat av Elise Claeson), och vissa (som Ebba Witt Brattström i programmet) tycker att problemet är att vi kvinnor inte ge oss själva tillräckligt mycket beröm för att vi är så himla duktiga att vi klarar av att vara både kvinnor och män samtidigt! Jippie! När hon dessutom anklagar oss (den unga generationen) för historielöshet blir jag riktigt Förbannad. Jag VET att arbetarkvinnor i ALLA tider varit tvungna att vara familjens kvinna och man samtidigt eftersom att arbetarklassens män hade en tendens att supa bort sig. So what! Vad fasen ska jag med den vetskapen till? Ska jag tacka mina förmödrar för att dom varit så glada kåta och tacksamma att dom liksom härdat ut? Att dom gett mig det här arvet - förmågan att stå ut med mäns later? Jag kan förstå mina förmödrar, jag kan t.o.m. förlåta dom när jag har en bra dag, men tacka dom kommer jag inte att göra. Och for the record: Jag förlåter INTE mina förfäder. De har varit aktörer och agerat oförlåtligt. Mina förmödrar har inte haft mycket val, har inte kunnat hindra dom, och för det kan jag faktiskt förlåta dom.

Men min fundering var mycket denna: Det är sören vad vi är indoktrinerade till att tänka kvinnligt och manligt, och om vi samlar bara kvinnor i ett rum så kommer ofelbart en del av dessa kvinnor ta manlighetens parti! Trots att man har fel könsorgan för uppgiften! Och detta för mig osökt in på boken jag läser just nu, som jag säkert kommer att blogga om till leda framöver, för den är bara så himla himla bra: "Skönheter och odjur" av Lisa Gåhlmark. Hennes huvudtes, hela bokens idé och budskap är att världen är androantrocentrisk (mans-människo-centrering), ett ord som jag tycker är väldigt bra och tänkvärt! I min tolkning (med reservation för att jag har en annan tolkning än författaren) visar detta ord på en LOJALITET med mannen som människa, dvs. mannen är den riktiga människan och detta förpliktigar en lojalitet från de andra. "Patriarkatet" är ett svårt ord, för det är svårt att förstå exakt vad ett patriarkat är, ibland ersätts detta ord förvisso med "könsmaktsordningen" som är mycket tydligare. Men hur skapas och återskapas en maktordning? Det handlar mycket om lojalitet, och programmet Beckman, Ohlsson och Can var en fantastisk uppvisning i detta!

yttrandefrihet = rätten att mobba?

eller
skägg + bomb = yttrandefrihet?
eller
dagens "vi känner oss förtryckta av muslimer"-trams

Hm... ibland känns det som att hela världen är en enda stor lågstadieskolgård. Jag får säga vad jag vill till dig utan att du får slå mig! Hahahaha! Det är min rättighet och den tänker jag minsann utöva, för jag äger dig! Jag kan kalla din mamma för hora, jag kan säga att din gud är ful och har en bomb i skägget! Om du slår mig är du dum. Den enda reaktion jag accepterar från dig när jag mobbar dig är att du uppför dig som Ghandi och är en mycket mycket bättre och ädlare människa än jag! Om du reagerar på mina provokationer är du dum och intolerant mot intolerans! Hahaha!

SUCK!!! Kan ingen kalla på fröken så vi får slut på dom här barnsligheterna?

Arrrrrrrgh!

Är det inte så att man blir FÖRBANNAD på allians-fucking-regeringen!!!! Vem behöver Sverigedemokraterna när deras politik redan förs! Skönt att det iallafall är några till som upprörs!

Jag blir så trött!!! (att jag inte ens kan hitta på en bättre titel)

Medan jag diskade igår stod radion på. P1 som vanligt. Den här gången "Plånboken" och där intervjuade man Gudrun Sjödén, ni vet hon med kläderna. Tydligen går det väldigt bra för Gudrun Sjödén, man håvar in pengar, därav anledningen till intervjun. Sjödén fick utrymme att lägga ut texten om hur omsorgsfulla dom är mot miljön och hur viktigt det är att se till att dom som jobbar på fabrikerna som tillverkar deras kläder har det bra, en bra arbetsmiljö osv. Det lät väldigt mycket som att helgonglorian var tänd. Men sen kom dom in på hur företaget behandlar sina anställda här i Sverige och jag höll på att fullständigt tappa hakan när jag fick höra att i Sverige följer man inte kollektivavtalen, för Gudrun Sjödén tror inte att "människor nuförtiden vill vara kollektiva, man vill ju bli sedd som individ". SUCK!!! Vad är det för ständig klappjakt på facket, jag FÖRSTÅR inte!!! Hade vi inte haft kollektivavtal i Sverige, eller rättare sagt, om kollektivavtalen fortsätter att urholkas av arbetsgivare som Gudrun Sjödén kommer vi att hamna i ett läge där arbetsmarknaden måste regleras i lag. Och det är på alla sätt ett sämre alternativ. Snacka om kollektiv lösning. I länder där arbetsmarknaden lag-regleras har ju byggjobbare exakt samma villkor som discjockeys. Kollektivavtal är de facto en mer individuell lösning än alla alternativ, vi skulle kanske döpa om dom till individualavtal så även trögtänkta människor fattar detta.

En annan nackdel med att reglera arbetsmarknaden i lag är att riksdag och regering får mer makt över våra liv! Starka fackföreningar blir som en utmärkt motvikt och demokratisk maktfördelning. Sedda i detta ljus blir inte fackföreningar några gulliga små intresseklubbar längre, som fotoföreningen (som man kan vara med i om man är intresserad av foto och som inte ska ha nån rätt att utöva sanktioner mot någon), utan en institution i samhället som behövs för att inte all makt ska koncentreras till lagstiftande församlingar.

Det enda jag inte förstår är varför människor inte förstår detta? Varför Gudrun Sjödén inte förstår att facket inte är hennes fiende, att det ligger i högsta grad i fackets intresse att hjälpa henne att utveckla sitt företag, både till en mer demokratisk organisation och till ett företag som går bra rent ekonomiskt! SUCK!

Mindre till sjuka mer till friska

Dagens feltänk från vår statsminister.

Han säger bl.a:
"Vi lyckas inte ha höga välfärdsambitioner med fler som blir äldre samtidigt som vi har 20% av den arbetsföra generation utanför arbetsmarknaden." (Inte exakt citat, men nära nog.)

Helt allvarligt, det låter som att Reinfeldt tycker att det är ett problem att vi har hög medellivslängd i Sverige. I ett land där man kan stanna hemma från jobbet för att möjligheten finns, behöver man inte arbeta tills man stupar, och vi får högre livslängd. Det kan hända att friska människor lever lika länge i Sverige som i andra västländer, men att sjuka människor lever längre, eftersom att de inte behöver vara både sjuka och arbeta ändå, utan att man kan ta det lugnt. Det låter som att regeringen hellre skulle se att sjuka människor dog lite tidigare.

Han svänger sig med en massa siffror som det ärligt talat låter som att han inte själv förstår. Vi har arbetat 5% mer under det senaste året (totalt i Sverige alltså) säger Reinfeldt. Okej, men det är högkonjunktur nu. Så? Är det ovanligt att det arbetas mer i högkonjunkturer där det är brist på arbetskraft, jämfört med lågkonjunktur där arbetslösheten går upp. Är detta inte naturliga svängningar i alla ekonomier? Jag vet inte riktigt var Fredrik vill komma genom att ta upp den här siffran, men jag vill bara påpeka att jag inte tror att han förstår vad det är han säger.

I aktuellt sa statsministern att "I världens friskaste land har vi världens högsta sjukskrivningstal" eller något i den stilen. Jag vet inte vad han menar med att Sverige är världens friskaste land, men jag kan tro att det har ett samband med att vi har möjlighet att vara hemma istället för att jobba, och låta sjukdomar läka ut. Kom ihåg att långtidssjukskrivningar är en liten del av alla sjukskrivningar, och alla befolkningar har kroniskt sjuka.

Människor fyllda av hat är inte intresserade sanningen brukar det ju heta. Kanske gäller samma sak för människor fyllda av ideologi. Och kanske springer all fanatisk ideologi ur ett hat. Det verkar dock som att medelklass-hat är mer tyglat, väluppfostrat och otydligt. Inte lika lätt att se som just hat.

Blott Sverige Svenska utbrända har

Har vi hört den här argumentationen förut? Vad är det för poänger man försöker vinna genom att hävda att ett komplicerat fenomen endast uppträder i Sverige? Fundera på den!

Sjuk humor?

Det är ju helt jäkla genialt! Varför har ingen kommit på detta lysande förslag tidigare? I över ett decennium har Sverige brottats med höga sjukskrivningstal (säger man, men efter att ha läst SCB:s statistik är jag inte längre lika säker, det går liksom upp och ner) helt i onödan. När man bara kan låta bli att sjukskriva dom sjuka! Så enkelt. Vi bara skär bort dom sjuka ur samhällsstatistiken med Ockhams rakkniv!

Speciellt utbrända som de facto blivit sjuka av själva arbetet - de ska tvingas tillbaka till nämnda sjukdomsframkallande agens. Det är lika brilliant som att försöka bota diabetes med socker, halsfluss med Streptokocker eller feber med bastubad. Denna teori om "lika botar lika" är en teori som redan dom gamla romarna arbetade efter. (Sedan dess har vetenskapen visst gjort vissa framsteg.) Men visst, för all del, prova ni. Ni som väl aldrig själv varit utbrända, ni fantastiska män som vet hur man angör en brygga. Ni som inte behöver springa mellan dagis, mataffären, spisen och arbetet, oh, ni tysta ni starka ni trygga. Ni som vet hur man botar en överarbetad kvinna (för utbrändhet drabbar fler kvinnor än män).

Men vissa saker måste man tydligen vara expert för att inte förstå. T.ex. självklarheter som att sjukskrivningstiden inte kan bestämmas i förväg.
Doktorn: "- Nu kommer du att vara frisk om två månader"
Patienten: "- Tack snälle goe doktorn!"
Att bli frisk, speciellt från allvarliga och/eller kroniska sjukdomar, tar sin tid. Man är sjuk så länge man är sjuk och sen blir man frisk när man blir frisk. Men det är klart att det underlättar om man får behandling.

Jan Larsson på Socialstyrelsen, ansvarig för de nya förslagen säger i DN: "- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt ny för den medicinska vetenskapen"
Han fortsätter i SvD: "Sjukskrivning är sällan en bra behandlingsmetod. När det gäller det som man kallar utmattningssyndrom verkar det finnas ganska god enighet inom läkarkåren att sjukskrivning inte är någon bra behandlingsmetod."

Nej det tro sjutton. För visst, sjukskrivning är ingen behandling. Det trodde jag faktiskt att sjukvården visste. Men sjukskrivning är en försäkring, alltså pengar man får när man inte KAN arbeta. Hur tydligt kan jag göra detta? Är man sjuk och inte kan arbeta får man en försäkring som täcker delar av ens inkomstbortfall för att man inte ska svälta ihjäl. Att tvinga människor att arbeta trots att dom inte KAN är INTE HELLER en behandling, så jag är inte förvånad att Jan Larsson inte hittat vetenskapliga bevis för att detta på något sätt skulle hjälpa patienten.
Vad jag inte förstår är varför man inte bara behandlar patienter med utmattningsdepressioner och låter dom vara sjukskrivna tills dom är friska. Eller är det för enkelt? Nej, jag vet vad problemet är. Det är för dyrt. För utmattningsdepression är en komplex sjukdom, svårt att fixa med bara ett piller. Ofta behövs hjälp av många yrkesutövare på en gång, och tid. Tid är pengar.

Jan Larsson tycks mena att "problemet" med utbrändhet är enkelt att lösa: "- Det personen ska göra är att sluta jobba så mycket" säger han i DN. Precis som att människor bränner ut sig bara för att trotsa socialstyrelsen! Typ: "Ja, det var ju dumt av mig att jobba så mycket, det är bäst att gå tillbaka till jobbet och jobba lite mindre. Min chef är ju snäll och vi lever dans ce meilleur des mondes possibles. Varför tänkte jag inte på det innan? Tur att jag har socialstyrelsen som är så klok att den sätter mig på rätt spår här i livet!" Utbrändheten botad! Ja, det är genialt! Helt jä*la genialt!

Mannen som är rädd för trygghet

Nu måste jag göra det, även om det inte är det minsta aktuellt längre. Jag kan bara inte hålla mig längre. Även om mannen för länge sedan lämnat TV-sofforna och radio-studiorna, nu måste jag skriva om David Eberhard och den nya narkomanin i Sverige: Trygghetsnarkomani. Okej, heroin, amfetamin, kokain, det är tunga droger - men ändå inte alls lika farligt som... TRYGGHET!!! Smaka på ordet, visst blir man RÄDD!!! Men smaka inte för mycket! Tryggheten blir lätt ett gift menar denna... ja, vad är mannen egentligen, vad får honom att tro att han besitter så speciella expertkunskaper att han kan skriva en bok som ger en långtgående politisk samhällsanalys vilken pekar på att vi måste bli mer elaka mot varandra, att samhället är för SNÄLLT! Det är inte bra för oss, för lite skit rensar faktiskt magen! Vad är denna så fantastiskt intellektuella man? Jo, psykiater. Det finns en ingrodd myt om att psykiater är galnare, eller åtminstone lika galna, som sina patienter, och jag måste säga att David Eberhard gör sitt bästa för att leva upp till den myten.

Alla människor som söker trygghet i tillvaron har i själva verket panikångest, vilket är en sjukdom som botas med en rejäl dos "vet hut" och "skärp dig" enligt Eberhard. Okej, han låter inte riktigt lika 1800-tal i sin bok, men det är ändå kontentan av det han säger. Håll inte på och tramsa med säkerhetsbälten, cykelhjälm och kemikalielagstiftning. Lev lite farligt istället. Använd djungelolja fast det är giftigt och förbjudet. Var inte så j***a mesig!!! För om du är mesig så... eh... ja, då har du ju panikångest och det är en psykisk sjukdom och det är inte bra. Det liksom är inte bra för att... ja, eh... psykiatriker gillar inte sånt iallafall. Och du mår inte så bra som du tror, du mår mycket bättre om du är lite "sund" och cyklar utan cykelhjälm! För då får du en massa fördelar i ditt liv, som t.ex... ja, eh... äh! Det var ju inte det som var Davids poäng! Han ville ju bara trycka ner svenska folket lite! Han är ju trots allt psykiater!

I tider där Socialstyrelsen kritiserar psykiatrin för att vara för slö, slapp och allmänt ointresserad av sina patienter så tycker David Eberhard - chef för psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm - att psykiatrin inte i tillräcklig omfattning avvisar patienter!!! Han menar nämligen att många söker psykiatrin i onödan bara för att "flickvännen gjort slut" eller nåt annat totalt irrelevant. Kära nån, känner jag bara. Vilken idioti, vilken inkompetens! Behöver jag påpeka det uppenbara för David - att många psykiska kriser, om dom får utveckla sig och inte uppmärksammas i tid, kan utveckla sig till mycket stora problem, både för den enskilda och för samhället. Och att ingen vettig människa söker sig till psykiatrin bara för skojs skull, bara för att man är "lite ensam", "lite missnöjd med livet" eller vill retas med Dr. Eberhard. Och om det nu skulle finnas någon människa som finner sig road av att söka psykiatrisk vård så måste ju detta vara en vansinnes-markör om något!!!