Sjukt och Friskt
Att det inte längre är tillåtet att vara sjuk i det här landet har blivit smärtsamt uppenbart sedan borgarna tog över makten 2006. Men jag skulle vilja vända på resonemanget och ställa frågan: Är det tillåtet att vara frisk? Att försöka hålla sig frisk? Att göra sunda val för att välja ett så friskt liv som möjligt?
Alliansen talar ofta vitt och brett om valfrihet, men har inte en jäkla aning om vad ordet betyder. Att rika människor har en större valfrihet än fattiga är ju självklarheter, men alliansen verkar tro att det skulle öka valfriheten för rika om dom blir ännu rikare. (Vilket inte är sant, eftersom att en ökad valfrihet över en viss rikedomsnivå endast blir pseudoval: Ska jag köpa en båt till eller ska jag avstå?). Att ge en fattig människa mer valfrihet är verkligen inte bara en fråga om pengar. Det handlar om att bygga ett väl fungerande samhälle med en fungerande infrastruktur, utbildning, sjukvård, att minska de ekonomiska riskerna i livet med hjälp av försäkringar, att omfördela pengar mellan olika åldrar (för den enskilde blir man oftast rikare med åren, men det är när man är ung och startar upp sitt liv som man behöver pengarna mest). Osv. Man kan gott bygga in mer valfrihet inom dessa system tycker jag. Att t.ex. ha en gemensamt finansierad och driven sjukvård är absolut inget hinder för att ge patienten valfrihet. Om man vill.
Att överhuvudtaget ha försäkringssystem och omfördelningssystem ökar valfriheten för den som inte har så mycket pengar (och denna grupp kommer alltid vara stor oavsett hur mycket man sänker skatterna, men det räknar inte borgarna med, helt enkelt för att man högvördigast struntar i denna grupp) eftersom att livet blir flexiblare. Man kan då välja vilket liv man vill leva, man kan välja om efterhand som man förändras som människa. Även om man inte har så mycket pengar kan man välja att motionera även vintertid eftersom det finns utrymme i ekonomin för ett kort hos Friskis & Svettis. Möjligheten att resa och hälsa på sina vänner ökar. Man kan välja att engagera sig i samhället eftersom det finns utrymme för avgiften till en studiecirkel. Man vågar låna böcker på biblioteket för man vet att man kan betala böterna om man råkar glömma att lämna tillbaka dom. Valfriheten ökar med utrymme i ekonomin, och detta argument har jag hört från borgarna också. Det är därför dom vill ge lite växelpengar till låginkomsttagare i skattelättnader. Problemet är bara att skattelättnader leder till att staten får mindre inkomster och därmed måste montera ner infrastruktur, bibliotek, stöd till studieförbund, stöd till idrottsföreningar osv. Den som får råd att göra fler saker har ändå ingenstans att använda sina pengar, för plötsligt har kostnaderna för allt möjligt stigit. Och den som har för lite pengar från början kommer aldrig i kapp.
Och även om inte alliansen vill erkänna det, så är omfördelning av resurser det mest effektiva sättet att ge människor med låg inkomst en ökad inkomst. Skattelättnader gynnar bara de rika i det långa loppet och skapar större klyftor. Barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag, bidragstillägg - detta är beprövade och fungerande sätt att ge fattiga människor mer pengar att röra sig med. Sen får man väl tycka vad man vill om b-ordet. Men skattelättnader skapar fattigdom, bidrag bekämpar fattigdom. Så är det. De fattigaste länderna i världen har också dom lägsta skatterna. Slump? Utan ett högt skattetryck kan visserligen begränsade delar av ett land bli rikt, men för att ett helt land ska kunna satsa på något vettigt som fortsätter att generera rikedom som gynnar alla, behövs skattemedel. Marknaden tänker inte tillräckligt långsiktigt. Marknaden har inget intresse av att bygga upp ett land.
Detta var en lång utläggning om varför skatter är bra. Och sambandet mellan hög skatt och bättre ekonomi för lågavlönade.
Min fråga var från början: Är det tillåtet att vara frisk? Eller snarare: Har tillräckligt många människor tillräcklig valfrihet i sin ekonomi och sina livssituationer för att kunna välja bort sådant som gör dom sjuka och välja sådant som gynnar deras hälsa? Om man är en deltidsarbetande snabbsköpskassörska och börjar känna av en värk i axlarna, har man då råd och gå och få massage, gå en yogakurs, köpa en jacuzzi, byta till ett jobb som anstränger axlarna mindre? OM inte, är det inte en djup orättvisa att låta den lågavlönade utan eget val ta smällen när värken övergår i sjukdom?
4 kommentarer:
Sen kan man vända på saken en gång till och fråga sig vilka som i verkligheten får mest bidrag, Wallenberg och direktörerna för Vattenfall å ena sidan, eller socialbidragstagarna.
För sjukersättning är inte bidrag fast Alliansen försöker få folk att tro det, eller tycka det, det är ersättning från en kollektiv försäkring, liksom ekonomiskt stöd vid arbetslöshet är en försäkringsutbetalning.
Ingen människa, inte ens en högerman, skulle hävda att den som får ekonomisk ersättning från ett försäkringsbolag när hans hus brunnit ner, eller när han kraschat sin bil, är bidragstagare. Konstigt va?
Javisst har du rätt Kerstin! Det är en viktig distinktion att göra när man debatterar med högern. För min egen del tycker jag det är mindre viktigt, så högern får gärna kalla sjukförsäkringen bidrag om dom vill det (om det inte var för att folk i allmänhet har så dåliga kunskaper om hur samhället fungerar, så dom inte vet hur sjukförsäkringen finansieras). För mig spelar det inte så stor roll, jag tycker vi ska ta in pengar efter bärkraft och dela ut pengar efter behov. Så kommer samhället att fungera optimalt. Marknaden klarar INTE av att fördela, så marknaden måste hållas på marginalen, även om jag tror att marknadsekonomin har en viss plats i ett samhälle också. Jag kan tycka att det är lite tröttsamt att man måste hålla isär olika pengapåsar och budgetar för det gör systemet mindre flexibelt och minskar därmed den valfrihet vi skulle kunna bygga in. Att man t.ex. skulle kunna plugga på högskolan fast man är sjuk eller arbetslös osv. Men jag förstår också att folk ofta är snåla när det gäller att betala skatt och därför måste man säga att "denna skattekronan går till försäkring, så den kan du få tillbaka SJÄLV" osv. för att öka folks motivation att skatta. Men som sagt, jag tycker skatterna är på tok för låga i det här landet, tänk vad mycket nytta som aldrig blir av för att vi inte kan göra det ensamma, eller med hjälp av marknaden! Gamla människor som inte blir omhändertagna, barn som aldrig lär sig läsa ordentligt, klimatkrisen som aldrig blir åtgärdad, tåg som står stilla, sjuka som inte får rehabilitering, osv. osv. The sky is the limit om vi bara samarbetar lite!
När jag var ung så såg vi exakt hur mycket vi betalade in till sjukförsäkringen och pensionsförsäkringen, varje månad på lönebeskedet och när vi deklarerade då vi fick dra av de här avgifterna. Vi visste att detta var inbetalningar till försäkringar och till oss själva, på precis samma sätt som personer som idag tar privata sjukförsäkringar och pensionsförsäkringar vet vad de betalar till dessa.
Någon gång, slutet 60-talet eller början 70-talet lade man om systemet så att de här avgifterna inte längre redovisades för löntagarna utan istället bakades ihop med arbetsgivaravgiften. Jag gissar att ett av skälen, kanske det viktigaste, var att folk inte skulle behöva se där inbetalningar och tro att de betalade mindre till staten,"i skatt alltså" än de gjorde.
Resultatet idag är att arbetsgivarna anser att de där försäkringsinbetalningarna är deras pengar, som staten stjäl från d em och vill sänka dem hela tiden och att de allra de flesta löntagare inte har en aning om att de där avgifterna faktiskt är deras inbetalningar.
Det är illa och ett exempel på hur politiker med en enkel administrativ åtgärd och omdöpandet av en avgift gjorde det svårare för folk att förstå hur samhället fungerar. Jag tycker tvärtemot dig att det är viktigt att folk förstår vart deras skattepengar går och hur samhället fungerar. Hela demokratitanken bygger liksom på att folk förstår vad de röstar fram.
Ja, där är väl fördelar och nackdelar med båda systemen. Att ge en noggrann redovisning av vad skattepengarna går till eller baka ihop det. Grundproblemet är detsamma: Att folk inte vill betala skatt. Vilket som motiverar folk mest att betala skatten (om den är detaljredovisad eller hopbakad) är jag inte rätt person att svara på eftersom JAG tycker om att betala skatt. Så mycket som möjligt är min filosofi.
Men jag håller med om att det är helt uppåt väggarna att arbetsköparna har fått för sig att arbetsgivaravgiften är deras pengar. Då är väl hela bruttolönen deras pengar? Men det är väl dithän vi går, tillslut kommer dom att kräva att vi alla jobbar gratis. Varför inte liksom? Varför ska dom dra gränsen vid en särskild summa pengar och sen vara nöjda?
Det jag är definitiv motståndare till är att få ut bruttolönen och sedan göra skatteinbetalningen själv, som t.ex. i USA. DET gynnar inte motivationen, för då känns det som att bruttolönen är ens egna pengar. En annan sak som inte gör folk mer motiverade att betala skatt är att halva statsbudgeten går till krigföring. Man måste se att pengarna kommer till vettig användning också.
Skicka en kommentar