Vänsterhänta - en förtryckt minoritet?

eller

Är det möjligt för majoriteten att låta bli att förtrycka minoriteter?

Niklas Schiöler har kommit ut med en bok om vänsterhänthet: "Avig eller rätt - En vänsterhänt betraktelse" som handlar om hur vänsterhänta har blivit betraktade genom historien. Sammanfattningsvis kan man säga att vänsterhänta ansetts som mer eller mindre onda, illvilliga eller sjuka och följaktligen blivit illa behandlade, och kanske först på senare tid (dom senaste 60 åren) börjar få lov att ha sin vänsterhänthet i fred.
Tydligen har det tidvis bedrivits klappjakt på vänsterhänta och de vänsterhänta som inte dödades, blev på olika vis plågade och torterade för att "omvändas" till högerhänthet. Vad som slog mig när jag hörde talas om Niklas Schiölers bok var själva fenomenet, att alla former av minoriteter verkar ha blivit utsatta för förföljelser någon gång under historien. Jag kom också till att tänka likheter mellan vänsterhänta och homosexuella. Både vänsterhänthet och homosexualitet är något man föds med, och således har båda "avvikelserna" förklarats som "fel i hjärnan", "sjukdomar" eller "avvikande hjärnfunktion". Båda grupperna får också ta emot många positiva projektioner från den icke-avvikande gruppen, t.ex. att vänsterhänta och homosexuella är mer kreativa, mer konstnärliga, mer geniala osv. Det är en intressant iakttagelse, både att ungefär samma projektioner hamnar på både vänsterhänta och homosexuella, och att det verkar finnas ett behov av att upphöja den grupp man förföljer på något sätt. Som ett slags dimridå kanske? "Nej, jag hatar inte homosexuella, dom är ju så duktiga på gardiner!" Sen undrar jag också varför det just är konstnärlighet och kreativitet som alla "avvikande" får lov att vara bra på? Varför förpassas homosexuella, vänsterhänta, svarta till konsten/musiken? Är det så att den som skapar konst låter makten vara ifred? För den typen av konstnärlighet man förknippar med avvikande grupper är inte en konstnärlighet som verkligen tillåts få status och inflytande, utan rör sig mest om håruppsättningar, gardinuppsättningar och klädmode? Eller ren underhållningsmusik i dom svartas fall.

Sen är detta historiska hat mot vänsterhänta också väldigt avslöjande för homofobin - eftersom att mot vänsterhänta kan man omöjligt hitta argument om varför det är fel att vara vänsterhänt. Inga bibliska, biologiska eller reproduktiva argument finns. Så hatet mot vänsterhänta kan bara handla om vänsterhänthets relativa ovanlighet, och eftersom homofobin har så mycket gemensamt med detta hat måste man dra slutsatsen att homofobins s.k. "argument" bara är svepskäl för att få lov att hata det ovanliga.

När detta väl är klarlagt kan man verkligen fråga sig var människans enorma behov av att förtrycka och hata minoriteter kommer ifrån. Själv tror jag att det handlar om ett uppdämt hat, ett förbjudet hat mot den starkare, dom övertaliga, dom dominerande. Eftersom det är farligt att leva ut hatet mot dom man verkligen känner hatet mot, riktas hatet istället om och drabbar den som står ensam, den som inte har majoriteten att luta sig mot. Det handlar om att ta ut sitt hat där man kan, nämligen på den som på något sätt är svagare. Läs gärna "For Your Own Good" av Alice Miller om du vill läsa mer om dessa mekanismer (hela boken är upplagd online på länken, varsågod och läs gratis).

Både Smålandsposten och DN har skrivit om boken. I DN:s artikel tycker jag mig märka en viss hånfullhet mot själva uppmärksammandet av vänsterhänta som prövad grupp.