Mot stånd

Jag tycker att debatten som uppstått kring låten "Dunka mig gul och blå" av Frida visar en sak väldigt tydligt. Det är svårt att diskutera sexuell maktutövning på något annat sätt än "ja tack, ge mig mera".

Sexuell maktutövning verkar vara den enda sortens maktutövning som det inte är okej att vara motståndare mot. På något sätt har den sexuella frigörelsen skapat ett klimat där alla måste älska sex, helst mycket sex, hårt sex och porrifierat sex. Om någon någongång hittar en nackdel med sex gör man bäst i att låtsas som ingenting.
Och ändå... det är något som glappar i hela diskussionen kring den här låten.

Man söker i Fridas liv/utseende/beteende/erfarenheter efter element som kan rättfärdiga den här låten. Varför? Om låten är så bra och frigörande för "den kvinnliga sexualiteten" så skulle väl inte det behövas? Då hade den väl kunnat stå för sig själv och frigöra oss med sin egna inneboende positiva kraft? Men det ivriga sökandet i Fridas liv och personlighet visar att låten väcker frågor, och den ger inga svar, inget "råg i ryggen" åt tjejer som lyssnar. Man undrar vem som har skrivit den, i vilket syfte och varför. Låtens text står alltså inte för sig själv, den hade kunnat vara skriven av fel person och därmed fått ett helt annat budskap än som nu läses in i texten eftersom att det konstaterats att den skrivits av "rätt" person, med rätt utseende, vinstsyfte och bakgrund.

Sexuell maktutövning finns. Man kan säga att det är patriarkatets utpostering in i vårt allra mest privata och intima rum. Och lekar kring sexuell maktutövning finns. Som med alla andra lekar kan man lägga huvet på sne och le lite naivt åt det och tycka att "det är ju bara en lek", och man kan förtränga det faktum att lekar speglar verkligheten, och att lekens syfte är att lära sig något, att undersöka något, att utforska ett ämne. Så att göra sexuell maktutövning till en lek gör inte att själva fenomenet försvinner eller förminskas. Vi kan bara låtsas att det gör det.

Snoppens vägar är outgrundliga. Snoppen är en naturkraft som inte går att stoppa. Det är kvinnans plikt att skydda sig så gott det går mot den, och lyckas hon inte så skyll inte på snoppen.
Vår andra plikt är att dyrka snoppen. Att smickra den och bekräfta den. Att gulla med den och aldrig, aldrig nånsin kritisera den, smäda den eller förneka den. Stryk alltid snoppen medhårs.

Att någon skriver en låt som går ut på att dyrka och säga JA! till den manliga sexualiteten, genom att ge uttryck för en "vilja" att bli tagen på alla möjliga sätt och helst så det gör ont är inte förvånande, knappt upprörande. Men att denna låt tas emot i feministiska kretsar med öppna armar som ett bevis på kvinnlig frigjord sexualitet får mig att höja på ögonbrynen. Hur tänkte dom då? Tänkte dom på att kvinnors rätt till att själv få välja var, när och hur de ska bli slagna gula och blå måste stärkas? Jag fattar inte.

Elin A är den enda jag har läst som har skrivit bra om detta! Poäng: Manliga låtar om "fulsex" går ut på att tillfredställa sig själv, kvinnliga låtar om "fulsex" att tillfredsställa mannen! Underbart frihets- och jämställdhetsläge anno 2007!!!