DNA - inte skriven i sten
Veckans mest intressanta forskningsnyhet kommer från Kanada.
Det visar sig alltså att misshandel, trauma och dålig behandling av barn påverkar generna i hjärnan så att barnet får svårt att hantera stress livet ut. Det är alltså generna som hjälper hjärnan att reglera ner stress-responsen som mer eller mindre stängs av. Mycket intressanta resultat som öppnar för en helt ny syn på relationerna mellan DNA och psykiska hälsoproblem.
3 kommentarer:
Hej, kom tilfældigt forbi via Sigruns blog (helt enig i din kommentar dér, for resten, og fin blog du har hér!), og så dette indlæg, da jeg var rundt og læse lidt forskelligt.
Det er nu ikke sådan helt rigtigt, at det er for livet. Hjernen er en del mere flexibel, også i voksenalder, end hidtil antaget. Faktisk kan enhver ny tanke give bittesmå forandringer i hjernens nervebaner. Jf. Steven Morgans artikel "Rethinking the Potential of the Brain in Major Psychiatric Disorders"
Javisst har du rätt, jag tror inte heller att det är för livet om man fått den här förändringen på sitt DNA. Jag formulerade mig väldigt dåligt i blogginlägget märker jag nu när jag läser om det! Jag är absolut inte den som tror att psykiskt lidande är en livstidsdom som man inte kan påverka själv. Och jag bestrider helt bestämt den vanliga uppfattningen att psykisk sjukdom mest beror på medfödda anlag som inte kan påverkas. Hjärnan är vårt mest flexibla organ, det har många många studier visat vid det här laget. Något som psykiatrin inte har tagit till sig ännu. Det intressanta med den här forskningen var att det som finns i vårt DNA inte heller behöver vara medfött, det är mer komplicerat, DNA är inte heller oföränderligt och opåverkat av miljöfaktorer. Det verkar som att arv-anhängarna (kontra miljö) snart får ge sig helt enkelt!
Ja, intet arv uden miljø, kan man vist godt sige. Men selv om der efetrhånden er en hel del forskning, der underbygger det, så vil eugenikerne nok ikke give sig så nemt. Læste forleden i en kommentar på en videnskabsblog, at, siden man nu ikke har kunnet finde et gen, eller også en mindre gruppe af disse, der kan siges at forårsage "psykisk sygdom" - den ene eller anden - så måtte det jo dreje sig om et kompliceret samspil mellem flere hundrede eller endda tusinder af gener. Med andre ord: "de psykisk syge" er meget mere genetisk afvigende (=defekt), end vi havde antaget. Det er flere hundrede, måske endda tudinder, af gener, der adskiller dem fra os vanlige mennesker.
Det er bl.a. den slags antagelser, der "retfærdiggør" umenneskelig behandling af "de psykisk syge" - for de er jo, genetisk set, såpas anderledes, at de ikke sådan rigtigt er mennesker alligevel. Til at brække sig over.
Skicka en kommentar