In the kärnfamilj we trust

Efter att ha läst en väninnas blogginlägg kände jag mig inspirerad att skriva något själv om ämnet kärnfamilj:

Jag har länge undrat varför de konservativa är så hjärtans kära i kärnfamiljen. Nu har t.o.m. Lund fått vårdnadsbidrag! Trots att vårdnadsbidrag går stick i stäv med allt som en borgare annars säger sig värna om - vårdnadsbidraget dränerar nämligen den offentliga kassan och tvingar därmed de offentliga finanserna och byråkratin att växa OCH den går på tvärs mot arbetslinjen, nämligen att varje vuxen människa ska försörja sig själv antingen man kan eller inte. Allt annat räknas som utanförskap. (Och visst finns det ett utanförskap i Sverige idag, men borgarna har totalt missat poängen - alla som VILL och KAN arbeta men som inte FÅR p.g.a. diskriminering - här har vi det verkliga utanförskapet - men detta ordar borgarna inte alls om - men detta var ett sidospår).
Att vårdnadsbidraget ger minus i kommunens budget verkar aldrig tas upp ur någon kritisk vinkel, men det är som jag ser det, det största problemet med vårdnadsbidraget. Den som arbetar betalar också skattepengar och har därmed finansierat sina barns dagisplatser, men den som inte arbetar och ändå ska ha pengar ur barnomsorgens budget, trots att denna människa tar hand om sitt barn själv, var ska dessa pengar komma ifrån? Det blir ju andra kommunala utgifter som får bantas. (Om man inte ska höja skatten förståss, men det ska man ju aldrig, det verkar ju vara en naturlag som säger att skatten bara kan sänkas, aldrig höjas, men det var också ett sidospår):
Men det är naturligtvis inte därför jag är emot vårdnadsbidraget egentligen utan för att det är en återgång till det glada 50-tal då män i detta land hade betydligt större makt över (sina?) kvinnor än idag. Det är bara att säga NEJ till ett så dåligt förslag som är så dåligt ur alla möjliga perspektiv!!! Varför kan människor inte säga NEJ nuförtiden? :)

Men som sagt, detta med vårdnadsbidragets idioti, och det faktum att alliansen vill införa denna dumhet TROTS att förslaget går stick i stäv med alliansens övriga hjärtefrågor - det visar hur nära förknippad konservatismen är med kärnfamiljen som idé. Och varför? Det har jag undrat länge. Men sen kom jag på det. Kärnfamiljen är den minsta kollektiva enhet en konservativ person kan acceptera. Även den mest inbitna nyliberal måste nog ändå någonstans erkänna för sig själv att individer i all ära, men individer måste samspela med andra individer om det överhuvudtaget ska vara lönt att vara individ. Alltså måste kollektivet FINNAS någonstans där i bakgrunden. Som ett brus. Men kärnfamiljen blir ett tydligt kollektiv och ett accepterat kollektiv i en nyliberal/konservativ värld. Varför? Beror det på att en kärnfamilj består av EN kvinna och EN man, att mannen i denna enhet aldrig behöver vara rädd för att blir övermannad (ursäkta ordvitsen) av kvinnor. Han har bara en kvinna att hantera åt gången och kan därmed mycket lättare behålla sitt övertag över henne. Ju mer feminismen går framåt kommer kärnfamiljsivrarna att bli mer högljudda. Och om vi inte får sluta oss samman i några andra konstellationer, inte facket, inte feministiskt ideologiska organisationer, inte i en offentlig sektor - ja, då blir vi också lättare att hantera för makthavare. Kyrkans makt var stor på den tiden när kärnfamiljen var norm och man märker ju hur många kyrkliga längtar tillbaks till dessa glada dagar.