Kategori: Kunde inte sagt (tänkt) det bättre själv!

Jag måste bara tipsa om det här roliga, tänkvärda och kloka blogginlägget hos Tanja Suhinina

Är torsken utrotningshotad?

Jag orkar inte blogga själv just nu, men jag läste ett bra blogginlägg hos Mikael Almén. Speciellt detta tyckte jag var bra sagt:

"Statistics tell us we have to stop looking for deviants. We must see the oppressing structures of normality."

Vi måste se de förtryckande strukturerna i normalitet!!! Så sant som det är sagt! Normalitet är verkligen förtryckande i sig själv. Det blir så lätt att gömma sina oegentligheter, olater, otrevligheter, omedvetenheter osv. i sitt "normala" liv. Så länge vi har normaliteten så länge kommer ondskan gömma sig där, för där får den vara ifred!!!

Bitterfittor världen över - förenen eder!

Jag läser just nu Bitterfittan av Maria Sveland och det är så HÄRLIGT med ARGA kvinns!!!! Jag kan verkligen sakna kvinnor som ryter till ibland, i många sammanhang. Det är nog därför jag gillar Gudrun Schyman så mycket, nu fick jag sätta fingret på det - hon drar sig inte för att bli arg! Och nu menar jag inte att hon ställer sig och börjar skrika och sånt, men att hon säger saker ÄVEN om det inte stryker medhårs. Och hon tar brösttoner, men utan att det verkar krystat. Hon ger sig bara inte. Och det känns så befriande, befriskande att höra henne debattera med nån trött, gnällig, dammig gubbe som bara inte ORKAR att INTE få livet serverat på ett stort jävla silverfat framburet av en kvinna. (Varför kommer jag osökt att tänka på Per Ström?)

Och hur ofta hålls inte vår ilska emot oss? Är man feminist får man tydligen inte alls bli arg, för då är man... vad? Orättvis? Tjaskig? För inte har väl manssamhället förtjänat nån ilska. Det finns ju inte ens. Nähä, då är vi väl bara neurotiska då. Eftersom vi är så arga utan anledning. Det har man ju hört förr. För män kan ju inte göra nåt fel, och om dom ändå gör fel, ja, då är det ju per definition inte så farligt och behöver bara förlåtas istället för att uppröras över.

Överhuvudtaget, har kvinnlig ilska någonsin varit accepterat? Blir inte arga kvinnor alltid hånade, ignorerade eller bemötta med indignation eller ilska. "Hur vågar dom?"

Ett år med den nya regeringen - "Jippie"

...det måste vi fira med en dikt jag skrev ungefär så här års förra året:

Det tog skruv
när kulturministern
visade sig vara
en simpel tjuv.
Men när immigrations-
ministern är
detsamma
ja, då får han
stanna!
Det måste vara
toppen,
allt fixar sig
med snoppen!
Att stjäla och fuska
är helt okej,
bara du inte är tjej.

Sjukt manligt att vara sjuk!

Det är dubbelt så svårt för kvinnor att få arbetssjukdomar godkända än män, och därmed får man en lägre ersättning från försäkringskassan. LO-tidningen har granskat försäkringskassans egen statistik. Alltså förlorar kvinnor oftare mer pengar på att bli skadade på jobbet än män.

Försäkringskassan avfärdar kvinnors arbetsskador med argumentet att det inte är vetenskapligt belagt att monotona rörelser med lätt belastning leder till förslitningsskador. Och det beror helt enkelt på att det inte forskats tillräckligt på den sortens belastning och hur det påverkar kroppen! Mäns arbeten belastar oftare kroppen hårdare, och kring detta finns det forskning (en slump?). Så försäkringskassan slipper betala för kvinnors arbetsskador så länge det inte forskas på dessa! Det är skandal! Jag blir så arg av sånt här! Kvinnor blir hela tiden dubbelbestraffade genom försummelse. I andra ledet använder man själva försummelsen som argument för att inte rätta till sin försummelse!

Sedan är det förvisso så att även kvinnor som utsätts för lika tung belastning som män i sina arbeten fortfarande har svårare att få sina skador klassade som arbetssjukdomar.

Because I'm a girl

Plan International har släppt en rapport om hur det är att födas till flicka här i världen. Det är inte roligt. Många flickor föds inte alls, det fattas ungefär 100 miljoner flickor i världen p.g.a. könsriktade aborter. Flickebarn får mindre mat än pojkar. 62 miljoner flickor nekas grundskoleutbildning. Miljoner flickor gifts bort i mycket tidiga åldrar. En halv miljon kvinnor, varav 50% är under 19 år, dör i onödan varje år till följd av graviditetsrelaterade sjukdomar och dödliga förlossningar. Flickor runt om i världen arbetar mer och har därmed mindre tid till både skola och lek än pojkar.

Plan International skriver: "Diskriminering av flickor inom familjen är antagligen det svåraste problemet att komma till rätta med. Denna diskriminering är också grunden i den djupt rotade uppfattningen att flickor är på något sätt mindre värda än pojkar. Eftersom att det sker i hemmet, är det ofta dolt, och nästan omöjligt att lagstifta bort. [...] Sådan diskriminering börjar vid födseln eller tidigare, och fortsätter flickans liv igenom in i kvinnolivet. Det är underlaget som andra former av diskriminering bygger på och från detta härstammar våld, även våld i hemmet."

Mot stånd

Jag tycker att debatten som uppstått kring låten "Dunka mig gul och blå" av Frida visar en sak väldigt tydligt. Det är svårt att diskutera sexuell maktutövning på något annat sätt än "ja tack, ge mig mera".

Sexuell maktutövning verkar vara den enda sortens maktutövning som det inte är okej att vara motståndare mot. På något sätt har den sexuella frigörelsen skapat ett klimat där alla måste älska sex, helst mycket sex, hårt sex och porrifierat sex. Om någon någongång hittar en nackdel med sex gör man bäst i att låtsas som ingenting.
Och ändå... det är något som glappar i hela diskussionen kring den här låten.

Man söker i Fridas liv/utseende/beteende/erfarenheter efter element som kan rättfärdiga den här låten. Varför? Om låten är så bra och frigörande för "den kvinnliga sexualiteten" så skulle väl inte det behövas? Då hade den väl kunnat stå för sig själv och frigöra oss med sin egna inneboende positiva kraft? Men det ivriga sökandet i Fridas liv och personlighet visar att låten väcker frågor, och den ger inga svar, inget "råg i ryggen" åt tjejer som lyssnar. Man undrar vem som har skrivit den, i vilket syfte och varför. Låtens text står alltså inte för sig själv, den hade kunnat vara skriven av fel person och därmed fått ett helt annat budskap än som nu läses in i texten eftersom att det konstaterats att den skrivits av "rätt" person, med rätt utseende, vinstsyfte och bakgrund.

Sexuell maktutövning finns. Man kan säga att det är patriarkatets utpostering in i vårt allra mest privata och intima rum. Och lekar kring sexuell maktutövning finns. Som med alla andra lekar kan man lägga huvet på sne och le lite naivt åt det och tycka att "det är ju bara en lek", och man kan förtränga det faktum att lekar speglar verkligheten, och att lekens syfte är att lära sig något, att undersöka något, att utforska ett ämne. Så att göra sexuell maktutövning till en lek gör inte att själva fenomenet försvinner eller förminskas. Vi kan bara låtsas att det gör det.

Snoppens vägar är outgrundliga. Snoppen är en naturkraft som inte går att stoppa. Det är kvinnans plikt att skydda sig så gott det går mot den, och lyckas hon inte så skyll inte på snoppen.
Vår andra plikt är att dyrka snoppen. Att smickra den och bekräfta den. Att gulla med den och aldrig, aldrig nånsin kritisera den, smäda den eller förneka den. Stryk alltid snoppen medhårs.

Att någon skriver en låt som går ut på att dyrka och säga JA! till den manliga sexualiteten, genom att ge uttryck för en "vilja" att bli tagen på alla möjliga sätt och helst så det gör ont är inte förvånande, knappt upprörande. Men att denna låt tas emot i feministiska kretsar med öppna armar som ett bevis på kvinnlig frigjord sexualitet får mig att höja på ögonbrynen. Hur tänkte dom då? Tänkte dom på att kvinnors rätt till att själv få välja var, när och hur de ska bli slagna gula och blå måste stärkas? Jag fattar inte.

Elin A är den enda jag har läst som har skrivit bra om detta! Poäng: Manliga låtar om "fulsex" går ut på att tillfredställa sig själv, kvinnliga låtar om "fulsex" att tillfredsställa mannen! Underbart frihets- och jämställdhetsläge anno 2007!!!