EU-valet igen

Problemet med EU som det är organiserat idag är att makten är så osynlig. Man har krånglat till alla beslutsvägar så mycket som möjligt, och det blir omöjligt för medborgaren att få insyn i hur makten opererar. Den valbara makten är i minoritet. De flesta besluten fattas i ministerrådet, och eftersom medlemsländernas ministrar har lite annat att göra än att ta beslut i EU måste besluten i princip redan vara färdiga när dom flyger in och har korta möten och röstar. Tjänstemännen och lobbyorganisationerna får således mycket stor makt. EU-parlamentets roll är att ta fram beslutsunderlag, som sedan alla EU:s länder måste godkänna för att de ska gå igenom. Det säger sig självt att det blir urvattnade intetsägande kompromissförslag som vi nästan lika gärna hade kunnat vara utan. Det vi alla kan enas om, den minsta möjliga gemensamma nämnaren mellan alla EU:s länder, är inte mycket. Men det får mig verkligen att undra var alla EU-lagar som inte passar oss i Sverige kommer ifrån? Är det då våra Svenska politiker som mörkar det faktum att det faktiskt är dom som har godkänt dessa? Som sagt, ingen förstår EU, ingen journalist, ingen medborgare, och jag undrar om det knappt ens finns en politiker som förstår. Så vi är bakbundna, för hur kan vi kritisera något vi inte förstår?

Jag hittade förresten en mycket intressant enkät som Glokala folkhögskolan satt ihop och skickat ut till många av våra valbara EU-parlamentariker. Så här skriver dom själva:
"Glokala folkhögskolan har via bibliotek och internet uppmanat medborgare och partipolitiskt obundna ideella organisationer i Malmö/Skåne-trakten att formulera frågor till EU-kandidaterna. Vi fick in drygt 70 frågor som bantats ner till 45 frågor. Medborgarenkäten har sedan skickats till samtliga partiers partisekreterare som uppmanats att sprida enkäten vidare till respektive partis EU-kandidater."

Enkäten fick mig att bli ännu mer bestämd över vad jag ska rösta på. Men den väckte också många intressanta frågor i mitt huvud, för det verkar inte finnas någon endaste blivande EU-parlamentariker som har samma radikala syn på EU och politik överhuvudtaget som jag. Och jag tycker inte själv att jag är särskilt radikal. Blir man automatiskt ljummen och anpassad när man hamnar i maktens korridorer? Är det svårt att behålla ilskan över sakers tillstånd i världen, och längtan efter något radikalt annorlunda? Är makt självkorrumperande?

Visst är EU bara bäst?

Varför ser Berlusconi så glad ut på bilden ovan? Jo, hans parti, Forza Italia, har 21 mandat i EU-parlamentet. Hur många har Sveriges största parti? Socaldemokraterna blev störst i förra EU-valet i Sverige och fick 5 mandat, men sammanlagt har Sverige ändå bara 19 mandat, så även om vi skulle bestämma oss allihop för att rösta på ett och samma parti för att kunna rösta ner Forza Italia (som ju påminner starkt om våra Sverigedemokrater som vi så gärna vill få slippa) så har vi ingen chans!

p.s. Jag ska ändå gå och rösta den 7:e. Delvis för att jag är demokrat i själ och hjärta och bara inte kan röstskolka och delvis är det nog för att jag är lite naiv och hoppas hoppas hoppas att min röst ändå ska ha någon betydelse i detta löjliga val.

Dansk fläsk-"skandal"

Ekot har granskat dansk grisindustri som det så "poetiskt" kallas. Känsliga läsare varnas. Jag borde varna mig själv, men det är för sent, jag har redan sett bilderna. Det är svårt att se djur plågas. Den här typen av "skandaler" har dykt upp i media med jämna mellanrum vad jag kan minnas ända sen jag var så liten så jag började kunna förstå vad som sades på nyhetsprogrammen på TV. Folk verkar bli lika förvånade varje gång, och jag kan inte låta bli att undra: tror dom att djur normalt sett föds upp på spa-anläggningar där dom får leva långa och meningsfulla liv och sedan åka första klass på SJ till slakterierna där dom snällt lämnar ifrån sig sitt kött utan att varken lida eller knappt ens dö? Det verkar som att man utgår ifrån att denna idealvärld urartar plötsligt precis innan Ekot eller någon annan dyker upp med en kamera. Och att det är lätt att rätta till dessa små och ovanliga avvikelser från idealet?
Men märk väl att de danska producenterna inte är upprörda, de ser inga problem, mer än rent marknadsföringsmässiga. Det senaste var också att ICA, Coop och Axfood meddelar att de tänker fortsätta köpa in danskt griskött som vanligt. De ser heller inga problem.

Nä, nu gör jag snart slag i saken...

... och bildar Alexander Chamberland fan club! Han har lämnat Miljöpartiet, bland annat för att partiet har blivit för mainstream och har glömt sin radikala opinionsbildning. Det här uttalandet fick mig att bli så glad så jag fick tårar i ögonen (från Studio Ett i P1 2009-05-15):

"..när jag medietränades så var det så att helst ska du ha ganska slätstrukna kläder för att inte kläderna ska komma i vägen för ditt budskap, vilket är nånting jag nånstans förstår, men samtidigt - jag som queerfeminist vill ju verkligen ifrågasätta uppdelningen i män och kvinnor, ska jag då ta på mig traditionella heteromanliga attribut? Och nånstans så tror jag att det inte hade varit så himla populärt om jag hade tagit på mig en massa rosa och blommiga gummistövlar och halsband, att det inte hade gått hem. Varken inom partiet eller kanske genom rutan på fem sekunder heller, men nånstans, vill man föra fram en riktig systemkritik så kanske man inte ska tro att det är genom TV-rutan, fem sekunder, man verkligen förändrar heller."

Och jag blev så glad för att få höra det här för jag är så hjärtligt trött på medietränade politiker! På det sättet får vi bara säljare, inte människor som representerar andra människor i en representativ demokrati. Hela demokratitanken urholkas av säljarstrategin och säljartanken. Politiker bör, förutom att representera folket, också utmana och inspirera folket - till att tänka politiska tankar! Politiker bör också vara goda pedagoger som förklarar sina tankegångar på ett ärligt sätt från grunden, alltså raka motsatsen till dom politiska slogans vi serveras för det mesta, och det bästa sättet att vara en god pedagog är att leva som man lär!
Att dessa medie/spinndoktorer som styr politikerna och därmed politiken idag har en normativ grundsyn är ingenting förvånande. Men varför har dom det? Om vi ska göra en analys av tankarna som ligger bakom medieträning så upptäcker vi att dom är djupt konservativa. Och ska icke-konservativa rörelser verkligen ta hjälp av konservativa krafter för att få fram sitt budskap? Så här tänker man när man ska sälja:
Om du är en duktig säljare kan du sälja allting under vilka omständigheter som helst, men varför starta i en uppförsbacke? Ge dig själv så goda förutsättningar för att "få fram ditt budskap" som möjligt. Och vad är dessa goda förutsättningar? Jo, det är att se "normal" ut och att uppträda "normalt", men också att vara hetero-man, vit, tala svenska utan brytning eller utpräglad dialekt osv. Saker vi inte kan påverka hur slätstrukna kläder man än tar på sig. Är detta rättvist? Nej! Och om vi inte utmanar människors bilder av vem som "får" vara politiker och vem vi överhuvudtaget ska lyssna till så kommer detta aldrig att ändra sig!!!
Men om vi fördjupar analysen ytterligare ett varv upptäcker vi att anledningen till att medietränare/spinndoktorer vill sätta normala, vita, hetero-män utan brytning i TV-rutan (och andra får göra sitt bästa för att efterhärma denna grupp) när det ska pratas i fem sekunder, är att det är denna grupp som tittar på programmet. Och varför är det det? Jo, för att programmet vänder sig till denna grupp! Jag är helt säker på att Alexanders budskap hörs tydligare och lättare med en massa rosa och halsband för de grupper som vill höra det han säger. Tyvärr är det inte dom som tittar på rapport, eftersom att den typen av program redan alienerat dessa grupper. Så ni ser! Vi har ett perfekt cirkelresonemang! Vi kan inte ändra någonting i samhället för ingenting har ändrats! Fantastiskt!

När jag lyssnade igenom Studio Ett för att kunna citera Alexander Chamberland ovan så upptäckte jag att Anna Odells konstverk, där hon spelar psyksjuk också debatterades. Och jag har länge funderat på att blogga något om det, men inte kommit till skott.

I Studion fanns Per Wirtén från Arena och Maria Abrahamsson från Svenska Dagbladet.
Per Wirtén menar att den här typen av handlingar som syftar till att väcka debatt ska avgöras i en offentlig debatt och inte i en domstol. Ska man verkligen väcka åtal för debattinlägg? Hur rimmar det med yttrandefriheten?
Han är också kritisk till åtalspunkten 'oredligt förfarande' eftersom att staten i så fall har rätt till att slippa insyn genom att människor utger sig för att behöva en viss typ av samhällsservice för att belysa verksamheten. Allt Wallraffande blir således olagligt om det här fallet blir prejudicerande.

Maria Abrahamsson menar att det är rätt att åtala Anna Odell eftersom att hon har larmat falskt och fått poliser att rycka ut när det är brist på poliser. Men varför är det brist på poliser? Det är ju för att vi har bestämt att vi ska ha brist på poliser i det här landet, för det kan vi ju bestämma själva, genom att bestämma hur mycket skattepengar vi vill lägga ner på olika saker. Eller på saker överhuvudtaget. Som jag har förstått Abrahamsson så är det hennes åsikt att allting i offentlig verksamhet ska präglas av brist, eftersom att det blir billigast när man betalar skatt. (Att det inte blir billigast för någon i längden eftersom att allehanda försäkringspremier är dyrare än skatt är det naturligvis ingen högermänniska som tänker på, för man behöver ju kunna tänka längre än näsan räcker för att inse att alternativet till ett högskattesamhälle inte är ett lågskattesamhälle utan ett högförsäkringssamhälle!!! Fråga en amerikan vad dom betalar i sjukförsäkring - i månaden och se om du inte kan få kaffet i vrångstrupen)

Jag tycker att det är skrämmande hur media behandlat Anna Odell. Ingen har tagit upp tråden och börjat debattera psykvården och tvångsinläggningar, utan bara ägnat sig åt att skjuta budbäraren. Jag saknar ett lugnt och sansat intelligent samtal om psykvården, om patientsäkerhet, om hur budgetnedskärningar påverkar kvalitén osv. osv. Och inte bara en skrik-debatt om att här kommer stora stygga Anna Odell och lurar den stackars lilla svaga offer-sjukvården som bara vill människor väl och som är så liten och svag och som knappt klarar av sitt jobb som det är, ynk, ynk. Men att få ett intelligent och relevant resonemang av dagens mainstream-journalister är alldeles för mycket begärt, det inser jag. Man måste ju vara intelligent för att kunna tala intelligent...

Läs gärna Sigruns blogginlägg om saken! Hon sätter verkligen fingret på något mycket viktigt! Hela den här saken har väldigt mycket "skomakare, bliv vid din läst" över sig. Hade Anna Odell varit journalist hade hon säkert aldrig blivit åtalad, och säkert blivit hållen om ryggen av media om hon hade blivit det. Nu är hon konstnär och att konstnärer eller vanliga medborgare för den delen skulle få göra samma upphöjda arbete och i samma syften som journalister, är uteslutet. På samma sätt ska psyksjuka tacksamt ställa sig till psykvårdens förfogande för bedömning och diagnostisering och sedan leva det liv som förväntas den respektive diagnosen. Människor som är friska och normala ska på sin höjd arbeta i psykiatrin, men har inte rätt till att få vård. Om man ändå lurar till sig vård är det bedrägeri och oredligt förfarande och ska straffas. Jag hade kunnat köpa det sista resonemanget om inte "vården" hade inneburit frihetsberövning och bältesläggning. Om man skulle lura till sig dessa "fördelar" - har man då inte bevisat att man ÄR galen, om man inte gör det i syfte att debattera, att genomlysa psykvården?

Barbara Ehrenreich

Jag blir bara på så gott humör av såna här intelligenta människor, så jag kände att jag måste lägga ut detta på min blogg också!