Ekot har granskat dansk grisindustri som det så "poetiskt" kallas. Känsliga läsare varnas. Jag borde varna mig själv, men det är för sent, jag har redan sett bilderna. Det är svårt att se djur plågas. Den här typen av "skandaler" har dykt upp i media med jämna mellanrum vad jag kan minnas ända sen jag var så liten så jag började kunna förstå vad som sades på nyhetsprogrammen på TV. Folk verkar bli lika förvånade varje gång, och jag kan inte låta bli att undra: tror dom att djur normalt sett föds upp på spa-anläggningar där dom får leva långa och meningsfulla liv och sedan åka första klass på SJ till slakterierna där dom snällt lämnar ifrån sig sitt kött utan att varken lida eller knappt ens dö? Det verkar som att man utgår ifrån att denna idealvärld urartar plötsligt precis innan Ekot eller någon annan dyker upp med en kamera. Och att det är lätt att rätta till dessa små och ovanliga avvikelser från idealet? Men märk väl att de danska producenterna inte är upprörda, de ser inga problem, mer än rent marknadsföringsmässiga. Det senaste var också att ICA, Coop och Axfood meddelar att de tänker fortsätta köpa in danskt griskött som vanligt. De ser heller inga problem.
Dom drevar på. Denna vecka: Wanja Lundby Wedin. För några veckor sedan: Den påstått antisemitiska vänstern i samband med stoppa-matchen-debatten. Lars Westerberg var glasklar och knivskarp idag i P1:s OBS!. Han menar att eftersom liberalerna har en oåtkomlig domansställning i svensk media så blir alla debatter förvrängda. Kriget i Gaza väckte en enorm indignation, något som många ledarskribenter inte kan förstå. Vänsterns ställningstagande mot kriget har kritiserats ur många perspektiv och både anklagats för antisemitism och proportionslöshet. Jag är så extremt trött på debattklimatet i Sverige just nu. Den självcentrerade perfektionistiska välbärgade vita medelklassen breder ut sig överallt med sina navelskåderiprojekt såsom: Samstämmig upprördhet över "livsfarliga" tillsatser i maten, renovering av bostaden för att skapa den rätta statusmarkören, sommar- respektive vintersemestrar, bröllop och fester, väskdebatter, vinkänneri och finsmakeri - ja, om det inte hade varit för den här glädjedödande lågkonjunkturen som kom emellan och skapade en liten existensiell kris så... ja, förresten, har lågkonjunkturen verkligen förändrat något? Jag vet inte. Jag vet bara att jag mår mer illa än nånsin av mediagegget.
Och det här med Wanja Lundby Wedin. Okej, det finns ingen anledning för fackliga styrelseledamöter att förhålla sig okritiskt till VD:ars fantasilöner och därmed har WLW öppnat sig för kritik från vänster. Att hon får kritik från höger bara för att hon finns, och således att högern bara väntar på att vänsterledare ska göra bort sig så att dom kan dreva och avsätta dessa för att splittra vänstern är totalt förutsägbart. (Sen kan man verkligen fråga sig vilken roll det spelar att WLW är kvinna också. Det är tydligt att media älskar att hata kvinnor mycket mer än män. Män älskar man att förlåta, gosa med, gulla med och hålla om ryggen... Jämför t.ex. behandlingen av kvinnliga resp. manliga regeringsmedlemmar hösten 2006. Inte en enda manlig lagöverträdare krävdes på avgång. Samtliga kvinnliga lagöverträdare fick gå.) Men det värsta med WLW-debatten är att hela problemet görs till en person. Wanja Lundby Wedin ÄR problemet. Avsätter vi henne (vilket alla tycks vilja) så försvinner problemet av sig själv. Så går tongångarna, men är det den verkliga anledningen till att man vill avsätta henne? Jag får mer känslan av att man vill visa sin makt - att man kan få henne avsatt genom att dreva mot henne. Medierna har vittrat blod och kan bara inte sluta förrän bytet är fällt. För om vi ska göra en grundligare analys av problemet så inser vi att det inte kommer att hjälpa ett jäkla dugg att få WLW avsatt. Problemet är helt klart organisatoriskt. LO verkar inte riktigt veta vad man vill med sitt styrelsearbete. Vill man verkligen jobba mot VD:ars fantasilöner så måste man verkligen vara aktiv, organiserad, påläst, offensiv, tydlig och strävsam. Det räcker inte att ha en vag uppfattning om att "för höga VD-löner är nog inte så bra". För man ska ha klart för sig att det är starka krafter i samhället som strävar i motsatt riktning. VD:ars löner sätts inte på en höft, dom "blir" inte bara till fantasisummor helt slumpmässigt och nästan lite av misstag som det framställs i (borgeliga) medier just nu. Att VD:ar och andra toppchefer i en organisation tillåts ta hem en rejäl andel av vinsten handlar helt enkelt om att göra VD:n lojal med ägarna (som också vill ha vinst) istället för att vara lojal med dom anställda. För VD:ns position är en position på två stolar, det går inte att komma ifrån. Han/hon är ju själv anställd och har ingenting investerat i företaget, vilket ägarna har. Alltså måste VD:ns lön skruvas upp rejält för att ändra lojalitetsförhållandet. Och bonusdelen av lönen (som oftast faller ut oavsett vad VD:n gör eller inte) är bara ett sätt för ägarna att få igenom fantasisumman. Att lönen ser ut att innehålla en incitament-skapande del gör den bara lättare att godkänna eftersom att styrelsen tror att en del av lönen kan utebli vid dålig prestation, och det blir svårare att förstå löneavtalet, vilket också syftar till att lättare få det godkänt. Ägarna får som dom vill och styrelsen behöver egentligen inte bry sig eftersom att ingen bryr sig så länge det går bra för företaget. Det är först i svåra tider, när det ska börja sparkas folk ur företaget som skiten träffar fläkten. Men vid det laget har både ägarna och VD:n redan sugit ut det göttaste ur bolaget, vilket var planen från början. Den enda källan till motkraft mot denna rovdrift är naturligtvis facket. Facket är den enda enhet som kan ha ett genuint intresse i företaget nu för tiden när stora företag aldrig ägs av annat än anonyma, ansiktslösa ägare som lika gärna kan investera sina pengar i något annat. Det är ingen slump att det bara är företag som ägs av en person med ett personlig intresse i verksamheten är dom enda företag som går bra över konjunkturcyklerna, t.ex. IKEA. Börsbolag är juridiska personer, alltså finns dom inte i verkligheten, alltså spelar det ingen roll om dom lever eller dör. Det är bara dom anställda som bryr sig och dom har ingen makt alls. Ska facket verkligen försöka vara motkraft mot hela denna utveckling, och det finns som sagt ingen annanstans att hämta motkrafter ifrån, så måste man vara mycket mer medveten och ideologisk än man har vågat vara hitintills.
Vad jag menar är att om man ska ställa krav på facket så ska man ställa meningsfulla krav. Att kräva Lundby Wedins avgång är totalt meningslöst. Att kräva att facket blir en bråkstake som vägrar att godta att näringslivets chefer ska alliera sig med ägarna istället för de anställda är ett mycket bättre krav att ställa.
Det här var en lärorik liten film om hur pengar "blir till". Jag fick många aha-upplevelser, bl.a. fick jag erkänna att jag tillhörde den förledda massan som trodde att banker lånade ut pengar som de fått in via insättningar. Man börjar också förstå varför internationella valutafonden så hårdnackat vägrar att skriva av majoritetvärldens skulder till västvärlden. Eftersom pengar ÄR skuld och ingenting annat än skuld kommer världens pengar att bli färre i antal om färre människor, institutioner, länder osv. är skuldsatta. Det är dom skuldsatta som producerar världens pengar, och de som har tillstånd att sätta andra människor i skuld (dvs. banker och finansinstitut) som tjänar på detta. En djup, djup orättvisa som gör mig heligt förbannad!!! Det är ju samtidigt de skuldsatta som producerar kapital av reelt värde och tillför detta till den gemensamma ekonomin, det gör inte banker och finansinstitut!
Det är uppåt på börserna igen. Är krisen över? Nej, menar Dan Jönsson, efter att ha läst en artikelserie i den danska tidningen Information (kan det vara bl.a. den här artikeln han har läst?). Att börsen går upp i vissa segment, t.ex. i oljeaktier, är helt normalt i början av en lågkonjunktur/depression. Spekulanterna letar med ljus och lykta efter ställen där det fortfarande går att placera sina pengar utan att riskera stora förluster, alltså går det brant uppåt i dessa sektorer. Ett tag.
Lyssna på programmet! (Andra halvan, första halvan handlar om fotboll - snark!)
Keri Smith, författare och guerilla-konstnär, har en väldigt inspirerande blogg, även om den också är mycket ordrik (och därmed lite jobbig att ta sig igenom för en långsamläsare som jag själv). Nu hittade jag två intressanta inlägg som passar så himla bra så här i juletid: Guerilla x-mas guide och In honour of buy noting day
Det känns inte lika roligt som vanligt att köpa julklappar i år. Den bästa julklappen till oss alla hade väl varit ett bättre klimat. Men inne i Keri Smiths blogginlägg fanns lite tips på grejer man kan göra själv:
Julgranskulor gjorda av filt från återvunna ulltröjor. Undrar du hur man återvinner en ulltröja? Det är lätt. Tvätta den på 60 eller 90 grader i tvättmaskin med tvättmedel. Torka som vanlig tvätt. På så sätt får man ett material som liknar tovad ull som man kan klippa i utan att några maskor går upp. Sedan är det bara att sy vad du vill, en mössa t.ex. och av resterna som blir över när du har klippt ut delarna till din mössa kan du göra julgranskulor av.
Med en plåtsax, tomma öl- eller läskburkar och lite lim kan du göra fina julänglar, också till julgranen. Akta så du inte skär dig!
Och blir du lite snitsig med limmet så kan man göra en hel liten ren bara av pinnar!
Do Nothing Day är ett uttryck för min livsfilosofi. Livet ska få lov att vara lätt, njutbart och underbart. Att göra ingenting är en viktig sysselsättning, men inte så viktig att det blir måste. Do Nothing Day är mer som ett löfte, en längtan, en ren gåva. Denna dag, ett liv. Mitt liv. Vårt liv.
