tisdag 27 juli 2010

Lycka i bokform



Jag stod i bokhandeln idag, framför hyllan för självhjälpslitteratur. Och jag förstår mig inte på dom. Jag fick ingen som helst lust att läsa någon av dessa må-bra-böcker. Inte ens baksidetexterna klarar jag att ta mig igenom. Kraftiga anfall av själsliga kräkkänslor drabbade mig redan efter dom små reklam-text-puffarna för boken på framsidan. Typ: "Renovera ditt liv", "Är du lycklig?", "Bli ännu lyckligare!", "Perfekt självförtroende NU!", "Vem kan? Du kan!", herregud, jag borde få anställning på förlag som puffmakare.
Och vem läser dom här böckerna undrar jag. Uppenbarligen någon eftersom det finns så många av dom och flera exemplar av varje bok också på hyllan. Eller är det så att man köper dessa böcker i en förhoppning och sen orkar man aldrig läsa dom? Man vill gärna ta tag i, förändra sitt liv, renovera sig själv, men det blir liksom aldrig av. Och så köper man en bok och tänker att här kan jag få inspiration, författaren kan ta mig i kragen och sen blir det aldrig ens av att man läser den där livsavgörande mirakelboken. Så går det några år och så får man ett infall att köpa en till sån där bok. Och om tillräckligt många tänker så så blir böckerna faktiskt sålda efter hand.

Lycka är verkligen ett ord jag inte kan med. Men det verkar vara självhjälpsförfattarnas älsklingsord. Kan det bli mer förmätet? "Jag vet minsann hur man blir lycklig, jag vet hur man GÖR! Och nu vill jag berätta det för DIG!" Visst. Visa mig en enda lycklig människa. Jag tror inte på det. Lyckliga stunder, ja, men inte lyckliga människor. Att uppleva lycka, precis som att uppleva sorg, glädje, skräck, tillfredsställelse, panik, ilska, vanmakt osv. Men att vara lycklig? I så fall skulle jag gärna vilja ifrågasätta deras lycka. Vad är det att vara lycklig? Att ha ett liv som lever upp till andras förväntningar?
För visst kan man vara lycklig, tillfälligt. Ungefär som man kan vara arg, rädd och glad. Men den som skulle skriva en bok på temat: "Är du arg? - Bli ännu argare!" skulle nog fort bli knäppförklarad. För en bok om hur man blir ännu argare behövs verkligen. Se på världen, är det inte en relevant fråga att ställa: Varför är folk inte mer förbannade? Men en bok om hur man blir ännu lyckligare? Prestationsångest är allt jag känner inför en sån bok. Herreminje! Vad är det för fel på att vara lite olycklig ibland. Förtvivlad. Sårbar. Ledsen. Uppriven. Där har du dig själv ju. Där kan du lära känna dig själv. I lyckan kan man förlora sig, för det är så lätt att blanda ihop lycka och förväntningar, och plötsligt är inte lyckan din egen, för det är någon annans liv du lever. Och man är bara lycklig för att man kan göra den personen lycklig genom att leva som den personen vill att man ska leva. Åh, varför är jag så trött hela tiden? När jag är så lycklig och mitt liv är så perfekt? Varför känner jag den här gnagande tomheten?

Om pengar verkligen gör någon lycklig så måste det finnas en hel del mycket lyckliga självhjälpsboksförfattare vid det här laget!