måndag 30 juni 2008

Testa dig själv




Så avslöjar du om du tillhör makteliten i samhället:

1. Du känner ett oemotståndligt behov av att övervaka "vanliga människor" för att se om dom är terrorister. Innerst inne är du mer rädd för "vanliga människor" än för terrorister, men detta vågar du inte ens erkänna för din terapeut/coach/mentor.

2. Du tycker att människor som har det sämre än dig själv är bortskämda, även om du inte anser att du själv är bortskämd. Det har aldrig slagit dig att detta är en tankevurpa, det känns bara fullkomligt naturligt att tänka så.

3. Du gör, om du är socialdemokrat, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, trots att du varit emot detta förslag innan det blev lag och trots att du verkligen inte behöver pengarna. Om du är anhängare av alliansen är du automatiskt för hushållsnära tjänster även om du inte riktigt vet varför. Du gör också avdraget trots att du inte behöver pengarna.

4. Du beundrar utländsk arbetskraft för deras initiativförmåga och slit även om du samtidigt tycker att det är för jävligt att svenskarna har blivit så lata att dom inte längre vill ta arbeten med så låga löner att dom inte går att leva på i Sverige och med helt omöjliga arbetstider. Själv har du förtroendearbetstid och är höginkomsttagare men du inbillar dig att du gladeligen skulle ha stått i vägkanten och sålt jordgubbar i ösregn istället för att fira midsommar med vännerna om det hade behövts för att "ta dig upp ur rännstenen". Att du själv aldrig behövt ta dig upp är någonting du aldrig tänkt på.

5. Du tror verkligen att människor blir friskare av att få indragen sjukpenning.

6. Du anser att klyftorna i samhället måste öka. Detta behövs eftersom om man tar från dom fattiga och ger till dom rika så blir dom fattiga också rikare i slutändan. Att du talar i egen sak och inte alls vurmar för dom fattiga har aldrig slagit dig. Men ibland innan du ska somna på kvällarna ligger du och tänker på trädgårdsmästaren, poolskötaren, hushållerskan, butlern, kocken, tennistränaren, chauffören och alla andra du skulle kunna ha råd att anställa om klyftorna ökade.

7. Du har svårt att skilja på fackföreningsrörelsen och kriminella organisationer som t.ex. maffian.

8. Du ogillar kollektivavtal dels p.g.a. att du instämmer med punkt 7 och dels för att ordet innehåller "kollektiv" vilket alltid ger dig dåliga associationer.

9. Du tror att moderna människor vill vara fria och individualistiska och tyngs ner av saker som förstahandskontrakt på sin bostad, fast anställning och kollektivavtal. Själv har du både fast anställning och bostadsrätt i Stockholms innerstad plus ett "litet hus på landet". (på landet = Stockholmska för "utanför Stockholm". Man kan ibland höra stockholmare tala om "mitt land", detta innebär inte att dom äger ett helt land, utan dom syftar bara på sitt lantställe)

10. Du vet inte riktigt om du ska kalla dig feminist eller om du är skeptisk till feminismen eftersom "begreppet dragits så mycket i smutsen" (av SvD:s ledarsida, som är en av dina primära informationskällor). Naturligtvis är du för jämställdhet, bara det inte går till överdrift. Kvotering är ett exempel på en sådan överdrift. Om du har varit socialist har du numera samma förhållande till socialismen.

11. Du tycker att "alla andra" är trygghetsnarkomaner och att svenska folket har förlorat förmågan att ta risker och leva farligt. Själv lever du väldigt tryggt, men du har aldrig tänkt på att du själv kanske också är en trygghetsnarkoman i så fall.

12. Du anser att Sverige löper stor risk att bli en bananrepublik och bli omsprunget av, i ditt tycke, lägre stående länder som Indien och Kina. Samtidigt är du övertygad om att Sverige måste införa politiska åtgärder som gör landet mer likt en bananrepublik. Att detta kan uppfattas som ologiskt har du aldrig tänkt på.

13. Du känner att ditt liv är som ett pussel med bitar som är helt omöjliga att foga samman. Egentligen handlar det inte om bitar utan om tid. Att man som vuxen människa i en fri demokratisk stat har fullständig bestämmanderätt över sin egen tid är heller ingenting du har reflekterat över. Du försöker ju bara hålla takten med alla andra akademiskt utbildade karriärister med småbarn i Stockholms innerstad eller motsvarande.

Känner du igen dig på en eller flera punkter tillhör du Sveriges maktelit. Du känner dig säkert förvånad, men det är en helt normal reaktion. De flesta inom makteliten är helt omedvetna om sin tillhörighet.
Det är bara att gratulera, du befinner dig på toppen av köttberget, överst i näringskedjan. Du sitter tryggt på din position och med din lön/pension/avgångsvederlag/bonus oavsett konjunkturcykel och politikers elefantpromenader i statens porslinsbutik. Från din utkikspunkt kan du se ut över alla andra människor i samhället och döma och bedöma dom efter eget tycke och smak. Ingen kan säga emot dig, inga försvarstal, ingen kritik når dig. Du har fullständigt definitionsföreträde. Det du säger uppfattas som sanning av alla andra inom makteliten och er lilla klick är i princip dom enda som har en talan.

fredag 27 juni 2008

Genom FRA-lagen visar borgarna FÄRG!


Allt som rör FRA och beredningen samt genomröstandet av denna lag är verkligen obehagligt. En video som fick mig att få kalla kårar är där Fredrik Malm (fp) 2006 håller tal vid en demonstration mot (den av Amerikanska intressen beställda) razzian av Pirate Bay.



Det som är verkligen obehagligt är att man inser att borgarna endast rycker ut till demokratins försvar när de anser att socialdemokraterna hotar den (detta var ju på Bodströms tid som justitieminister). Två år senare kan samme man rösta igenom en lag som står för allt det han tidigare kritiserat och lite till. Det visar ju bara hur borgarnas främsta mål är att plocka poäng av socialdemokraterna. Demokratin är dom inte så oroliga för.

Inte ens det kära "företagsklimatet" som man alltid använder som alibi i alla andra möjliga och omöjliga sammanhang har någon som helst betydelse eftersom många stora IT-företag har ju hotat med att fly landet om lagen går igenom, bl.a. det största IT-företaget i världen, Google:

"– Förslaget är sprunget ur en tradition inledd av Saudiarabien och Kina och hör helt enkelt inte hemma i en västerländsk demokrati. Vi på Google tycker att förslaget är dåligt och det har vi meddelat bland annat det svenska justitiedepartementet, sa Peter Fleischer, Googles högste ansvarige för integritetsfrågor till tidningen Internet World förra året.
– Vi har gjort det klart att vi aldrig kommer att placera några servrar innanför Sveriges gränser om förslaget går igenom"


Detta kommer också naturligtvis innebära att alla Google-sökningar kommer att gå långsammare än nödvändigt för oss här i Sverige.

I alla andra sammanhang heter det ju från borgligt håll att "men så kan vi inte göra för då flyr företagen Sverige". Nu går det tydligen bra ändå. Det visar att det är bara en sak dom är intresserade av: Makt. Dom struntar i demokratin (men det har ju varit känt länge) och dom struntar i företagsklimatet.

Jag gissar att inte bara IT-företag kommer att bli skeptiska mot Sverige p.g.a. denna lag. Det blir nämligen ännu lättare att ägna sig åt företagsspioneri i Sverige än det varit tidigare och än det är i andra länder. Grattis till det självmålet alliansen!

Det här citatet av Liza Marklund ger också ännu fler anledningar till att känna kalla kårar:

"Granska er själva
Jag tycker det är helt rätt att publicera namn och adress till FRA:s anställda. När de nu ska känna till allt om oss, då har vi väl åtminstone rätt att veta vilka de är? För övrigt borde FRA börja med att granska sina egna anställda. Jag vet att det finns folk inom företaget som är misstänkta och dömda för brott, bland annat för att de förföljt och trakasserat kvinnor. Vad händer när sådana idioter får fri tillgång till allt som kvinnorna gör och säger?"


Jag tror och hoppas att alliansen genom denna lag nu gjort sig totalt ovalbar till hösten 2010. Det är väl det enda positiva jag kan se i detta. Förhoppningsvis behöver vi inte leva med FRA mer än 2 år. Men man vet aldrig. Svenska folket har visat prov på en förvånansvärd förmåga till att vara lättlurade förr.

tisdag 10 juni 2008

Tips om bra radioprogram!



Missa inte ett bra inlägg av Dan Jönsson i P1:s radioprogram OBS! Dan Jönsson kommer sist i programmet.

Det är uppåt på börserna igen. Är krisen över? Nej, menar Dan Jönsson, efter att ha läst en artikelserie i den danska tidningen Information (kan det vara bl.a. den här artikeln han har läst?). Att börsen går upp i vissa segment, t.ex. i oljeaktier, är helt normalt i början av en lågkonjunktur/depression. Spekulanterna letar med ljus och lykta efter ställen där det fortfarande går att placera sina pengar utan att riskera stora förluster, alltså går det brant uppåt i dessa sektorer. Ett tag.

Lyssna på programmet! (Andra halvan, första halvan handlar om fotboll - snark!)

måndag 9 juni 2008

Min första vegan-tårta!



Den blev både snygg och god, och jag är rätt stolt över mig själv! Jag brukar inte lyckas så bra med tårtor annars.
Receptet kommer härifrån, och jag följde det ganska väl, förutom att min hallonsylt hade möglat, så jag fick ta jordgubbssylt istället, och det blev jättegott det också.

söndag 1 juni 2008

Vad betyder ordet bortskämd?



I nya numret av Ordfront (6/2008) finns en mycket intressant artikel av Kajsa Ekis Ekman om ungdomars situation i samhället med rubriken "Den grundlurade generationen".

"Idag är etableringsåldern - den ålder då tre fjärdedelar av en årskull har arbete - 28 år. 1990 var den 20 år."


Detta kan inte vara en effekt av ökad utbildningsgrad i befolkningen, då få eftergymnasiala utbildningar är tio år långa. (Men många politiker vill nog skylla på det).

Fler fakta:

"Hälften av alla i Sverige mellan 20 och 27 år har inget eget boende, och hälften av alla under 26 år har tidsbegränsat arbete."


"Det är ett moment 22. Unga får inte långvariga anställningar, alltså går många inte med i facket, och är de inte med i facket har de ingen grund att stå på för att kunna kräva fasta jobb."


Ja, och med en sådan situation behöver den borgliga regeringen bara höja fackföreningsavgifterna marginellt för att få ett stort bortfall av organiserade. Man har bara öppna dörrar att slå in.
Det är här jag ser fackets misslyckande. För att kunna vara ett effektivt fackförbund måste man också kämpa för arbetare utanför det egna förbundet. Annars håller det inte. Annars får man aldrig in folk i sitt förbund. Arbetsmarknaden har förändrats sedan 1800-talet då fackföreningsrörelsen uppstod. Men på den tiden fanns det bara osäkra anställningar. Ingen uppsägningstid, inga projektanställningar ens en gång. Hur löste man problemen då?

Idag tror jag man måste lösa problemen genom att se dom till att börja med. Hur ser situationen ut för en människa med s.k. "lös anknytning till arbetsmarknaden"? Jo, man har lite olika jobb, för lite olika arbetsgivare, i lite olika branscher som representeras av lite olika fackförbund. Fackföreningsrörelsen är helt och hållet anpassad till heltidsarbete, till fasta anställningar osv. men det är ju helt snett. Fast anställning är som sagt ett mål för facken att arbeta mot, men man kan inte anpassa hela sin verksamhet efter en verklighet som inte finns, vad händer med dom människor som inte redan uppnått målet? Var ska dom vända sig för att få hjälp att nå detta mål?
På något sätt tror jag att det antingen måste uppstå ett fackförbund som lägger sig på tvären över alla branscher och organiserar alla dom som inte har fast heltidsanställning, eller så måste fackföreningarna hitta sätt att förenkla medlemskapet för denna grupp inom ramarna för det som redan finns. Ett exempel är medlemsavgiften som varierar enligt inkomst. Det är väldigt krångligt för löst anställda som har olika inkomst från månad till månad. I princip måste man kontakta sitt fackförbund varje månad och ändra inkomstuppgifterna. Vem orkar det? Då får man också en känsla av att facket inte är till för såna som mig.

Att inte ha fast arbete för också med sig att det är svårare att få förstahandkontrakt på lägenheter, och andrahandshyror är oftast dyrare. Det är dyrt att vara fattig.
Man behöver inte ha hög IQ för att begripa att detta sänker nativiteten. Enligt en sifo-undersökning skulle 300.000 svenskar mellan 18 och 40 år skaffat barn om dom bara hade en annan bostad.

"Nittiotalet var en otrygghetschock för ungdomsgenerationen" skriver Joachim Vogel i SCB-rapporten Ungdomars etablering.

Om nittiotalet var en otrygghetschock för den unga generationen gick 40-talisterna oskadda eller rikare ur detta decennium. För första gången i historien går utvecklingen bakåt: De äldre blir friskare och de unga sjukare. De unga är idag fattigare, mindre politiskt representerade och har svårare att etablera sig än tidigare generationer! Detta är anmärkningsvärt!!!

Ändå tas ungdomars signaler om missförhållandena som "gnäll". Ungdomar är "bortskämda" när dom hostar till om rättigheter och irriterar sig på försämrade villkor. För något större ungdomsuppror har vi ännu inte sett. De har anledning att göra uppror men fogar sig. Kan det bero på den extremt individualistiska tidsandan som fostrat dessa människor från 80-talet och framåt? Vi ska avstå våra rättigheter i utbyte mot att få en chans att lyckas stort - att bli mångmiljonär, rikskändis och framgångssaga. Människor som råkat dra vinstlotter har ingen förståelse för dom som vill ha sin insats tillbaka, som vill leva sitt "lilla" liv - men med trygghet.

Sen finns också den här vanliga vanföreställningen att fast jobb och förstahandskontrakt är något som håller en mer fast än ett otryggare liv. Många påstår att dom inte vill etablera sig för man vill inte ha samma jobb och bostad hela livet. Men här har verkligen den nyliberala hjärntvätten lyckas. Det är precis samma grej som när arbetsgivare påstår (och lyckas lura dom anställda till att tro) att dom inte vill skriva på kollektivavtalet för att dom vill erbjuda sina anställda något bättre. Att ha ett förstahandskontrakt på en lägenhet är en trygghet, men det innebär inte att man inte får lov att flytta. En fast anställning är en trygghet som det går alldeles utmärkt att säga upp sig ifrån.
Det är snarare tvärtom: Det är när det finns få fasta anställningar och få hyresrätter att få förstahandskontrakt till som den nyliberala skräcken om brist på valfrihet blir verklighet. Vem vågar säga upp sig från en fast tjänst eller säga upp ett förstahandskontrakt när det aldrig kommer att komma en sådan chans igen?