torsdag 11 november 2010

Det SKA gå!



Socialdemokraterna har som bekant inlett operation konvulsionsartad omvälvning. Men jag är beredd att slå vad om att ingenting kommer att förändras i sak, och att socialdemokraterna kommer att backa ytterligare till valet 2014. För fortfarande märks det tydligt att socialdemokraternas inställning är att dom vet vilken politik som är bäst för Sverige även om deras väljargrupper inte vill ha den. Så istället för att skapa en politik som går hem hos dom egna försöker man stjäla väljare från borgarna genom att göra sig förvillande lika dom. Men att kopiera borgarnas politik ger ju bara borgarna rätt. Det bekräftar deras världsbild, och övertygar snarare människor om att borgarna har rätt - och då vill man ju rösta på originalet, inte på den bleka kopian. Det är helt logiskt. Så jag föreslår att dom socialdemokrater som fortfarande är sugna på att "vinna medelklassen" och som är mest bekymrade över att människor med arbete inte röstar på dom, tar steget fullt ut och ansöker om medlemskap i moderaterna. I socialdemokraterna gör ni mer skada än nytta. Historien, och erfarenhet från andra länder, visar tydligt att när socialdemokraterna bedriver en tydlig och radikal vänsterpolitik blir stora delar av medelklassen nyfiken och sugen på att hänga på. Och med hela arbetarklassen, underklassen (den icke-arbetande klassen, som idag har gått och blivit stor) och delar av medelklassen kan sossarna t.o.m. komma tillbaka till egen regeringsmakt, utan stödpartier. Men för guds skull, ta inte mitt råd. Fortsätt och stirra er så blinda på medelklassen så att ni glömmer dom där tråkiga, gnälliga, maktlösa horderna av människor som inte är så roliga. Jag menar, man vill ju inte bo bland dom, man vill inte umgås med dom, varför skulle man vilja skapa en politik för dom? Medelklassen är ju där ni själva befinner er, ni socialdemokrater, eftersom det också är tydligt att partiet gått från att vara en gräsrotsrörelse till en partistyrelse. Ja, det är inte alls konstigt att ni backar rakt ut för stupet, utan att fatta grejen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Frågan är, "Behöver Sverige Socialdemokratin?"

Anonym sa...

Din analys är också intressant, den går lite tvärs emot den gängse. Den äger säkert också sin del av sanningen. Vad tror du om ledarskapets betydelse i politiken som sådant? Personligen tror jag att det har en oerhörd genomslagskraft, tyvärr.. Den rätta ledaren kan som sagt sälja som man sa förr "konserverad gröt" och det är väl det som pågår just nu med vår käre Reinfeld. Märk väl, att sedan han fick makten, är det allt viktigare att verka men inte synas... Verkar också fungera tråkigt nog

Anja sa...

På Anonym fråga 1 svarar jag nej om "socialdemokrati" är den politik vi har sett socialdemokraterna föra dom senaste 20 åren. Det har visat sig i valen att svenska folket håller med mig i detta. Men jag är övertygad om att det finns ett stort och omättat sug efter en politik som skapar jämlikhet och rättvisa, för vårt land har under 20 år bara blivit orättvisare, och många attityds- och opinionsundersökningar visar att är det nåt svenskar gillar så är det rättvisa. Att dela kakan lika. Inte att några tar hela kakan och låter dom andra svälta. Så det är dags för sossarna att genomskåda nyliberalismens skadlighet och bryta med denna ideologi en gång för alla. Vänsterpartiet har tyvärr inte tillräcklig trovärdighet bland folk för att kunna driva en alternativ politik på egen hand.

På Anonym fråga 2 svarar jag att jag är kluven till frågan om ledarskapets betydelse. Visst har en karismatisk och folklig ledare en mycket stor genomslagskraft, men arbetarrörelsen har ett alldeles för viktigt uppdrag för att satsa allt på ett kort. Om uppgången kommer med en omtyckt ledare kommer fallet oundvikligen när ledaren av en eller annan anledning inte kan vara kvar längre. Det kunde man se i vänsterpartiet med Gudrun Schyman, och ska jag vara ärlig tycker jag att en ledare som drar röster gör en rörelse lat. Jag tycker vänstern ska släppa sin fixa idé om den perfekte ledaren som kan komma in och fixa allt. Det mest hoppingivande jag har hört på den fronten var att någon socialdemokrat ville prova miljöpartiets modell med två ledare. Det gillar jag.
Sen tycker jag också att det är farligt för vänstern att jämföra sig för mycket med högern. Att Reinfeldt har beretts möjligheten att verka utan att synas och sälja konserverad gröt till väljare som egentligen inte vill ha det, beror på det mycket gynnsamma medieklimatet. 1999 gjordes en opinionsundersökning som visade att svenska folket älskar sin välfärd, politikerna och journalisterna står långt till höger om sitt folk i välfärdsfrågan. Politikerna och journalisterna är alltså överens, och gör gemensam sak. Inte så konstigt att politikerna kommer undan med en nedmontering som ingen vill ha, för vem granskar journalisterna? Det är ju dom som ska granska makten, men om dom bara applåderar, vad händer då med demokratin?
Denna kärleksfulla behandling i nästan alla medier kan vänstern aldrig vänta sig. Alltså är det nästan farligare för vänstern att skaffa sig en alltför omtyckt ledare, för alla ledare har svaga punkter, verkliga eller uppfattade, och där kan drevet sättas in. Jag vet inte om du har märkt det, men det drevas ju väldigt sällan mot högerns ledare, eller ens någon politiker. Enstaka kvinnor har blivit utsatta, men nästan samtliga politiker till vänster har någon gång blivit utsatta för drev under sin karriär. Ju mer jag tänker på det desto mer tror jag på en impopulär ledare för vänstern, den har chans att bli en trojansk häst! OM vi bygger en stark rörelse bakom!