I beg to differ

Jag skulle hemskt gärna själv velat gå och lyssna på Katrin Himmlers föredrag om sin farfars bror, Heinrich Himmler, ledare för SS i Nazityskland. Tyvärr är det långt till Uppsala, men Katrin Kielos referat av föredraget är också intressant att läsa.

I sin artikel berättar hon att SS-männens psyken har studerats av psykologer och det visar sig att dessa män får höga värden när det gäller auktoritära tendenser, allmän cynism, en känsla av att världen är ond (vilket säkert kan användas som ett inre alibi för att själv vara ond tänker jag, "äta eller ätas"-argumentet), identifikation med makten och ett motstånd till mänsklig mjukhet och svaghet.

Men sen drar Kielos slutsatsen att dessa tendenser låg och slumrade i personligheten och aldrig hade kommit till uttryck om inte tidsandan hade tillåtit det. Det är här jag inte håller med. Människor hittar alltid sätt att uttrycka sin personlighet och få utlopp för sina behov av att förtrycka. Det behövs ingen särskild tillåtelse till detta. Snarare tycker jag att vi är väl blinda för ondskan i vardagen.

Men det är klart att de män som hade idéerna om detta projekt - att döda Europas alla judar - hade stor nytta av en viss sorts människor, och utan denna sorts människor hade projektet inte gått att utföra.

Dom här idéerna om att "samhället sanktionerar ondskan" det är därför den finns, ser jag som farliga. I alla fall om man med detta menar att "det är inte de onda människornas handlingar som skapar ondska utan de goda människornas tystnad och acceptans". Denna tes har ju tuggats om och om igen sedan andra världskriget. Den har tuggats så mycket så den har blivit sanning. Och problemet med denna tes är att den avbördar aktörerna från ansvar och ger ansvaret till de människor som inte agerat. Detta är en klassisk manöver. Den som agerat fel kan alltså med denna tes i ryggen alltid fråga "varför hindrade ingen mig från att begå dessa omänskliga brott?"
Ett annat problem med tesen är att man gör ett antagande om den tysta massans självklara godhet. Var får man detta ifrån? Om den stora massan i tyskland, låt säga 75% av befolkningen faktiskt tyckte att det var RÄTT att döda den judiska delen av befolkningen, deras grannar och arbetskamrater, hur kan man då se denna tysta massa som god? Är det inte stor skillnad på om man står och ser på för att man håller med eller om man står och ser på för att man vet att man tillhör en minoritet och att man är skrämd från vettet? Är det inte väldigt stor skillnad för hur vi ska se på världen och på en "inneboende ondska som kan ligga och slumra hos oss ALLA" och komma fram när omgivningen sanktionerar detta?

Kielos ser det som en gåta att "vanliga människor begår massmord", men tänk om onda människor faktiskt är vanliga? Vi skulle gärna vilja att goda människor var vanligast, men om världen inte ser ut så? Om onda människor som faktiskt KAN göra andra väldigt illa med berått mod, är vanliga, hur ska vi då se på världen?

Under folkmordet i Rwanda deltog nästan alla vanliga människor i dödandet. Men alla deltog inte. Alla kunde inte bara gå från "vanlig människa" till effektiv mördare. Och är det inte intressantare att framhålla detta - att ALLA faktiskt inte är kapabla att göra sina medmänniskor illa - än att tjata om "ondskans mysterium" precis som att vi inte kan göra någonting åt ondskan, precis som om det vore en naturlag, att vi alla har det i oss. Kunde vi inte istället välkomna det faktum att det finns människor som lyckas motstå omgivningens sanktioner av grymt beteende och ändå inte hemfalla åt grymhet själv? Kunde vi inte anta att vi ALLA kan bli som dessa människor, att godhet och integritet faktiskt slumrar hos oss alla?

Jenny Westerstrand berör också detta ämne (om jag tolkar henne rätt) på ett sätt, i sin utmärkta blogg när hon skriver att "Det där med att orättvisor upprätthålls genom "omedvetenhet" ser jag som en typiskt feg resort för liberaler..."

När det gäller förtryck av kvinnor finns samma längtan efter att inte peka ut någon särskild som förtryckare, som när det gäller "ondskans mysterium" i nazityskland. Tyvärr är den bistra sanningen att 6 miljoner judar dödades i nazityskland för att en stor del av befolkningen VILLE att detta skulle ske, oavsett om de själva var aktivt inblandade eller inte, och den bistra sanningen när det gäller det vardagliga kvinnoförtrycket i "världens mest jämställda land" är att det finns en stor del av "vanligt folk" som faktiskt VILL se kvinnor underordnade män.

Man får ju inte glömma det historiska perspektivet. 6 miljoner döda judar är historiskt sett en slutkläm på flera seklers Europeiskt mass-slaktande av "icke-önskvärda" människor världen över. Men av någon anledning förtigs detta mycket större blodbad. Frågar ni mig så beror det på att det judiska blodbadet kan tillskrivas "någon annan" nämligen nazisterna. Nazisterna skrevs ut ur den Europeiska gemenskapen efter kriget. De exotiserades och därför kan deras brott bli synliga. Men de fruktansvärda folkmord som "vanliga" tyskar, engelsmän, holländare, belgare och fransmän - utan någon särskild ideologi - stod bakom måste begravas.

Och det kvinnoförtryck vi ser idag är en konsekvens av ett tusenårigt tänkande som går ut på att kvinnor ÄR mindre värda, och därmed förtjänar sin lott i livet.

Sett i sitt historiska perspektiv blir varken massmord eller kvinnoförtryck speciellt mystiska.

Och detta förhållningssätt till ondskan - antingen trivialiseras den (om vi alla har den inom oss så är det ju fullt "naturligt" och då kan det heller inte vara så farligt) eller så exotiseras den (onskan är mycket värre och ondare när den finns hos någon annan, någon som inte har mycket gemensamt med mig) - skapar stora problem för oss i vårt vanliga vardagliga liv, i familjen, på kontoret, i fredstid. Ondskan passar inte in, alltså ser vi förbi den, den blir osynlig. Och det kan inte finnas något farligare egentligen än osynlig ondska. Sexuella övergrepp, trakasserier, mobbning, hot om våld, utfört våld, föräldrars maktmissbruk av sina barn, allt detta blir för oss osynligt om vi framhärdar i tron att ondskan inte är "vanlig", att vanliga människor per definition inte kan vara onda. Och om vanliga människor trots allt är onda så är det en mycket trevligare version av ondska som inte alls är lika allvarlig.