En rak höger

eller

Alliansregeringen som intelligenstest åt svenska folket?

Bloggen "reflektioner och speglingar" tar upp en oerhört intressant text av John Bergers - "Att sudda ut det förflutna". Med precision avslöjar han det som egentligen aldrig varit hemligt: Ny-liberala, ny-konservativa och borgeliga strategier, övergripande strategier och taktiker för att reformera samhället. Men frågan som gäckar mig när jag läser texten är varför vill högerideologer reformera samhället? Vad vill dom med sina reformer? Vad är det övergripande målet?

Vänsterreformer syftar till att öka livskvaliteten för folket, för vanliga människor - och att låta standardhöjningar omfatta så många människor som bara är möjligt. Inte så konstigt att vänsterprojekt vunnit popularitet. Men högerreformer? På ytan tycks dom syfta till att göra samhället lättare att drömma sig bort i. Medan man steker hamburgare på McDonalds ska man inte känna sig hindrad av arbetsgivareavgifter, marginalskatt och a-kassa när man drömmer om att bli rik och berömd. Eftersom att vänsterideologier lever närmare verkligheten finns insikten om att oavsett hur låga skatter vi har kommer det fortfarande behövas människor som steker hamburgare och varför inte göra den sysselsättningen så trivsam som möjligt. Denna idé väcker aggression hos högerideologer. "Trivas? Vad är det för fasoner att ställa såna krav på livet? Här ska produceras och inte trivas!" Och medan man vantrivs ska man tydligen drömma.
Nej, min misstanke är att syftet med högerreformer inte handlar om att förbättra något, varken samhället eller livsvillkoren för enskilda individer (varken rika eller fattiga). Syftet med högerreformer är att göra samhället beroende av en högerstyrning. Högerreformer av ett samhälle är lite som den där första gratis dosen heroin som langaren så generöst bjuder på. Det är bara det att heroin har en del trevliga bieffekter (har jag hört) i form av ett rus. Högerpolitik för ingenting positivt med sig nånstans.

Ett sätt som vänsterideologier är en nagel i ögat på högermänniskor är att dom ser vänstersidan som driven av avundsjuka. Att det skulle vara avundsjuka och bara avundsjuka som ligger bakom hela teoribygget. Högerideologer kan kläcka ur sig saker som: "Förenklat uttryckt så är en socialliberal inte principiellt motståndare till att villaägarna i Djursholm har det bra, så länge det inte innebär att arbetarna i Borlänge får det sämre än de annars skulle ha haft det. Socialism däremot är principiella motståndare till rikedom på ett sådant sätt att det inte spelar någon roll om vissa människors rikedom faktiskt leder till välstånd även för övriga samhället. Rikedomen skall ändå bekämpas." (Citatet är hämtat från en kommentars-debatt på en blogg). Det verkar vanligt att högersidan tror att vänstersidan vill bekämpa rikedom för att vi har något principiellt emot rikedom. I själva verket är det tvärtom. Borgarna är ju dom som mest bekämpar att människor ska kunna bli rikare, iallafall fattiga människor. Att försvåra deras liv och sätta så mycket käppar i hjulet som möjligt för fattiga människor, så att de hamnar i ett evigt trälande där all tid och ork går åt till att överleva från dag till dag, spara pengar inför en eventuell framtida sjukdomsperiod, arbetslöshetsperiod eller vad det nu kan vara. Högern är ju principiellt emot att "den lilla människan" ska tro att hon är något, ska tro att hennes insats i samhället uppskattas och belönas. Den lilla människan ska göra sin plikt (= arbeta), vara glad och tacksam för denna pliktuppfyllelse och inte försöka berika sitt liv med något annat än pengar (t.ex. ledighet, harmoni, gemenskap, lycka).

Allt detta var jag smärtsamt medveten om redan, men nu när jag läser Bergers text upptäcker jag att högerideologer inte alls hymlar med att deras "reformer" syftar till att förstöra samhället, ekonomin och medborgarnas trygghetskänsla på mycket kort tid. Det är skrämmande och det är häpnadsväckande! Man börjar verkligen undra vad som pågår bakom kulisserna egentligen. Många gånger har jag ju undrat hur dum alliansregeringen egentligen kan vara när dom säger att dom vill en sak men sedan tar dom ett beslut som kommer att föra dom i motsatt riktning, men nu inser jag att det kanske inte alls handlar om dumhet. Eller ja, jag tror inte det rör sig om en gigantisk konspiration heller, snarare om en dum massa och en ideologiskt påläst kärna som "vallar" den dumma massan åt rätt håll.

Ekonomen och samhällsdebattören Ali Esbati skriver mycket intressant i Flamman om hur dagens nationalekonomi fungerar som dogmatisk troslära istället för en reflekterande vetenskaplig disciplin. När verkligheten inte uppför sig som läroboken förutspår är det ändå läroboken som har rätt och verkligheten fel. Man bortser lite lätt från den input som inte stämmer med teorierna, t.ex. att höga skatter faktiskt skapar högre tillväxt och ett effektivare samhälle än lägre skatter. Denna verklighet är omöjlig för nationalekonomer att ta till sig för dom har ju läst i sina böcker att skatter är skadligt för tillväxten och då måste det vara så. OECD-statistiken måste ha fel.