Kvacksalvarekonomer

Jag har diskat igen, som alltid med P1 på i bakgrunden. Då får jag höra program jag själv inte skulle valt samtidigt som jag har tid att tänka på vad det är jag hör, och den här gången blev det ekonomiekot.

Ett inslag som särskilt satte igång min tankeverksamhet var det som handlade om Japan. Landet har en exceptionellt ojämförligt dålig ekonomi, med världens rika länders största statsskuld med (håll i er nu!) över 220 procent av BNP!!! Detta kan jämföras med USA:s statsskuld som också är katastrofalt hög, med i sammanhanget blygsamma 100% av BNP.
Utan att vara någon expert på Japan, kan jag ändå våga säga att det landet skiljer sig mycket från andra rika länder. De har haft den här typen av extrema ekonomiska kriser förr, de har kunnat behålla sin bilindustri, vilket få andra rika länder har lyckats med, det finns en helt annan företagskultur i Japan som gör att lönerna hålles mycket mer jämlikt än i andra länder, befolkningsstrukturen ser helt annorlunda ut med världens mest åldrade befolkning osv. Kort sagt, Japan är annorlunda, Japan är speciellt. Ändå, föga förvånande, är rådet från ledande ekonomer till Japan exakt likadant som till vilket annat land i ekonomisk kris som helst: strukturreformer. Strukturreformer är ett finare ord för nedskärningar i den offentliga sektorn. Det anses välgörande och bra för "ekonomin". Men vems ekonomi åsyftas? Inte är det vanligt folks i alla fall, för med sämre service i den offentliga sektorn måste dyra tilläggstjänster köpas, och med sämre ersättningar från olika bidrags- och försäkringssystem blir redan fattiga människor ännu fattigare. Och hur kan människors fattigdom hjälpa ett land med "sin" ekonomi? Är inte ett lands ekonomi allas vår sammanlagda ekonomi?
Det lustiga är att den föreslagna åtgärden ser exakt likadan ut hur problemet än ser ut. Så jag börjar undra om man ens analyserat problemet innan man föreslagit (den enda) åtgärden man har på agendan?
Det får mig att tänka på läkekonsten för 200 år sedan. Man hade i princip bara en behandling mot allting: Åderlåtning. Det spelade ingen roll vilken sjukdom patienten led av, åderlåtning var det som föreskrevs. Därför behövde man aldrig analysera problemen mer noggrant, man behövde inte granska symptom och lära sig mer om sjukdomars uppkomst och hur kroppen fungerade. Man hade ju åderlåtning! Och det är en finfin metod. Ibland spontanläker patientens sjukdom, och då kan läkaren som åderlåtit ta åt sig äran. Ibland är åderlåtning faktiskt en verksam behandling eftersom man råkade skölja ut det sjukdomsframkallande ämnet och med det nya blodet som bildades blev det således lägre koncentrationer, även om detta är en trubbig metod som tär onödigt mycket på en redan sjuk kropp. Och i dom allra flesta fall gjorde åderlåtningen mer skada än nytta, den försvagade en redan sjuk patient och påskyndade sjukdomen snarare än botade den.
Dagens ekonomer har mycket gemensamt med gårdagens läkare.

Vetenskap vs. fantasier

Nu är det alltså t.o.m. vetenskapligt fastställt att massjukskrivningarna som pågått sedan 90-talet inte är en effekt av låg arbetsmoral och för trygg och bra välfärd, utan av nedskärningar, avskedningar och slimmade organisationer. Dagens "vad var det vi sa" för hela vänstern alltså. Så nu väntar jag på att få se någon vänsterpolitiker slå näven i bordet så att kaffekoppen välter. Det är dags att bli riktigt jävla förbannad nu!

Skolpolitiken - tro eller vetenskap?

Det är många saker som förvånar, nä, förbluffar mig. En sådan sak är hur Jan Björklund skolpolitik kan gå hem i stugorna. Det är ju uppenbart för var och en som själv gått i skolan, och alla som har rösträtt har gjort det, att mer disciplin, betyg i tidigare åldrar, utslagningssystem osv. inte gör en enda elev ett enda dugg klokare eller mer lärd (om det nu är målet med skolans verksamhet). Att Jan Björklund inte heller har vetenskapen om inlärning och kognition på sin sida kom ju knappast som en överraskning.

Riksbankens ekonomipris - bättre eller sämre än en pris snus?

Är det bara jag, eller är riksbankens "nobelpris" ett skämt? Tydligen är det inte bara jag...

Årets pris tog dessutom priset i att belöna nyliberal ekonomisk ideologisk teori. Teorin om att det ska "löna sig att arbeta" är dessutom ett skämt, för vad det innebär i praktiken är att det inte ska löna sig att arbeta för stora grupper, t.ex. ungdomar, nyanlända invandrare, personer som kommer från långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivning. Dessa ska "få tillträde" till arbetsmarknaden genom så låga löner så det knappast går att försörja sig på dessa, eller i ungdomarnas fall, att det inte ska gå att försörja sig, man ska bo kvar hemma. Sanningen är att man inte ömmar för varken ungdomar, långtidsarbetslösa eller någon annan som desperat behöver ett jobb. Sanningen är att man vill öka desperationen genom att sänka a-kassan, sjukförsäkringen, osv. Om det inte går att komma i närheten av att försörja sig när man inte jobbar blir människor mer benägna att ta jobb som det heller inte går att försörja sig på, men där fattigdomen åtminstone dämpas något. Och vips så har man sänkt löneläget i en hel nation.

Vad är vitsen med detta? Skapar lägre löner och mer desperata arbetssökanden fler jobb? Naturligtvis inte. Detta med att skapa fler jobb är bara en dimridå. Vad man verkligen vill skapa är högre vinster i företagen. Visst finns det en teoretisk möjlighet att lägre löner ger företagen utrymme att anställa fler, men historien visar att detta inte sker, vad som händer är att vinsterna ökar när lönerna sänks.

Men jag undrar hur nyliberala ekonomer tänker. De tycker att det är väldigt viktigt för företag att kunna gå med vinst, för det skapar starka, livsdugliga, konkurrenskraftiga företag som bidrar väldigt väldigt mycket till den gemensamma samhällsnyttan. Men privatpersoner ska inte få gå med vinst, de ska inte behöva få något över när räkningarna är betalda. Fattiga företag är dåligt för samhället, men fattiga människor är bra? Tänk om man hade tänkt tvärtom. För jag kan inte riktigt förstå varför man inte lika gärna skulle kunna säga att - äh, företagen behöver väl inte gå med vinst heller. Ju fattigare företag vi har desto mer anstränger dom sig! Och då löser dom våra världsproblem, klimatkrisen och ekonomikrisen och allting, när dom får lite piska på sig! Och om jag skulle ta och skapa en ekonomisk teori utifrån detta, att privatpersoner måste gå med så mycket vinst som möjligt och företag ska helst vara så fattiga som möjligt, så skulle vi kunna skapa politiska reformer utifrån det. Kanske skulle vi tvinga företagen att anställa dubbelt så många, utan att sänka några löner. Då hade företagen inte kunnat gå med vinst, men vi hade definitivt kunnat hälsa arbetslösheten farväl. Tror ni att min upp-och-nedvända teori får Riksbankens ekonomipris nästa år? Håll inte andan.

HSAN läggs ner

eller

Varför är "antingen eller" så mycket lättare än "både och"

Till årsskiftet ska alltså HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, läggas ner. Eller ja, minskas till 2% av sin tidigare verksamhet. Enligt generaldirektören kunde de lika gärna lägga ner, för det kommer att vara slöseri med skattemedel att hålla en hel myndighet igång med så lite verksamhet. Om detta tänkte jag inte debattera så mycket, utan om konsekvenserna. Socialstyrelsen ska ta över HSAN:s ansvar för att utreda patientsäkerheten i hälso- och sjukvården, men systemet ska också förändras. Idag kan patienter bara anmäla enskilda yrkesutövare, alltså personer, för felbehandling. Den som blir fälld i HSAN får sedan en erinran, varning eller blir i extrema fall av med legitimationen (men det senare händer i princip aldrig som jag förstår det). Detta system har fungerat dåligt hitintills, och den mesta kritiken har nog gått ut på att vårdpersonal kommer för lindrigt undan när de begår fel. Det är svårt att bli fälld i HSAN, man måste missköta sitt jobb mycket grovt. Ett annat problem med det gamla systemet är att den som blivit felbehandlad, men inte vet av vem, eller där felbehandlingen inte går att härleda till en speciell person, har inte kunnat anmäla.
Det nya systemet kommer att innebära att Socialstyrelsen tar över HSAN:s ansvar. Socialstyrelsen, som i sin nuvarande form tar fram riktlinjer för hälso- och sjukvård, socialtjänst och viss omsorgsverksamhet, och ser till att dessa riktlinjer efterlevs, har också fått kritik för att dom är för slappa och inte sköter den uppföljande verksamheten speciellt bra. Det nya systemet kommer också att ta bort möjligheten att anmäla en särskild yrkesutövare, istället kommer man bara kunna anmäla en händelse och utredningen kommer att inrikta sig på att hitta systemfel.
Alltså: Förr kunde man inte anmäla systemfel, bara felbehandlande individer. Hädanefter kommer man inte kunna anmäla felbehandlande yrkesutövare, utan bara systemfel. Åh, jag blir så frustrerad på beslutsfattare som inte kan tänka! Vi behöver ju både och! Både systemet och enskilda yrkesutövare behöver kunna både anmälas och granskas! Hur svårt kan det vara?

En ding ding ding värld

Idag var det idel glada nyheter till alla med Försäkringskasseutlöst Depression, nu kommer dessa att få KBT-behandling för att lära sig att acceptera regeringens nya omänskliga sjukförsäkringsregler! Jag blir helt tokig när jag hör sånt här! Kanske behöver jag också KBT. För att lära mig att titta på nyheterna på TV utan att få raseriutbrott.

Detta ger också mer stöd till min misstanke om vad KBT-terapi egentligen handlar om - att ignorera det verkliga problemet och att stöpa om människor med verkliga problem till normala och fogliga medelklassmedborgare. För har man blivit erbjuden KBT-terapi så är det naturligtvis ens eget fel om man fortfarande mår dåligt efteråt, för KBT fungerar ju! Det finns ju "bevis" för det! Och varför vara en människa när du kan vara en programmerbar beteende-maskin. Kanske är det inte en slump att KBT blivit en så stor succé i landet där alla ska vara lagom. Nu har vi äntligen kommit på hur man gör! Hur man blir sådär lagom lagom.

P-piller och våldtäkt

Mikael Hammarstrands är en åklagare som menar på fullt allvar att eftersom det är olagligt att ha sex med barn under 15 år så är det också olagligt att skriva ut p-piller till barn under 15. Det skulle vara medhjälp till våldtäkt menar han. Och jag bara undrar - sen när började våldtäktsmän bry sig om preventivmedel? Att utnyttja en annan människa sexuellt är själva definitionen på att inte bry sig om denna människa. Varför då bry sig om ifall denna människa blir gravid? Typ "jag våldtar bara flickor som går på p-piller, någon jävla moral måste man ju ha". Och jag har aldrig heller förstått hur det kan uppmuntra till sexuella aktiviteter att skriva ut p-piller, eftersom att p-piller endast skrivs ut till människor som efterfrågar dessa.

Hammarstrand hade ett resonemang i Studio Ett i P1 om att barnmorskorna är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om dom får kännedom om flickor som befinner sig i relationer där dom blir utnyttjade sexuellt. Javisst, det är självklart, och denna skyldighet måste utövas på ett klokt sätt så att inte utsatta flickor förlorar förtroendet för ungdomsmottagningar och deras verksamhet. Jag tror också att det behövs regelbundna påminnelser till personal på ungdomsmottagningar om denna skyldighet, för det är viktigt att sexualbrott mot barn tas på allvar och utreds! Men detta kan man göra utan att ta ifrån utsatta flickor deras p-piller! Hammarstrand menar att det sänder dubbla signaler till barnen i fråga - å ena sidan är det ett brott att vuxna har sex med dom, å andra sidan får flickorna p-piller så den sexuella relationen godkänns av vuxenvärlden. Och javisst, om personalen på Sveriges ungdomsmottagningar är hjärndöd och hjärtlös så kan det säkert bli så, men varför inte lösa problemet genom att ge personalen hjärna och hjärta istället? Att jobba med att stötta utsatta flickor på alla sätt man kan, och då kanske man behöver börja i den änden att man ger flickan p-piller. Men för den sakens skull måste man ju inte allt stöd ta slut där.

Och om att dra in p-pillret för flickor under 15 är det enda sättet man har att hjälpa dom på, hur ska man då hjälpa pojkar som blir sexuellt utnyttjade - för tro det eller ej, det förekommer också.

Dålig sömn

Att dålig sömn kan leda till kroppsliga åkommor är känt sedan länge, men att dålig sömn också kan orsaka psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa har nyligen visats av amerikanska forskare. Detta är helt okänt inom psykiatrin. Och om jag får lov att säga det: Är det inte typiskt? Psykiatrin är en vetenskap som fortfarande jobbar utifrån hypotesen att psykiska sjukdomar bara uppstår ur tomma intet, av sig självt, och allt som kan kopplas till sjukdomen är en följd av den. Man har en oerhörd motvilja, verkar det som, att vända på orsakssambandet och se den psykiska sjukdomen som en verkan av något. Om man fullständigt har missat något så enkelt som att en andel av patienterna i psykiatrin helt enkelt är där bara p.g.a. sömnbrist, vilka andra och kanske betydligt vanligare orsaker har man också missat för att man så envist håller fast vid sin hypotes utan att ens pröva den mot verkligheten?