torsdag 6 november 2008

Brave New World?




Jaha, då har alltså Obama vunnit! Jag känner mig ärligt talat både häpen, glad och kluven. Häpen för att jag aldrig trodde att amerikanerna skulle vara kloka nog att välja en demokrat i kristider som dessa (ju räddare dom är desto bättre går det ju för republikanerna oftast). Glad är jag såklart för att Obama är det bättre alternativet och jag tror att han också är det bättre alternativet för omvärlden (som vi tillhör). Jag är också glad å det amerikanska folkets vägnar därför att Obama verkar vilja ena folket hellre än att splittra. Jag har tänkt mycket på det här med politiska taktiker och strategier. Och jag tror att politiker som inte har något högre intresse av ställningen än själva makten i sig tenderar att splittra befolkningen som strategi. Bush verkar ju ha skapat två Amerika, ett som är komplett galet och hjärntvättat och ett som håller på att drivas till galenskap av irritation. Och samma sak ser man i Sverige. Alliansen har knappast varit en enande kraft i detta land, snarare tvärtom. Grupper ställs mot varandra och det leder på sikt tror jag bl.a. till att Sverigedemokraterna bjuds in i "värmen". Alliansen krattar manegen. Sen blir det cirkus.

Men jag har en känsla av att politiker med mer ärligt uppsåt, att man inte är ute efter makten i sig själv, utan snarare att tjäna folket, att göra något bra av sin maktställning, sådana politiker strävar efter att skapa enighet, få samarbeten till stånd osv. Att söndra och härska är ett sätt att öka sin egen makt, medan att samarbeta, att vilja vara HELA folkets ledare, egentligen inte handlar primärt om makt. Men å andra sidan kan man alltid VERKA "lyssnande" för att få folk att tro att man ömmar för deras behov och inte bara själva makten. Varför kommer jag osökt att tänka på vår ständigt lyssnande statsminister? Lyssna verkar vara det verbet han använder mest, men han verkar aldrig dra några slutsatser av det han får höra annat än det han redan bestämt sig för. Är detta att lyssna?

Till sist vill jag säga att jag känner mig kluven till Obama. Jag är inte säker på att jag hade röstat på honom om jag var Amerikan själv. Jag hade nog känt mig mer frestad att rösta på Cynthia McKinney/Rosa Clemente som är ett oberoende kandidatpar (president/vicepresident) för det gröna partiet. Obama verkar riktigt vettig eftersom att republikanerna verkar så helt sinnessjuka, men med Svenska mått mätt ligger han ju långt till höger, kanske t.o.m. till höger om samtliga våra svenska partier.

Inga kommentarer: