Do Nothing Day

Påskuppropet mot sjukförsäkringar

2011-04-25T22:33:00.008+01:00

Idag var det manifestation. Mycket bra. Jag var där. Mycket bra.

Men någonting gnagde mig på vägen hem. För stämningen var mer uppgiven än arg, och det är gott så. Bättre att protestera uppgivet än inte alls. Det som gnagde mig var mer vad som kan ligga bakom uppgivenheten. Som när talarna talade om dessa "ömmande fall" som inte alls är några enskilda fall som regeringen vill göra gällande. Dessutom sa Kristdemokraten Chatrine Ahlgren-Pålsson att: "När vi fattade beslutet så trodde vi inte att det skulle utmynna i att så många människor har fått komma i kläm och är helt förtvivlade över sin situation." Att några, ett mindre antal människor, skulle komma i kläm är tydligen acceptabelt. Mycket underlig och avslöjande formulering. Regeringen avböjde helt att kommentera dagens protester. Naturligtvis. Det är mycket lättare att vara politiker, att ha makt, om man inte gör sig alltför synlig. Människor har ett förtroende för makten, en auktoritetstro, och om man inte säger för mycket och låter människor tro det dom vill så tror dom oftast det bästa. "Så illa kan det ju ändå inte vara". Naiviteten är ett problem i många sammanhang.

Men det var inte detta som gnagde mig, utan något jag fick en känsla av när man pratade om dessa människor som just hamnat i kläm. Att man hela tiden tvångsmässigt poängterade hur mycket dessa människor ville, ja rent av längtade efter att få arbeta. Problemet var att dom inte kunde arbeta och att dom inte blev trodda.
Först hette det sjukdom, sen fick det heta ohälsa och nu heter det arbetsoförmåga, som en talare sa. I framtiden kan det heta "i behov av sysselsättning". Sjukdom får inte lov att finnas. Och framför allt ska alla arbeta, sjuk eller inte.

Varför denna ständiga poängtering av att alla älskar att arbeta, vill arbeta och vill inget hellre? Jo, jag funderade på arbetarrörelsens historia, och dess krampaktiga fasthållande vid villkor som inte längre gäller, varken för arbetare eller för världen. Världen har förändrats och när arbetarrörelsen känner av detta - att en förändring är nödvändig - väljer man att solidarisera sig med dom starka, med kapitalet, med nyliberalerna (som är kapitalets politiska gren). Istället för att kämpa för att göra livsvillkoren bättre för det där vanliga folket, arbetarna som kanske inte finns kvar i arbetarklassen längre, för att dom gjort klassresor upp i medelklassen eller bortrationaliserats när deras fabriker flyttats utomlands, eller blivit egenföretagare som hantverkare och RUT-städerskor.

Vid 1900-talets början när staten inte fanns (okej, det fanns något man kan kalla en stat, men det var endast en institution för och av den ägande klassen, resten hade ju inte ens rösträtt för böveln) fanns det heller inget samhälleligt trygghetssystem, inga lagar som skyddade vanligt folk i någon större utsträckning osv. Man fick klara sig själv. I ett sådant samhälle VAR det en moralisk plikt att arbeta. Arbetets söner (för kvinnorna var fortfarande fullkomligt osynliga, även om de arbetade lika mycket som männen i det avlönade arbetet och mångdubbelt mer i det oavlönade) kunde delas in i två grupper: De som arbetade och försörjde sin familj och de som söp och lät sina många barn svälta. Klart som fasen att det var en fråga om moral. Att arbetarrörelsen byggdes upp kring denna moralism och arbetsstolthet är inte så konstigt, men det är dags att släppa sargen för nu börjar det bli löjligt. Lyssna till Nina Björks krönika i Godmorgon Världen i P1 på samma tema.
Tanken att människan behöver sysselsättning för att t.ex. inte supa ihjäl sig passar arbetsgivarna och den ägande klassen mycket bra, och en ohelig allians kring arbetet som plikt uppstod genast. Och ju mer vi driver denna tes in absurdum desto fler slavliknande arbetsuppgifter och anställningsformer kommer att uppstå, eftersom slaveri är det ultimata lönsamma. Samtidigt blir skamligt många nödvändiga arbetsuppgifter inte gjorda för "dom har vi inte råd med". Pensionärer som inte blir tagna ut utomhus eller pratade med, barn som inte blir lekta med eller inspirerade till kreativitet, skolelever som inte blir lärda att läsa och skriva, the list goes on and on. Det är upp- och nedvända världen.

Det finns arbeten som är viktiga och värdiga, men inte alltid en självklar finansiering när skatten hela tiden ska minska sin andel av BNP. Sedan finns det faktiskt ovärdiga arbeten. Riktiga skitjobb. Men frågan kvarstår: Har vi arbetsplikt i det här landet? Och i så fall: När fick vi det? Och vill vi verkligen ha det så? När vi alla någonstans innerst inne vet att arbete inte är meningen med livet. Att vara kreativ ja. Att vara social och få tillfälle att vara kreativ tillsammans med andra ja. Men arbetet har inget egenvärde i sig själv. Det vet vi ju. Annars hade vi inte gjort något annat än diskat och tvättat hela dagarna, utan diskmaskin och tvättmaskin. För sysselsättning finns. Ingen behöver gå sysslolös om man inte vill.

Arbetarrörelsen uppstod i en tid då industrierna var nya och behövde arbetskraft. Lantbruket var ännu inte rationaliserat och behövde många händer och krökta ryggar. Att försörja sin familj (nativiteten var hög vid den här tiden, av andra anledningar än man tror, som Hans Rosling kan förklara mycket bättre än jag) på de låga lönerna var svårt, men den som inte arbetade hamnade i misär. Att arbeta och "sköta sig" (kvinnans del av detta var att sköta familjens hygien och städning, att hålla rent helt enkelt) var den högsta statusen man kunde uppnå. Tanken på att inte arbeta väckte säkert känslor av panik. Och det är på denna historiska grund vi står, men världen har förändrats. Lantbruket och industrin har rationaliserats, vi måste hitta något sätt att omfördela denna rationalisering så den inte blir till vinster för människor som verkligen kan räknas som enskilda fall. Om vinsterna kommer folket till del har folket också råd att inte arbeta, samtidigt som vi har råd att arbeta med det som är viktigt som vi nu inte har råd att arbeta med.
Vi behöver vända den här pannkakan rätt igen!

Sjukt och Friskt

2011-04-05T22:05:00.007+01:00

Att det inte längre är tillåtet att vara sjuk i det här landet har blivit smärtsamt uppenbart sedan borgarna tog över makten 2006. Men jag skulle vilja vända på resonemanget och ställa frågan: Är det tillåtet att vara frisk? Att försöka hålla sig frisk? Att göra sunda val för att välja ett så friskt liv som möjligt?

Alliansen talar ofta vitt och brett om valfrihet, men har inte en jäkla aning om vad ordet betyder. Att rika människor har en större valfrihet än fattiga är ju självklarheter, men alliansen verkar tro att det skulle öka valfriheten för rika om dom blir ännu rikare. (Vilket inte är sant, eftersom att en ökad valfrihet över en viss rikedomsnivå endast blir pseudoval: Ska jag köpa en båt till eller ska jag avstå?). Att ge en fattig människa mer valfrihet är verkligen inte bara en fråga om pengar. Det handlar om att bygga ett väl fungerande samhälle med en fungerande infrastruktur, utbildning, sjukvård, att minska de ekonomiska riskerna i livet med hjälp av försäkringar, att omfördela pengar mellan olika åldrar (för den enskilde blir man oftast rikare med åren, men det är när man är ung och startar upp sitt liv som man behöver pengarna mest). Osv. Man kan gott bygga in mer valfrihet inom dessa system tycker jag. Att t.ex. ha en gemensamt finansierad och driven sjukvård är absolut inget hinder för att ge patienten valfrihet. Om man vill.

Att överhuvudtaget ha försäkringssystem och omfördelningssystem ökar valfriheten för den som inte har så mycket pengar (och denna grupp kommer alltid vara stor oavsett hur mycket man sänker skatterna, men det räknar inte borgarna med, helt enkelt för att man högvördigast struntar i denna grupp) eftersom att livet blir flexiblare. Man kan då välja vilket liv man vill leva, man kan välja om efterhand som man förändras som människa. Även om man inte har så mycket pengar kan man välja att motionera även vintertid eftersom det finns utrymme i ekonomin för ett kort hos Friskis & Svettis. Möjligheten att resa och hälsa på sina vänner ökar. Man kan välja att engagera sig i samhället eftersom det finns utrymme för avgiften till en studiecirkel. Man vågar låna böcker på biblioteket för man vet att man kan betala böterna om man råkar glömma att lämna tillbaka dom. Valfriheten ökar med utrymme i ekonomin, och detta argument har jag hört från borgarna också. Det är därför dom vill ge lite växelpengar till låginkomsttagare i skattelättnader. Problemet är bara att skattelättnader leder till att staten får mindre inkomster och därmed måste montera ner infrastruktur, bibliotek, stöd till studieförbund, stöd till idrottsföreningar osv. Den som får råd att göra fler saker har ändå ingenstans att använda sina pengar, för plötsligt har kostnaderna för allt möjligt stigit. Och den som har för lite pengar från början kommer aldrig i kapp.
Och även om inte alliansen vill erkänna det, så är omfördelning av resurser det mest effektiva sättet att ge människor med låg inkomst en ökad inkomst. Skattelättnader gynnar bara de rika i det långa loppet och skapar större klyftor. Barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag, bidragstillägg - detta är beprövade och fungerande sätt att ge fattiga människor mer pengar att röra sig med. Sen får man väl tycka vad man vill om b-ordet. Men skattelättnader skapar fattigdom, bidrag bekämpar fattigdom. Så är det. De fattigaste länderna i världen har också dom lägsta skatterna. Slump? Utan ett högt skattetryck kan visserligen begränsade delar av ett land bli rikt, men för att ett helt land ska kunna satsa på något vettigt som fortsätter att generera rikedom som gynnar alla, behövs skattemedel. Marknaden tänker inte tillräckligt långsiktigt. Marknaden har inget intresse av att bygga upp ett land.

Detta var en lång utläggning om varför skatter är bra. Och sambandet mellan hög skatt och bättre ekonomi för lågavlönade.
Min fråga var från början: Är det tillåtet att vara frisk? Eller snarare: Har tillräckligt många människor tillräcklig valfrihet i sin ekonomi och sina livssituationer för att kunna välja bort sådant som gör dom sjuka och välja sådant som gynnar deras hälsa? Om man är en deltidsarbetande snabbsköpskassörska och börjar känna av en värk i axlarna, har man då råd och gå och få massage, gå en yogakurs, köpa en jacuzzi, byta till ett jobb som anstränger axlarna mindre? OM inte, är det inte en djup orättvisa att låta den lågavlönade utan eget val ta smällen när värken övergår i sjukdom?

Dagens ironiska

2011-03-23T23:40:00.007+01:00

Höjden av ironi på gränsen till skymf måste ändå vara att Ulf Kristersson, socialförsäkringsministern, springer Ångestloppet. Ett lopp på 209 meter som syftar till att skapa mer förståelse för psykisk ohälsa. Det ironiska är att Ulf Kristersson och hans företrädare samt regering står för en sjukförsäkringsreform som nog varit den enskilda åtgärd som bidragit mest till att öka på den psykiska ohälsan i det här landet som senaste åren. Bra jobbat Uffe! Schysst att du vill medverka till att skapa förståelse för problem som du själv skapat! *OBS! Ironi!*

Tidens tecken. Uttolkare: Fredrik Kempe

2011-03-20T15:22:00.011+01:00

Även om låttexterna i den svenska melodifestivalen oftast lämnar mycket övrigt att önska var ändå årets vinnare ett bottennapp utan like. Jag satt och funderade länge på vilket av följande alternativ som passar in på Fredrik Kempe: 1. Han är helt seriös och tycker själv låttexten duger, vilket blottar en skrämmande kombination av inkompetens och hybris 2. Han är ironisk 3. Han är köpt av någon reklam-makare vars främsta uppgift alltid är att knäcka flickors/kvinnors självförtroende så att man kan få dom att försöka köpa tillbaka det 4. Han gör ett experiment och för att kolla hur långt (lågt?) man kan ta låttexterna i melodifestivalen innan man blir diskvalificerad 5. Han har grava missbruksproblem och har inte varit nykter sen han skrivit texten (också det i onyktert tillstånd naturligtvis)
Men sen kom jag på ytterligare ett alternativ. Fredrik Kempe är en samhällskritiker som genomskådat tiden vi lever i, för allting handlar om att tvinga på folket saker som inte är ett dugg populärt med olika metoder (övertalning, våld, nonchalans, gaslighting, bulldozring osv.)

Här är min tolkning av vad texten egentligen handlar om:
Stop, don't say that it's impossible
'Cause I know it's possible
Though I know you never look my way
I can say; you will one day
I can say you will one day

I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl
My body wants you girl
I'll get you when I'm popular
I put my hands up in the light
You see me dancing for my life
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular

Spread the news I'm gonna take the fight
For the spotlight, day and night
I can take this to the number one
Be someone, before you're gone
Be someone before you're gone

Livet och dess innehåll

2011-03-11T21:14:00.007+01:00

Jag läser just nu boken "Du sköna nya hem" av Kent Werne. En bok som handlar om allmännyttan i Sverige, från idé på 30-talet, framgångssaga på 60-talet till avvecklingen vi ser idag. Det är en välskriven och intressant bok som går ovanligt lätt att läsa för att vara politisk facklitteratur, just p.g.a. sättet den är skriven på. Den berättar en historia om Sverige, om alla oss som levt ett tag i det här landet, om vår historia och skissar lite på vår framtid.

Det som blir tydligt för den som läser boken är att vi har haft en starkt visionär politik i det här landet en gång. Politiker som ville någonting, som gick från ord till handling och som faktiskt gjorde folket nöjda och glada. Politik som skapade framtidstro och men som också gjorde folket medvetet om att en bättre liv var en reell möjlighet. Tage Erlander talade om "de stigande förväntningarnas missnöje". När man vet att det är lönt kan man höja sin röst och påtala brister i samhället och den egna livssituationen. Man var nöjd med sina politiker för att dom skapade kännbara förbättringar, men missnöjd och otålig med det som fortfarande behövde åtgärdas. Något som har förbytts i det motsatta idag. Nu är känslan den motsatta: Man känner ett vagt missnöje inför politikerna men kan inte riktigt sätta fingret på det. "Dom bara ljuger" Om vad? undrar jag ofta. Exakt vad folks problem med politikerna idag är framkommer aldrig. Å andra sidan verkar folk väldigt nöjda och tacksamma med sin situation, "bara man har ett jobb". Så lät det aldrig före 1980. Att sjukvården försämras, att facken får mindre makt med allt vad det innebär i stressigare och ohälsosammare arbetsmiljö och lägre lön, ökade elpriser, större barngrupper på dagis och fritids, skolans urholkning och förfall (som går att mäta i internationella jämförelser, och ja, det har blivit värre under Björklunds ledning, vem trodde annat?), den eviga bostadsbristen och därmed livegenskapen till banken (i genomsnitt tar det idag 200 år att betala av ett bostadslån), allt sånt som rör även bättre bemedlade medborgare och förpestar deras vardag, verkar fortfarande inte skapat någon större upprördhet bland folk.

Det pratas också om behovet av förnyelse i politiken och har gjorts länge. Ordet används i de flesta sammanhang i betydelsen "högervridning". Som om politiken av någon naturlag nu plötsligt skulle behöva bli mer höger för att kunna möta "verkligheten" och den nya tiden. Varför skulle vår tid inte behöva vänsterpolitik? Vad är det med fattigdomsbekämpning och fördelningspolitik som blivit omodernt? Ingenting, menar jag.

Men det slog mig att det stora folkhemsbygget framför allt handlade om levnadsstandard, och att höja denna. Och det behövdes verkligen mellan 1930 och 1970. Men då, någonstans på 70-talet, hade det projektet nått sin vägs ände. Boken "Jämlikhetsanden" och annan liknande forskning visar att det bara är meningsfullt att höja den materiella standarden till en viss nivå, för att över den nivån tillför en ytterligare standardhöjning ingenting till våra liv. Att bygga ett gott samhälle åt alla är ett projekt med en slutpunkt. Däremot får man inte låta levnadsstandarden falla tillbaka igen. Vi kan inte låta vissa grupper i samhället åter igen bo i mögliga lägenheter fulla med ohyra. Det är knappast rymdforskning, det är bara att rätta till!

Vad jag tror var det stora felsteget som gjorde att folkhemmet kastades ut med badvattnet någon gång kring 1980 var att man inte la i nästa växel efter levnadsstandarden: Livskvalitén! Kanske hade man inte insikten om skillnaden mellan levnadsstandard och livskvalité, kanske kändes projektet för stort och svårt, men utvecklingen bromsade in och i förvirringen kunde kapitalismen, näringslivet och de som ser folket som en fiende alternativt en resurs att utnyttja - slå in sin kil. Efter att vi fått vår levnadsstandard förbättrad över alla förväntningar och drömmar var det som att det var svårt att tänka ut nästa steg. Men med 80-talets avregleringar gjorde stressen ett permanent intåg i våra liv och vi blev kanske för paralyserade av stressen för att kunna komma på idéer om hur vi skulle bli av med stressen. Och på 10-15 år hade vi dessutom glömt att politiken är ett verktyg man kan använda till allt. Vi kunde bygga bostäder till alla och avskaffa fattigdomen på 30 år, varför skulle det vara en omöjlig tanke att genom politiska beslut få en bättre livskvalité?
Jag tror förnyelsen (en äkta vänsterförnyelse) för att möta den nya tidens problem kommer genom insikten att vi måste underhålla våra gamla framgångar, vi får inte släppa taget om det jämlika samhället med hög levnadsstandard för alla. Samtidigt behöver vi flytta fram våra positioner och drömma nya drömmar om lyckligare liv med mer utrymme, för alla. Vi behöver alla ta oss en funderare på vad exakt som är livskvalité och hur vi kan uppnå detta, och vad politikerna kan ställa upp med för att bygga dessa nya liv!

Nicole Foss

2011-03-04T23:50:00.006+01:00

"Vår civilisation, i sin nuvarande form, är helt beroende av billig energi och billiga krediter. Båda dessa kommer att försvinna."

Nicole Foss förutspår fas 2 av finans/kreditkraschen vi såg 2008, och efter det, eller i samband med det, kommer peak oil. Denna mycket kvalificerade "domedagsprofetia" känns både upplyftande och deprimerande. Deprimerande för att vi som samhälle är så fruktansvärt dåligt förberedda på det förväntade och lättberäknade. Men upplyftande att någon är kvinna nog att ställa sig upp och säga som det är. Och ge handfasta råd om hur vi som privatpersoner kan förbereda oss på den stora kris som vi obönhörligen håller på att skapa i gemensamt oförstånd.

... och nu blir det fattigdom

2011-03-04T23:24:00.004+01:00

Det finns få saker som får mig att skämmas över landet jag bor i så mycket som när det kommer in på ämnet fattigdom. Jag är 70-talist, och jag är uppvuxen i ett helt annat Sverige än det vi lever i nu. I min barndom satte samhället en stolthet i att alla barn skulle ha en trygg försörjning, för barnets skull, inte för förälderns skull. Att ha barn var då en garanti för att få hjälp från samhället om det knep. Naturligtvis kritiserade högern detta och menade att många skaffade barn bara för att ha en lätt försörjning, och alla generösa system kan utnyttjas, det är bara att inse. Men det handlar också om perspektiv. Högern har aldrig någonsin bemödat sig om att se världen ur den svages perspektiv, och barnfattigdom är knappast något som håller högerideologer vakna om nätterna. Men ett barn kan aldrig hållas skyldig för förälderns brister, oavsett vad dessa är och bör därför också garanteras en skadefrihet av samhället oavsett till vilken lusfattig och beräknande parasitär familj det än föds till. Den här tanken har dock försvunnit ur vårt kollektiva medvetande och nuförtiden är vi svenskar ett folk med paranoia, mest rädda för att bli utnyttjade och för att andra ska fuska till sig några extra brödsmulor ur den gemensamma kakan.
Jag skäms över utvecklingen jag ser. Att Svenska Kyrkan numera fungerar som en sista utpost för människor i ekonomisk nöd. När fick Sverige så mycket gemensamt med katolska välgörenhets-länder? Det är helt klart att staten har dragit ner på ambitionsnivån och ser det inte längre som sitt självklara uppdrag att se till att alla medborgare i det här landet har mat för dagen. Då blir jag stolt över kyrkan som ilsknar till och gör påskuppror! Heja!

Jag blir också glad över att Tapio Salonen ryter till mot Reinfeldt i ETC idag! Reinfeldts sätt att lösa fattigdomsproblemen i Sverige genom att helt enkelt jämföra fattigas levnadsstandard här med t.ex. de fattigas levnadsstandard i Etiopien får bakläxa.

P-piller för män - the never ending story

2011-02-02T16:42:00.003+01:00

P-piller för män är något som man brukar säga kommer upp i debatten var 5:e år, och varje gång säger man att "nu är det 5 år kvar tills det kommer ut på marknaden". Nu lyssnade jag på P1:s vetandets värld och fick höra att preparatet visst är klart och har varit det i många många år, men läkemedelsindustrin drog sig ur i sista stund och la ner projektet precis innan det skulle lanseras. Hur många gånger har man inte hört det argumentet från manligt håll: "Nej, jag behöver inget preventivmedel (kondom då, det enda som finns) för jag kan dra mig ur". Jag tror att kvinnor börjar bli jävligt trötta på den här attityden, att bara hålla på att dra sig ur hela tiden! Nej, för fasen, go all in istället!
Anmärkningsvärt är också att anledningen läkemedelsindustrin uppger till att de drog sig ur projektet var att de "insåg" att män aldrig skulle vilja ha den här produkten (trots att det ringer massor av män hela tiden och tjatar på att det ska bli ett manligt p-piller någon gång!) för manliga p-piller har tydligen en tendens att minska sexlusten. Jaha? Nähä? Det menar ni inte? Detta säger alltså läkemedelsbolagen, som borde vara mycket medvetna om att detta är den vanligaste biverkningen för kvinnligt p-piller också! Och tydligen vill kvinnor ha det här alternativet ändå! Visserligen har kvinnligt p-piller sjunkit i popularitet, antagligen därför att kvinnor har börjat se sin sexlust mer som en tillgång än ett problem, men denna biverkan drabbar inte alla för det första, och för det andra: Är det värre för en man att riskera att få en dämpad sexlust än för en kvinna? För om det inte är det är det ju dags att dra sig ur projektet kvinnligt p-piller också!

Varning för utanförskap

2011-01-14T02:24:00.005+01:00

Jag tänkte prata lite om ord, speciellt ett ord som har stört mig länge: utanförskap. Det är nämligen ett dåligt ord när det används politiskt, som alliansen har använt det. Begreppet är så ospecifikt och kan därför användas lite hur som helst, och gör så också. Många gånger tycker jag att det används för att ge en känsla av att man bryr sig om dom som är utanför, och vill dom väl. Den som hör en moderat prata om utanförskap och själv känner sig träffad kanske får en känsla av att bli sedd, och därmed att någonting konkret kommer att göras för att upphäva utanförskapet. Medan den som uttalar ordet kan känna sig helt fri från förpliktelser, just för att man kan mena lite vad som helst. Ordet har ingen konkret innebörd.

Dessutom tycker jag att det är kränkande att sätta etiketten "utanförskap" på en annan människa. Utanförskap är en känsla, och det är kränkande att tala om för andra människor vad de ska/bör känna i en viss situation. Därmed blir ordet både manipulativt och hjärntvättande. För den som fått talat om för sig tillräckligt många gånger vad den ska känna kommer till slut att känna så.

Jag tycker att vi socialister ska vägra att använda ordet, bojkotta det medvetet helt enkelt. Och jag tycker att vi ska börja prata om fattigdom istället. Fattigdom är ingen känsla, det är inget flum, inget utpekande av någon, det är ett objektivt faktum (som det visserligen tvistas om hur det ska mätas). Visst finns det människor som frivilligt lever under existensminimum och trivs med sitt liv på alla sätt och vis - de skulle eventuellt kunna känna sig kränkta av att finna sig i att bli definierade som fattiga, med den skammen det ändå innebär. Men dessa utgör en liten minoritet av dom fattiga, och så länge man pratar om fattigdom som ett tillstånd av starkt kringskurna valmöjligheter - att de fattiga fråntagits sina valmöjligheter och många gånger också sina FN-stadgade mänskliga rättigheter, tror jag nog inte det kan uppfattas kränkande av någon. Om man frivilligt väljer att avstå från valmöjligheter är det inte ett problem. Om man mot sin vilja fråntas sina valmöjligheter är man utsatt för förtryck.

Fattigdom är dessutom ett begrepp som förpliktigar. Har man väl börjat tala om fattigdom som politiker går det inte att slippa undan, vi kan nämligen mäta om fattigdomen minskar eller ökar. Det är kanske anledningen till att så få politiker vill ta ordet i sin mun.
Och vill man prata om den maktlöshet, otrygghet och frustration fattigdomen leder till kan man använda dessa mer specifika ord, och betona att det handlar om känslor som är en följd av fattigdomen. Så man får rätt på vad som är orsak och vad som är verkan. Eftersom den som är fattig inte kan lösa de små eller stora problem som dyker upp i livet (allas våra liv, inte bara fattigas, skillnaden är bara att en icke-fattig har mer möjligheter att lösa problemen, att förebygga att problemen ens uppstår osv.). Den fattige har inte samma kontroll över sitt liv och sin situation helt enkelt och är mer utelämnad åt samhällets och andra människors goda vilja. Något som bekant kan vara väldigt nyckfullt.

När man pratar om fattigdom behöver man heller inte prata om klass, vilket också kan vara en fördel. Arbetarklassen som begrepp har blivit problematisk eftersom att i takt med att produktiviteten ökat blir arbetarklassen mer och mer en arbetslös klass, eller så uppfinner man nya i grunden onödiga och därmed per automatik förnedrande arbeten åt dem. Arbetarklassen utgör inte längre samhällets golv, det gör den grupp som av olika anledningar är förvägrade en hållbar försörjning och därmed tvingas leva i fattigdom. I denna grupp ingår både arbetande, sjuka och arbetslösa. Detta pratar ingen om. Inte högerideologer, för de ser inte gruppen arbetande som inte kan försörja sig på sin lön. Och inte vänsterideologer, för de ser gruppen sjuka och arbetslösa som tillfälligt utsatta men snart i arbete igen - för att kunna behålla arbetarklassen som begrepp. Vänstertänkarna har inte tagit till sig att vi idag har en inflationsbekämpningsstrategi som går ut på att hålla en andel av den arbetsföra befolkningen i arbetslöshet. Det medför en stor risk att det är samma människor som permanent befinner sig i den här gruppen, även om man skulle vilja att det inte fungerade så. Det är ju som bekant svårare att få arbete som arbetslös än som redan anställd. Dessutom har vi, som jag tidigare nämnde, en produktivitet som hela tiden ökar. Förr eller senare kommer detta få effekt på sysselsättningen.

Läs gärna tankesmedjan Dagens Konflikts inlägg i utanförskapsdebatten också!

Kategori: Kunde inte sagt (tänkt) det bättre själv!

2010-12-29T02:26:00.002+01:00

Jag måste bara tipsa om det här roliga, tänkvärda och kloka blogginlägget hos Tanja Suhinina

Sårbarhet som nyckel

2010-12-28T17:09:00.009+01:00

Lyssna på Brene Brown, forskare i socialt arbete vid University of Houston. Hon har forskat i många år på koncept som sårbarhet, tillit, mod i relationer, mod i förhållande till livet, osv. Det är intressant!

Här är länken till föreläsningen på TED talk's hemsida

I kategorin "verkligheten överträffar dikten"...

2010-12-01T04:38:00.003+01:00

... går priset till ...

Ledamöterna som var på väg till ett möte där de skulle besluta om att ta 700 miljarder från järnvägsunderhåll och lägga på vägunderhåll - men som inte kom fram p.g.a. att dom satt fast på tåget.

*ridå*

Nu är det kallt i Europa

2010-12-01T04:14:00.006+01:00

Så kallt att man låter människor frysa ihjäl på gatorna i Danmark om dom inte har danskt medborgarskap!

Och i Storbritannien låter man inte anhöriga invandra om dom inte redan har goda kunskaper i engelska språket.

Kvacksalvarekonomer

2010-11-15T18:59:00.003+01:00

Jag har diskat igen, som alltid med P1 på i bakgrunden. Då får jag höra program jag själv inte skulle valt samtidigt som jag har tid att tänka på vad det är jag hör, och den här gången blev det ekonomiekot.

Ett inslag som särskilt satte igång min tankeverksamhet var det som handlade om Japan. Landet har en exceptionellt ojämförligt dålig ekonomi, med världens rika länders största statsskuld med (håll i er nu!) över 220 procent av BNP!!! Detta kan jämföras med USA:s statsskuld som också är katastrofalt hög, med i sammanhanget blygsamma 100% av BNP.
Utan att vara någon expert på Japan, kan jag ändå våga säga att det landet skiljer sig mycket från andra rika länder. De har haft den här typen av extrema ekonomiska kriser förr, de har kunnat behålla sin bilindustri, vilket få andra rika länder har lyckats med, det finns en helt annan företagskultur i Japan som gör att lönerna hålles mycket mer jämlikt än i andra länder, befolkningsstrukturen ser helt annorlunda ut med världens mest åldrade befolkning osv. Kort sagt, Japan är annorlunda, Japan är speciellt. Ändå, föga förvånande, är rådet från ledande ekonomer till Japan exakt likadant som till vilket annat land i ekonomisk kris som helst: strukturreformer. Strukturreformer är ett finare ord för nedskärningar i den offentliga sektorn. Det anses välgörande och bra för "ekonomin". Men vems ekonomi åsyftas? Inte är det vanligt folks i alla fall, för med sämre service i den offentliga sektorn måste dyra tilläggstjänster köpas, och med sämre ersättningar från olika bidrags- och försäkringssystem blir redan fattiga människor ännu fattigare. Och hur kan människors fattigdom hjälpa ett land med "sin" ekonomi? Är inte ett lands ekonomi allas vår sammanlagda ekonomi?
Det lustiga är att den föreslagna åtgärden ser exakt likadan ut hur problemet än ser ut. Så jag börjar undra om man ens analyserat problemet innan man föreslagit (den enda) åtgärden man har på agendan?
Det får mig att tänka på läkekonsten för 200 år sedan. Man hade i princip bara en behandling mot allting: Åderlåtning. Det spelade ingen roll vilken sjukdom patienten led av, åderlåtning var det som föreskrevs. Därför behövde man aldrig analysera problemen mer noggrant, man behövde inte granska symptom och lära sig mer om sjukdomars uppkomst och hur kroppen fungerade. Man hade ju åderlåtning! Och det är en finfin metod. Ibland spontanläker patientens sjukdom, och då kan läkaren som åderlåtit ta åt sig äran. Ibland är åderlåtning faktiskt en verksam behandling eftersom man råkade skölja ut det sjukdomsframkallande ämnet och med det nya blodet som bildades blev det således lägre koncentrationer, även om detta är en trubbig metod som tär onödigt mycket på en redan sjuk kropp. Och i dom allra flesta fall gjorde åderlåtningen mer skada än nytta, den försvagade en redan sjuk patient och påskyndade sjukdomen snarare än botade den.
Dagens ekonomer har mycket gemensamt med gårdagens läkare.

Vetenskap vs. fantasier

2010-11-12T16:39:00.004+01:00

Nu är det alltså t.o.m. vetenskapligt fastställt att massjukskrivningarna som pågått sedan 90-talet inte är en effekt av låg arbetsmoral och för trygg och bra välfärd, utan av nedskärningar, avskedningar och slimmade organisationer. Dagens "vad var det vi sa" för hela vänstern alltså. Så nu väntar jag på att få se någon vänsterpolitiker slå näven i bordet så att kaffekoppen välter. Det är dags att bli riktigt jävla förbannad nu!

Det SKA gå!

2010-11-11T21:32:00.005+01:00

Socialdemokraterna har som bekant inlett operation konvulsionsartad omvälvning. Men jag är beredd att slå vad om att ingenting kommer att förändras i sak, och att socialdemokraterna kommer att backa ytterligare till valet 2014. För fortfarande märks det tydligt att socialdemokraternas inställning är att dom vet vilken politik som är bäst för Sverige även om deras väljargrupper inte vill ha den. Så istället för att skapa en politik som går hem hos dom egna försöker man stjäla väljare från borgarna genom att göra sig förvillande lika dom. Men att kopiera borgarnas politik ger ju bara borgarna rätt. Det bekräftar deras världsbild, och övertygar snarare människor om att borgarna har rätt - och då vill man ju rösta på originalet, inte på den bleka kopian. Det är helt logiskt. Så jag föreslår att dom socialdemokrater som fortfarande är sugna på att "vinna medelklassen" och som är mest bekymrade över att människor med arbete inte röstar på dom, tar steget fullt ut och ansöker om medlemskap i moderaterna. I socialdemokraterna gör ni mer skada än nytta. Historien, och erfarenhet från andra länder, visar tydligt att när socialdemokraterna bedriver en tydlig och radikal vänsterpolitik blir stora delar av medelklassen nyfiken och sugen på att hänga på. Och med hela arbetarklassen, underklassen (den icke-arbetande klassen, som idag har gått och blivit stor) och delar av medelklassen kan sossarna t.o.m. komma tillbaka till egen regeringsmakt, utan stödpartier. Men för guds skull, ta inte mitt råd. Fortsätt och stirra er så blinda på medelklassen så att ni glömmer dom där tråkiga, gnälliga, maktlösa horderna av människor som inte är så roliga. Jag menar, man vill ju inte bo bland dom, man vill inte umgås med dom, varför skulle man vilja skapa en politik för dom? Medelklassen är ju där ni själva befinner er, ni socialdemokrater, eftersom det också är tydligt att partiet gått från att vara en gräsrotsrörelse till en partistyrelse. Ja, det är inte alls konstigt att ni backar rakt ut för stupet, utan att fatta grejen.

En gång till

2010-11-08T00:20:00.001+01:00

Jag måste bara referera till artikeln i Arena en gång till, för det som står i den är så chockerande, så kränkande, så oerhört:

Fusket med sjukförsäkringarna uppgår till 0,04 % av det som betalas ut totalt. Skattefusket är minst 10% av den summa som begärs in i skatt. Är det dags att skicka politikerna på mattekurs, eller ett seminarium kallat "fem myror är fler än fyra elefanter"? Eller "Även om du vill att 0,04 ska vara mer än 10 är 10 fortfarande mer än 0,04."

Sjukt fusk eller fuskiga lobbyister?

2010-11-03T01:01:00.005+01:00

När jag såg den här artikeln (och speciellt titeln):
Bidragsfusket mindre än kostnaderna för kontroll (Dagens Arena)
kom jag till att tänka på att någon fick kaffet i vrångstrupen över Devrim Mavis uttalande att vi i vänstern bör försvara fusket med sjukförsäkringen (som hon alltså fällde i en bisats under EfterArbetets paneldebatt "vad ska vi göra med vänstern"). Personligen tyckte jag detta uttalande var bland det mest befriande och intelligenta jag hört på hela kvällen. Om hon nu menar det jag tror att hon menar, för hon utvecklade aldrig sitt resonemang.
Vad jag menar är att fuskdebatten är en chimär, ett alibi för att kunna angripa sjukförsäkringen och försämra den. Utan fuskdebatten hade högern aldrig lyckats med sitt projekt att i princip göra oss oförsäkrade vid sjukdom i Sverige, sjukdomar som varar längre en en viss tid i alla fall, det är åtminstone så långt man kommit med nedmonteringen, men varför stanna där? När fusket har tagit sig in i det allmänna medvetandet ligger fältet fritt. För det är omöjligt att skapa en bra och heltäckande försäkring som samtidigt är helgarderad mot fusk. Den enda fuskfria försäkringen är försäkringen som aldrig betalar ut något till någon. Att försvara fusket är därför att försvara en heltäckande allomfattande sjukförsäkring. I USA där det knappast finns någon socialförsäkring värd namnet (sjukförsäkring finns som bekant inte och kontant socialbidrag gäller bara barnfamiljer) pratas det jättemycket om fusk med socialförsäkringar, och misstänksamheten mot grannar som tar emot bidrag är mer utbredd än här. Trots att det inte finns många smulor från staten att fuska sig till. Om vi går med på att det viktigaste med en sjukförsäkring är att det inte ska gå att fuska med den kommer vi att vara tvungna att föra debatten på högerns planhalva, och då kommer vi aldrig kunna argumentera för en sjukförsäkring som ska gälla alla, som ska vara utan karensdagar (eftersom det drabbar dom fattigaste), som ska ha ett högt tak och en hög ersättningsnivå.

Rasismen - alla ska med?

2010-10-26T02:38:00.005+01:00

Nyss hemkommen från EfterArbetet-seminariet 'Vad ska vi göra med vänstern?' och med huvudet fullt av intryck och nya och gamla tankar i skön förening, som jag vill skynda mig att skriva ner medan dom fortfarande finns kvar.

Medverkande på seminariet var:
Nina Björk, journalist och författare
Aron Etzler, chefredaktör för Flamman
Klas Gustafsson, sociolog och författare
Andreas Malm, sociolog, författare och doktorand
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Örjan Nyström, författare och före detta LO-ombudsman
Petter Larsson från EfterArbetet som moderator
Och en stor publik

Det allra viktigaste intrycket för kvällen var Andreas Malms eftertryckliga varning för hatet mot muslimer (som också är titeln på en av hans böcker). Hur islamofobin hotar att skapa ett totalt haveri för hela vårt samhälle i Europa. Det finns stor risk att historien upprepar sig.
Och jag håller fullständigt med. Rasismen i allmänhet och islamofobin i synnerhet utgör ett mycket större hot mot samhället och oss "vanliga bleka kristna" än vad som någon någonstans någonsin hitintills erkänt. (Med möjligt undantag från Ali Esbati). Jag har själv tänkt tanken, så på det sättet kom inte Andreas varning som en väckarklocka. Men med Andreas Malms gedigna kunskap i ämnet fick varningen en blytyngd som jag, som sagt, aldrig hört förut. Och det skakade om mig. För visst är det sant, och blir mer och mer sant för varje dag, hur rasismen kopplar sitt grepp om oss alla.
För rasism är ingen "invandrarfråga". Inget som bara skulle beröra icke-vita, även om frågan hanteras så. Rasismen är större än så. Det finns många likheter mellan rasism och könsmaktsordningen, och därmed tror jag också det skulle vara framgångsrikt (och nödvändigt) att arbeta mot rasism på samma sätt som den feministiska kampen förts: genom att ständigt föra fram frågan, att aldrig någonsin tappa greppet om den, genom att jobba konkret med kvotering och varvade listor. Genom att ta frågan på allra största allvar.
Men jag anser att rasismen som problem skiljer sig på många punkter från patriarkatet som problem också. Jag anser att rasismen drabbar vita såväl som icke-vita på samma konkreta, kännbara sätt. Patriarkatet har vinnare och förlorare på ett annat sätt, även om man också kan påstå att männen förlorar i slutändan genom att vinna makt, status och pengar men samtidigt förlora sin själ, sitt känsloliv och sina relationer (och det senare är mycket mycket viktigare än det tidigare, så djupast sett är även män i patriarkatet förlorare). Men rasismen har inga vinnare, inte ens kortsiktigt, eller "å ena sidan, å andra sidan"-vinster. Jag anser nämligen att rasismen är, om inte ett högerprojekt på det sättet att högern uppfunnit rasismen (för så enkelt tror jag inte det är), så någonting som högern har allt att vinna på, och därmed har vanligt folk allt att förlora på rasismen. Men vita drabbas av rasismen bakvägen, på ett lurigt sätt. Rasismen är nämligen ett sätt att söndra och härska. Att ställa människor av samma klass mot varandra, att förhindra förening och solidaritet över klassgränser och att helt blanda bort klassbegreppet genom att göra om klass till ras. Rasismen drabbar alltså vita människor genom lägre löner och sämre levnadsvillkor allmänt, för vad rasismen konkret gör är att skapa en acceptans för sämre levnadsvillkor och sämre ekonomiska villkor, eftersom att den vita underklassen har en ännu lägre underklass under sig i den icke-vita underklassen. Och när man har fått den vita underklassen att slå neråt och koncentrera all sin kraft och energi på människorna de har under sig, istället för att sparka uppåt i samhällshierarkin, då har makten fri inkörsport i samhället. Då väntar snabb nedmontering av allt som kan monteras ner och bäras bort. Alla våra gemensamt ägda tillgångar riskerar att smygflyttas över i kapitalisternas fickor.
Rasismen i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet kan också bli den dimridå som alla andra politiker kan dölja sina fula förehavanden bakom. Sverigedemokraterna tjänar som det dåliga exemplet, alla andra politiker blir goda och samhällsuppbyggliga i jämförelse. Och alla älskar att jämföra sig med dom.
Dessutom kan dom tjäna som undanmanöver - vi "vanliga samhällsmedborgare" och medier håller ögonen på Sverigedemokraterna, och koncentrerar oss på dom och missar därmed vad borgarna gör med vårt land.

Skolpolitiken - tro eller vetenskap?

2010-10-19T22:31:00.003+01:00

Det är många saker som förvånar, nä, förbluffar mig. En sådan sak är hur Jan Björklund skolpolitik kan gå hem i stugorna. Det är ju uppenbart för var och en som själv gått i skolan, och alla som har rösträtt har gjort det, att mer disciplin, betyg i tidigare åldrar, utslagningssystem osv. inte gör en enda elev ett enda dugg klokare eller mer lärd (om det nu är målet med skolans verksamhet). Att Jan Björklund inte heller har vetenskapen om inlärning och kognition på sin sida kom ju knappast som en överraskning.

...och nu lite reklam!

2010-10-19T22:29:00.003+01:00

Riksbankens ekonomipris - bättre eller sämre än en pris snus?

2010-10-12T02:36:00.004+01:00

Är det bara jag, eller är riksbankens "nobelpris" ett skämt? Tydligen är det inte bara jag...

Årets pris tog dessutom priset i att belöna nyliberal ekonomisk ideologisk teori. Teorin om att det ska "löna sig att arbeta" är dessutom ett skämt, för vad det innebär i praktiken är att det inte ska löna sig att arbeta för stora grupper, t.ex. ungdomar, nyanlända invandrare, personer som kommer från långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivning. Dessa ska "få tillträde" till arbetsmarknaden genom så låga löner så det knappast går att försörja sig på dessa, eller i ungdomarnas fall, att det inte ska gå att försörja sig, man ska bo kvar hemma. Sanningen är att man inte ömmar för varken ungdomar, långtidsarbetslösa eller någon annan som desperat behöver ett jobb. Sanningen är att man vill öka desperationen genom att sänka a-kassan, sjukförsäkringen, osv. Om det inte går att komma i närheten av att försörja sig när man inte jobbar blir människor mer benägna att ta jobb som det heller inte går att försörja sig på, men där fattigdomen åtminstone dämpas något. Och vips så har man sänkt löneläget i en hel nation.

Vad är vitsen med detta? Skapar lägre löner och mer desperata arbetssökanden fler jobb? Naturligtvis inte. Detta med att skapa fler jobb är bara en dimridå. Vad man verkligen vill skapa är högre vinster i företagen. Visst finns det en teoretisk möjlighet att lägre löner ger företagen utrymme att anställa fler, men historien visar att detta inte sker, vad som händer är att vinsterna ökar när lönerna sänks.

Men jag undrar hur nyliberala ekonomer tänker. De tycker att det är väldigt viktigt för företag att kunna gå med vinst, för det skapar starka, livsdugliga, konkurrenskraftiga företag som bidrar väldigt väldigt mycket till den gemensamma samhällsnyttan. Men privatpersoner ska inte få gå med vinst, de ska inte behöva få något över när räkningarna är betalda. Fattiga företag är dåligt för samhället, men fattiga människor är bra? Tänk om man hade tänkt tvärtom. För jag kan inte riktigt förstå varför man inte lika gärna skulle kunna säga att - äh, företagen behöver väl inte gå med vinst heller. Ju fattigare företag vi har desto mer anstränger dom sig! Och då löser dom våra världsproblem, klimatkrisen och ekonomikrisen och allting, när dom får lite piska på sig! Och om jag skulle ta och skapa en ekonomisk teori utifrån detta, att privatpersoner måste gå med så mycket vinst som möjligt och företag ska helst vara så fattiga som möjligt, så skulle vi kunna skapa politiska reformer utifrån det. Kanske skulle vi tvinga företagen att anställa dubbelt så många, utan att sänka några löner. Då hade företagen inte kunnat gå med vinst, men vi hade definitivt kunnat hälsa arbetslösheten farväl. Tror ni att min upp-och-nedvända teori får Riksbankens ekonomipris nästa år? Håll inte andan.

Eftervalets kranka blekhet

2010-09-27T16:57:00.004+01:00

Valet gjorde mig naturligtvis på dåligt humör. Hur kan det göra något annat? Det var en väldigt medvind för alliansen i media, så stark så man nästan kan kalla det storm. Alliansen fick en pliktskyldig, slapp och lam kritisk granskning, och massor av både öppet och förtäckt beröm. Sossarna och de rödgröna blev hela tiden häcklade, kanske inte alltid i form av kraftig kritik (men det förekom naturligtvis också), men det lågintensiva hånandet som hela tiden var närvarande tror jag hade en större negativ effekt på de rödgrönas valresultat. På Göran Perssons tid tog man alltid bilder på honom underifrån, antagligen för att han skulle framstå som en pamp. Mona Sahlin har fått en lika vinklad bevakning, men jag tycker det har varit med underton av att hon är kvinna, och att det således är otänkbart att hon skulle vara statsminister. Bilder som tagits av henne har varit suddiga och uttonade, där hon ser ledsen, sårbar, trött ut. Fredrik har avbildats i mycket mer starka och tydliga hållningar.

Att läsa Esbatis kommentarer fick mig på lite bättre humör, dels för att det faktiskt finns fler som har sett den här partiska valrapporteringen i media, och för att Esbati diskuterar detta på ett mycket intelligent sätt i Medievärlden.

Arbetarrörelsens stora självmål

2010-09-17T21:09:00.001+01:00

Jag lyssnade på Daniel Suhonens inlägg i OBS! i P1 från den 11:e september. Jag delar hans ståndpunkter, detta var det mest intressanta och intelligenta analyser jag hört på länge!

Arbetarrörelsens stora misstag, som ligger många år tillbaka i tiden nu, var att låta sig förföras av nyliberalismens populära idéer om att arbetslösheten bör permanentas på en hög nivå för att få ner inflationen. På det sättet gjorde arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen inkluderad, sig själv överflödig. Att moderaterna sedan fick en ledare som var slug nog att utnyttja det här öppna målet och stjäla hela arbetarrörelsens goodwill och varumärke (ursäkta det nyliberala uttrycket, men ordet passar bra i sammanhanget) var en katastrof som bara väntade på att hända. Socialdemokraterna hade först "stulit" den nyliberala och nykonservativa politiken. Problemet är bara att arbetarrörelsen inte har någonting att vinna på att driva motståndarens politiska frågor. Mittenväljarna lät sig inte förföras, och kärnväljarna blev valtrötta och drabbades av politikerförakt och la sig på sofflocket. Moderaterna däremot har aldrig riskerat att förlora några väljare, vad dom än hittar på, för vilket parti finns längre högerut på skalan? Och de välbärgade är ett val-älskande folk, som aldrig blir valtrötta. Så varje ny väljare är en vunnen väljare.

Socialdemokraternas väg tillbaka kommer att bli lång och svår om den ens är möjlig. För man har verkligen målat in sig i ett hörn. För att komma tillbaka till vägskälet där man valde fel måste man nämligen säga emot sig själv, och det vinner politiker sällan väljare på, det verkar så opålitligt och ansvarslöst. Dessutom var det ju genom att betona det "ansvarsfulla" man bytte politik, från lågarbetslöshetspolitik till högarbetslöshetspolitik. På det sättet har man alltså satt etiketten "ansvarsfullt" på borgarnas politik. Det blir mycket svårt att ta tillbaka detta.

Daniel är också inne på att rasismen och främlingsfientligheten gror bäst i de sociala klyftorna i samhället. Det är inte så konstigt, rasisterna är kapitalisternas nyttiga idioter. Hotet om främlingen har nämligen varit den bästa dimridån i historien att gömma en utsugande, orättvis politik bakom. Det är så lätt att kanalisera människors känsla av att bli utnyttjade och orättvist behandlade mot grupper med lägre status än dom själva. Att reagera mot att människor med högre status än en själv suger ut en och utsätter en för verkliga orättvisor är svårt och kräver mod. De flesta människor tar tacksamt emot varje utväg ur den jobbiga och delvis farliga konflikten. Att ge sig på människor med lägre status än en själv kräver inget mod, den som gör det riskerar ingenting för egen del.

Toleransens dilemma och mediernas dysfunktion

2010-09-17T19:46:00.010+01:00

"Det är farligt att på ett obegränsat sätt tolerera intoleranta människor"

Karl Popper

Detta med tanke på hur mycket skjuts Sverigedemokraterna fått i media inför det här valet. I Danmark blev Dansk Folkeparti stort först efter att flera stora dagstidningar valt att skriva mycket om dom, vilket fick till följd att andra medier hakade på, och plötsligt fick dom ett väldigt stort mediautrymme. Efter den här valrörelsen är jag helt övertygad om att det är mainstream-medier som sätter dagordningen och bestämmer vem som får komma till regeringsställning eller få mandat till riksdagen, vilket jag har fått bekräftat här och här. Nu har Sverigedemokraterna tydligen lyckats väcka mediernas nyfikenhet, och jag får en känsla av att medierna söker den spänning som SD har att erbjuda. Vad ska hända? Kommer dom att göra bort sig? Kommer det att bli konflikt? Vilka partier kan tänka sig att svika sina ideal och sälja ut sig för att få tag i makten i ett samarbete med SD? Kommer det att bli kravaller i förorten? Onekligen kan SD ge mycket stoff åt en cynisk och fullkomligt oempatisk mediavärld.

Stellan fattar!

2010-09-13T23:36:00.003+01:00

Fattar du?

Likvidatorn

2010-09-12T12:51:00.003+01:00

Maria-Pia Boetius har som vanligt skurit igenom mediernas tjocka dimridåer. Läs och begrunda.

Valet 2010 gäller...

2010-09-10T15:29:00.003+01:00

... val av ny jultomte... eller?

För så låter det i debatten. Allt handlar om vallöften, vem som kan ge flest och vem som kan hålla sina löften. Ingenting handlar om vilket samhälle vi vill ha och hur vi ska bygga det tillsammans. För hade vi sett politiken så, som en arena, ett verktyg, för att bygga upp ett folkhem, där vi alla får plats, trivs och kan utveckla vår potiential - i vår egen takt, efter våra egna behov och önskemål, utan några piskor eller tvångsåtgärder - då hade vi insett att politik inte är något som endast politikerna sysslar med. Något dom ska ge till oss. Politik är det vi gör tillsammans, var dag hela tiden. För antingen vi vill eller inte så går vi i en riktning, samhället är kollektivt, gemensamt på väg någonstans. Är det dit vi vill gå? Vem har bestämt farten och målet? Och om vi blivit duperade att gå dit vi inte vill, hur byter vi riktning, hur kommer vi dit vi vill? Tillsammans? För politik handlar inte om mig, det handlar om oss. Kan vi skrota längtan efter den starka jultomte-ledaren nu, som kör sitt race, och som antingen bryr sig om folket eller inte? Som antingen sviker oss eller ger oss presenter? Kan vi ta vårt ansvar över samhället som de vuxna människor vi alla är? Åtminstone alla som har rösträtt.

Barnläkarutbildningen har stora brister

2010-09-01T17:27:00.008+01:00

Ett stort glapp i barnläkarutbildningen har uppmärksammats av en ny undersökning. Tre fjärdelar av barnläkarna har inte fått någon formell utbildning i barnmisshandel/vanvård, socialtjänstlagen och hur man gör en anmälan. Barnombudsmannen kommenterar att man härmed fått en förklaring till varför vården är så dåliga på att rapportera om barns missförhållanden, trots att det är i vården många fall borde upptäckas.

Framåt tillsammans (med vem?)

2010-08-29T00:12:00.006+01:00

"Valet 2010 handlar om framtiden, vad vi vill att Sverige ska vara. Föregångslandet Sverige är Moderaternas idé för framtiden. Vi menar inte att Sverige ska bli något annat(min kursivering), utan vi vill bygga vidare på alla de goda möjligheter som finns i vårt land."

Moderaternas valmaterial har alltså kommit i brevlådan och detta var dom inledande raderna. Ovanligt ärligt tyckte jag. Sverige ska inte bli något annat, något vi inte känner igen. Att människor är rädda för förändringar har Moderaterna fått veta av alla de konsultfirmor de spenderat äckligt mycket pengar på. Ändå har alliansen skapat historiskt stora förändringar i det Sverige de flesta av oss älskar mest - det trygga, det gemensamma, det föregångsland som rönt internationell beundran på nästan alla jämförelsegrunder sedan andra världskriget. Visst har Sverige varit ett föregångsland, det går inte att förneka, men enligt Moderaterna har vi tagit oss till medaljplats på fel sätt. De är som tränaren som tar över ett vinnande lag, men som inte gillade förra tränarens metoder och gör om allting och känner sig mycket nöjd med sig själv när laget slutar vinna. För Moderaterna "vet" att det kommer att gå till slut, de tror på sin metod som bantaren tror på sitt bantarpiller. Vetenskapen, verkligheten och dess folk når aldrig in i synfältet, alltså går det ändå inte att jämföra med den "perfekta" kartan. Vojne vojne, det blir synd om oss om vi drar på oss fyra år till med det här galna gänget!

HSAN läggs ner

2010-08-10T20:49:00.005+01:00

eller

Varför är "antingen eller" så mycket lättare än "både och"

Till årsskiftet ska alltså HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, läggas ner. Eller ja, minskas till 2% av sin tidigare verksamhet. Enligt generaldirektören kunde de lika gärna lägga ner, för det kommer att vara slöseri med skattemedel att hålla en hel myndighet igång med så lite verksamhet. Om detta tänkte jag inte debattera så mycket, utan om konsekvenserna. Socialstyrelsen ska ta över HSAN:s ansvar för att utreda patientsäkerheten i hälso- och sjukvården, men systemet ska också förändras. Idag kan patienter bara anmäla enskilda yrkesutövare, alltså personer, för felbehandling. Den som blir fälld i HSAN får sedan en erinran, varning eller blir i extrema fall av med legitimationen (men det senare händer i princip aldrig som jag förstår det). Detta system har fungerat dåligt hitintills, och den mesta kritiken har nog gått ut på att vårdpersonal kommer för lindrigt undan när de begår fel. Det är svårt att bli fälld i HSAN, man måste missköta sitt jobb mycket grovt. Ett annat problem med det gamla systemet är att den som blivit felbehandlad, men inte vet av vem, eller där felbehandlingen inte går att härleda till en speciell person, har inte kunnat anmäla.
Det nya systemet kommer att innebära att Socialstyrelsen tar över HSAN:s ansvar. Socialstyrelsen, som i sin nuvarande form tar fram riktlinjer för hälso- och sjukvård, socialtjänst och viss omsorgsverksamhet, och ser till att dessa riktlinjer efterlevs, har också fått kritik för att dom är för slappa och inte sköter den uppföljande verksamheten speciellt bra. Det nya systemet kommer också att ta bort möjligheten att anmäla en särskild yrkesutövare, istället kommer man bara kunna anmäla en händelse och utredningen kommer att inrikta sig på att hitta systemfel.
Alltså: Förr kunde man inte anmäla systemfel, bara felbehandlande individer. Hädanefter kommer man inte kunna anmäla felbehandlande yrkesutövare, utan bara systemfel. Åh, jag blir så frustrerad på beslutsfattare som inte kan tänka! Vi behöver ju både och! Både systemet och enskilda yrkesutövare behöver kunna både anmälas och granskas! Hur svårt kan det vara?

Dagens "vad var det vi sa?"

2010-08-08T19:57:00.007+01:00

... måste vara att inte ens 2% av de som utförsäkrats ur sjukförsäkringssystemet har fått jobb!!! Jag är kanske ovanligt intelligent, men att det skulle bli så här kunde jag faktiskt räkna ut från början!

Lycka i bokform

2010-07-27T02:22:00.004+01:00

Jag stod i bokhandeln idag, framför hyllan för självhjälpslitteratur. Och jag förstår mig inte på dom. Jag fick ingen som helst lust att läsa någon av dessa må-bra-böcker. Inte ens baksidetexterna klarar jag att ta mig igenom. Kraftiga anfall av själsliga kräkkänslor drabbade mig redan efter dom små reklam-text-puffarna för boken på framsidan. Typ: "Renovera ditt liv", "Är du lycklig?", "Bli ännu lyckligare!", "Perfekt självförtroende NU!", "Vem kan? Du kan!", herregud, jag borde få anställning på förlag som puffmakare.
Och vem läser dom här böckerna undrar jag. Uppenbarligen någon eftersom det finns så många av dom och flera exemplar av varje bok också på hyllan. Eller är det så att man köper dessa böcker i en förhoppning och sen orkar man aldrig läsa dom? Man vill gärna ta tag i, förändra sitt liv, renovera sig själv, men det blir liksom aldrig av. Och så köper man en bok och tänker att här kan jag få inspiration, författaren kan ta mig i kragen och sen blir det aldrig ens av att man läser den där livsavgörande mirakelboken. Så går det några år och så får man ett infall att köpa en till sån där bok. Och om tillräckligt många tänker så så blir böckerna faktiskt sålda efter hand.

Lycka är verkligen ett ord jag inte kan med. Men det verkar vara självhjälpsförfattarnas älsklingsord. Kan det bli mer förmätet? "Jag vet minsann hur man blir lycklig, jag vet hur man GÖR! Och nu vill jag berätta det för DIG!" Visst. Visa mig en enda lycklig människa. Jag tror inte på det. Lyckliga stunder, ja, men inte lyckliga människor. Att uppleva lycka, precis som att uppleva sorg, glädje, skräck, tillfredsställelse, panik, ilska, vanmakt osv. Men att vara lycklig? I så fall skulle jag gärna vilja ifrågasätta deras lycka. Vad är det att vara lycklig? Att ha ett liv som lever upp till andras förväntningar?
För visst kan man vara lycklig, tillfälligt. Ungefär som man kan vara arg, rädd och glad. Men den som skulle skriva en bok på temat: "Är du arg? - Bli ännu argare!" skulle nog fort bli knäppförklarad. För en bok om hur man blir ännu argare behövs verkligen. Se på världen, är det inte en relevant fråga att ställa: Varför är folk inte mer förbannade? Men en bok om hur man blir ännu lyckligare? Prestationsångest är allt jag känner inför en sån bok. Herreminje! Vad är det för fel på att vara lite olycklig ibland. Förtvivlad. Sårbar. Ledsen. Uppriven. Där har du dig själv ju. Där kan du lära känna dig själv. I lyckan kan man förlora sig, för det är så lätt att blanda ihop lycka och förväntningar, och plötsligt är inte lyckan din egen, för det är någon annans liv du lever. Och man är bara lycklig för att man kan göra den personen lycklig genom att leva som den personen vill att man ska leva. Åh, varför är jag så trött hela tiden? När jag är så lycklig och mitt liv är så perfekt? Varför känner jag den här gnagande tomheten?

Om pengar verkligen gör någon lycklig så måste det finnas en hel del mycket lyckliga självhjälpsboksförfattare vid det här laget!

Jag hittade en bra blogg!

2010-07-25T00:17:00.003+01:00

Ville bara tipsa om den! En analyserande, klok och förklarande blogg! Jag gillar!

Vad är en människa?

2010-06-22T22:35:00.004+01:00

En själ eller en kropp? Tydligen har vården svårt att bestämma sig, och den svåra frågan löses genom att se människor med själsliga lidanden som bara själar och människor med kroppsliga lidanden som bara kroppar. Det visar en ny kartläggning som Socialstyrelsen gjort av vuxenpsykiatrin. Att kroppsliga åkommor är vanliga bland psykiskt sjuka borde inte vara en nyhet. Både den ökade stressnivån patienten lever med och biverkningar av medicinerna leder till ökad kroppslig sjuklighet. Nu har man alltså hittat brister i vården av denna kroppsliga sjuklighet för just den här patientgruppen. Och som vanligt skyller psykiatrin på patienten. Den psykiater som blev intervjuad i Ekot om detta sa till sitt och vårdens försvar att patienterna inte vill ha vård. Att det är där problemet ligger. Okej, men om det är ett vanligt problem att dödligt sjuka människor inte vill ha vård så måste väl vården jobba lite med förtroendet?

You give Skåne a bad name!

2010-02-16T03:02:00.008+01:00

eller

rasismen reser sitt fula huvud

I Efter Arbetets senaste nummer tas Skånska Dagbladets ledarsidas hets mot flyktingar, invandrare och muslimer upp. Att en så etablerad och erkänd morgontidning fått hålla på med hets och uppvigling mot stora delar av Sveriges befolkning helt ostört och obehindrat är nog det som upprör mig mest. Jag läser inte Skånskan så jag hade personligen ingen aning om detta, men det är ju helt sjukt att ingen annan reagerat tidigare! Denna avskrädestidning har ju ändå 34000 läsare! Därtill måste det finnas många som läser Skånskan å yrkets vägnar, t.ex. journalister.
Att det nu blivit känt att vi har en sådan tidning i Sverige är oroande, eftersom man har kunnat konstatera att varför högerextrema krafter i andra länder kunnat ta sig in i parlamenten helt och hållet varit (minst) en stödjande morgontidnings förtjänst. En morgontidning är det ideella pr-verktyget för ideologier nämligen. Morgontidningar har mycket kred. - de anses allmänt vara seriösa och har hög status i medievärlden. Det som framförs i morgontidningar tar sig förr eller senare in i TV-studios, och när väl en ideologi hamnat där som en självklar och allmänt utbredd åsikt - då BLIR det en självklar och allmänt utbredd åsikt. TV har en oerhörd genomslagskraft, men tyvärr jobbar det inte speciellt intellektuella och eftertänksamma människor där. Snarare människor som vill framföra sig själva än fundera på vilka budskap dom framför till andra.

Till sist vill jag bara bemöta ett av Skånskans åsikter som framförts på ledarplats den 15 juli 2009, också det citat som upprörde mig mest:

"Att öka invandringen till EU innebär med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen"

För det första är den här typen av uttalande oerhört bedrägliga eftersom dom låter så vetenskapligt uträknade. Som om Skånskan här lutade sig på någon undersökning som finns i verkligheten och inte bara gissar att det kommer att bli så här (vilket dom i själva verket gör). För det andra är det inget annat än gammal klassisk rasism som gör att invandrare har svårt att få jobb i Europa. När arbetslösheten är hög för att politikerna ser till att hålla arbetslösheten hög av ideologiska skäl (det ingår i den nyliberala hållningen att vara för en hög arbetslöshet) måste någon vara arbetslös, det är bara logik. Och när invandrarna inte blir anställda p.g.a. rasistiska strukturer så är det inte så konstigt att arbetslösheten är oproportionerligt hög bland invandrare. Detta kan ingen invandrare klandras för eftersom arbetslösheten och rasismen inte är något den enskilda invandraren kan påverka. Men "blame the victim" är en bekväm "lösning" på alla svåra samhällsproblem, speciellt om man sitter i maktposition. För det tredje är det en mycket lömsk formulering som Skånskan här gjort sig skyldig till. Man menar att arbetslösheten kommer att stiga i EU om fler kommer hit. Arbetslösheten för vem? För dig och mig? Är det inte det gamla "invandrarna tar våra jobb" man anspelar på här? Sen menar man att det blir hårdare påfrestningar på välfärden, och jag antar att det innebär att man inte vill att invandrare ska komma hit och leva på bidrag. Så dom ska inte ta våra jobb och dom ska inte få bidrag. Slutsats: dom ska inte vara här överhuvudtaget. Välkommen in i vår varma famn Sverigedemokraterna!
Nej, skärpning Skånskan och skärpning ni skåningar som läser Skånskan! Vill vi verkligen att Skåne ska fortsätta stå symbol för den svenska rasismen?

McDonaldsreklam i skolan - Nice!

2010-01-01T12:44:00.003+01:00

Tydligen har McDonalds lyckats sälja in sin reklam som "läromedel" i svenska skolor! Vad jag blir mest upprörd över är att det tar fyra år innan någon förälder reagerar på detta!

Så roligt man kan ha med pengar!

2009-12-25T01:35:00.003+01:00

Den som mot förmodan har några pengar kvar efter julklapps- och julmatsinköp kan göra mycket roligt med dom! T.ex. vika dom så att det ser ut som att porträttbilden fått en rolig hatt!

GOD JUL!

2009-12-25T01:33:00.002+01:00

Asylprocessen och ensamkommande barn

2009-12-04T23:07:00.002+01:00

Skriv på uppropet för barnets bästa i asylprocessen!

Ur uppropstexten:

"Vi som skrivit detta upprop arbetar direkt med ensamkommande flyktingbarn och möter dem dagligen. Många av barnen har traumatiska uppbrott bakom sig och vittnesmål om övergrepp är vanligt förekommande. Dessa barn har ett enormt behov av trygghet och omvårdnad. Det är därför avgörande att inom asylprocessen sätta barnets bästa i centrum – något som idag sker alltmer sällan."

En ding ding ding värld

2009-11-23T23:38:00.011+01:00

Idag var det idel glada nyheter till alla med Försäkringskasseutlöst Depression, nu kommer dessa att få KBT-behandling för att lära sig att acceptera regeringens nya omänskliga sjukförsäkringsregler! Jag blir helt tokig när jag hör sånt här! Kanske behöver jag också KBT. För att lära mig att titta på nyheterna på TV utan att få raseriutbrott.

Detta ger också mer stöd till min misstanke om vad KBT-terapi egentligen handlar om - att ignorera det verkliga problemet och att stöpa om människor med verkliga problem till normala och fogliga medelklassmedborgare. För har man blivit erbjuden KBT-terapi så är det naturligtvis ens eget fel om man fortfarande mår dåligt efteråt, för KBT fungerar ju! Det finns ju "bevis" för det! Och varför vara en människa när du kan vara en programmerbar beteende-maskin. Kanske är det inte en slump att KBT blivit en så stor succé i landet där alla ska vara lagom. Nu har vi äntligen kommit på hur man gör! Hur man blir sådär lagom lagom.

Det är okej

2009-11-22T04:21:00.004+01:00

Ibland känns livet orättvist, hårt och dubbelbestraffningarna blir till trippelbestraffningar som blir till en hel lång rad dominobrickor som faller. Att vara konstig och onormal känns plötsligt outhärdligt. Men ibland känns det också okej. Hur onormal man än är så är man inte ensam om att ha problem, vara knasig, göra fel, snubbla och inte kunna ta sig upp. Men där andras skavanker och misslyckanden känns exotiska, spännande och lärorika, något som berikar och gör dom till intressanta individer, känns mina egna bara lika hopplösa som en gråmulen novembereftermiddag där man fortfarande väntar på att gryningen ska övergå i dag. Då är det befriande att upptäcka att man inte är så himla speciell att just ens egna imperfektheter skulle vara så mycket värre än någon annans. Vi är som vi är folks! Det finns både russin och döda flugor i kakan. Livet är en röra, en pannkaka, en geggamoja som inte går att forma. Men det är okej.

Och så bilden på Frida Kahlo. Visst är hon fin? Och hon levde ett mycket intressant liv, minst sagt. Men lätt hade hon det inte. Och smärtfritt var det inte heller.

Vellinge kommun är problemet!

2009-11-14T13:04:00.004+01:00

Bra sätt att sätta fingret på problemet när det gäller lågskattekommuner och deras ovilja till allmän solidaritet och solidaritet mot flyktingar i synnerhet:

Läs Vellingeborna tar våra jobb i Malmö i Expressen.

Multinationella företag och omsorgen om folkhälsan

2009-11-06T00:32:00.003+01:00

Ja, man förstår ju varför det gått så bra för Coca-cola. Och var namnet kommer ifrån.

Utvecklingen går framåt - del 2

2009-11-06T00:29:00.002+01:00

Visst var det mycket miljövänligare och trevligare förr?

En tidig julhälsning från Ronald Reagan

2009-11-06T00:24:00.004+01:00

Dagens chock!

2009-09-17T22:25:00.004+01:00

Det handlade om barnporr på internet idag i P1:s Studio Ett. Och denna meningen fick mig att sätta tuggummit i halsen:

Varje sekund, dygnet runt, söker 750 000 personer efter barnpornografi på nätet.

Först tänkte jag: I Sverige? Men sen kom jag på att siffran nog gäller hela världen, men ändå!!! Det är SJUKT!!! Och om någon sökt på "barnporr" och kommit till denna bloggen: Ja, vad ska man säga? Vad säger man till en sådan människa? Går det överhuvudtaget att nå någon som är så helt skild från sig själv och sin egen mänsklighet?

Sälj hela skiten! - NOT!

2009-09-09T16:07:00.003+01:00

Boken "Sälj hela skiten!" utgiven på Ordfronts förlag har också en blogg. Läs boken eller bloggen, eller båda!

Intressant blogg

2009-09-09T12:08:00.003+01:00

En Göteborgsillustratör med roliga idéer innanför mössan hittade jag idag när jag surfade runt lite.

Att skapa en världsbild

2009-08-25T00:10:00.002+01:00

eller

"vi" och "vår" värld

Nu har jag diskat igen - och lyssnat på P1. Den här gången var det Medierna. Inslaget som intresserade mig mest var diskussionen om huruvida medierna förmedlar en alltför mörk bild av verkligheten, vilket Anders Bolling hävdar i sin bok "Apokalypsens gosiga mörker", eller inte, vilket Claes Elfsberg på rapport hävdar.

Bolling menar att nyhetsmedier konsekvent gottar sig i katastrofer och vinklar allting till det mest katastrofala och negativa - helt i onödan. Han menar, om jag har förstått det rätt, att utsagan "nu kan allt gå åt skogen" inte är en nyhet, eftersom att det är våra livspremisser. Allt kan gå åt skogen hela tiden. Men det kan också gå bra.

Claes Elfsberg å sin sida menar att nyhetsmedier i demokratier har en viktig uppgift, ja rent av en skyldighet, att rapportera om missförhållanden så att "människor kan göra något åt dessa". Jag måste säga att det var något av det mest skenheliga jag har hört på länge!!! Rapport är ju ett av många medier som ständigt porträtterar människor som försöker göra något åt missförhållanden som dåliga människor. Tänk fackliga blockader, tänk demostrerande ungdomar, tänk husockupanter, tänk djurrättsaktivister. Känner du "civil olydnad - modigt!" eller känner du "kriminalitet"? Och vem har i så fall matat dig med denna association?

Vad Bolling och Elfsberg inte inser är att dom står på en gemensam värdegrund. Båda utgår från att det finns ett ofrånkomligt "vi", en enhetlig homogen massa. Bolling menar att "vi" i denna massa behöver få veta mer om allt det roliga, spännande och fantastiska som händer "oss". Och Elfsberg tycker att människor bör upplysas och att upplysning sker genom att påpeka problemen. Okej, visst. Men båda herrarna missar alla dessa människor som hamnar utanför sökarljuset. Alla livsöden som utelämnas när världen beskrivs och berättas. Jag tänker på fattiga som aldrig får berätta (och aldrig blir trodda heller) om hur det är att vara fattig. Jag tänker på svenskar som själva inte är födda i Sverige eller har föräldrar som inte är födda här, svenskar som betraktas som invandrare och därmed aldrig får vara med i media annat än som statister i sammanhang där invandringen avhandlas ur icke-invandrarnas perspektiv. Det finns så många röster som aldrig blir hörda så jag kan inte räkna upp alla.

Medelklassens ständiga dilemma

2009-07-03T01:26:00.005+01:00

eller
2000-talets "white man's burden"
eller
skriet från medelklassen

Medan jag diskade idag, något jag egentligen inte hade tid med, för jag hade ungefär tusen andra saker som också behövde göras - och en kropp och knopp som behövde vilas, lyssnade jag på podradio: P1:s Nya Vågen från den 2:a juni som handlade om självhjälpslitteraturen som väller över oss. Och som i en uppenbarelse, en ljusblixt, en insikt som jag länge velat hålla ifrån mig, stod det nu alldeles klart för mig att jo. Jag tillhör medelklassen! *ångest-skri à la Munch*
Medelklassen har länge fångat mitt intresse, men medan jag trodde att jag studerat fenomenet på håll, ungefär som en objektiv forskare, visar det sig snarare att jag hållit på med ett slags navelskåderi. Medelklassen det är ju jag!
I programmet dissekeras medelklassens instruktionsböcker, manualerna för ett lyckat medelklassliv; självhjälpsböckerna. Dessa böcker som avhandlar varje område av livet: Hur du uppfostrar dina barn, hur du TRIVS med föräldrarrollen för egen del, hur du hittar en partner, hur du bevarar gnistan, hur du förhåller dig bäst till sex, hur du upprätthåller vardagen med alla praktiska göromål, hur du skiljer dig om det är dags för det, hur du förhåller dig till dina gamla föräldrar som suger musten ur dig, hur du vårdar dina vänskapsrelationer, och för att inte tala om all litteratur som berättar hur man ska göra för att bli effektivare på jobbet i första hand, men också i privatlivet. Effektivare utan att stressa mer, märk väl, för stress är förbjudet i ett lyckat medelklass-liv, om du stressar får du skylla dig själv, om du inte mår bra får du skylla dig själv, eftersom att det är bara du som kan fixa till ditt liv! Och det finns bara individer i medelklassen, inget kollektiv. Att vara medelklass är man per definition för att man har lösgjort sig från underklass-kollektivet. Och kraven på att leva stressfritt skapar ytterligare en flod med böcker som berättar för oss hur vi ska strunta i alla försök att skapa det perfekta livet och helt lägga bort kraven vi (och omvärlden?) har på oss själva. Men att lägga bort alla krav är väl också ett krav?
Det bara slog mig att detta är medelklassens självpåtagna dilemma. Att ha en position i samhället kostar på. Den upprätthåller inte sig själv. Att ha tillägnat sig detta pinnhål, ett steg upp på samhällsstegen kräver någonting av oss för att vi inte bara ska trilla ner igen. Vi måste skapa klass hela tiden varje dag, ungefär som vi skapar kön. Att tillhöra underklassen kräver naturligtvis sitt, vilket visar sig i alla studier av hälsa och samhällsposition. Även om underklassen levt precis som medelklassen, dvs. ätit bättre, motionerat mer, rökt mindre, så hade underklassen ändå varit sjukare. Det stressar kroppen att befinna sig i underläge helt klart. (Sen kan man ju undra om det inte är lättare att leva mer hälsosamt, rent psykologiskt, när man inte har den där stressen hela tiden, så det blir ett självgenererande beteende för den som är i underläge.) Men att tillhöra medelklassen är inte helt konfliktfritt det heller, även om problemen härrör från själva arbetet med att distansera sig från underklassen, och därmed kan man ju se medelklassens problem som självpåtagna. Lite som "white man's burden". Det är så jobbigt att dominera världen!!! Man får skavsår i handen som håller i piskan!

Sötaste bilden!

2009-06-15T02:57:00.004+01:00

eller vad?

Fler än jag som har problem med datorintresserade katter tydligen.

Förjävligt jäv!

2009-06-08T22:28:00.005+01:00

Hm... När Tomas Norström är medlem av Svenska föreningen för upphovsrätt och Svenska föreningen för industriellt rättsskydd så förkovrar han sig. Men jag minns att för några år sedan uteblev många svenska domare från utbildningar vad gällde brott mot kvinnor och barn, just med motiveringen att dom kan därmed riskera att bli jäviga. Hur ska dom ha det?

Ibland undrar man om rättvisan är blind eller det bara är dom som arbetar i rättvisans tjänst som är det.

Bra debattartikel om koldioxidskatt!

2009-06-05T03:04:00.004+01:00

Jens Holm (v), en EU-parlamentariker som jag nyss upptäckt (lagom till att han ska sluta) och som i mitt tycke har gjort ett bra jobb också, har skrivit en debattartikel på SVT:s hemsida om koldioxidskatt.

Jag håller fullständigt med honom om att koldioxidskatt är ett helt nödvändigt redskap om vi ska ha en chans att rädda planeten. Handeln med utsläppsrätter är ett Amerikanskt påfund som de drev igenom i nattmanglingarna vid Kyoto-konferensen. USA ville av ideologiska skäl absolut inte ha någon skatt. Hela resten av världen var i princip för ett skattesystem, men man insåg att man aldrig skulle få USA med på Kyotoprotokollet om man inte gjorde dom till viljes här. Och det var viktigt att få med USA som på den tiden var världens största luftnedsmutsare. Alltså införde man handel med utsläppsrätter istället för koldioxidskatt. Som bekant skrev USA aldrig på Kyotoprotokollet i alla fall, så det var historiens onödigaste kompromiss kan man säga. Klimatarbetet förlorade kanske 15 år och ett viktigt momentum, till vilken nytta?

Att handel med utsläppsrätter är en korkad skrivbordsprodukt säger sig själv. Man behöver inte ens tänka för att förstå hur urbota dumt systemet är. Det har heller aldrig fungerat som avsett.
Tänk om vi hade haft samma system när det gällde andra viktiga regleringar. Alla människor får rätt att begå vars sitt mord per år, och om man vill avstå från att begå sitt mord kan man sälja sin egen rätt till någon annan, som då begår två mord istället. Är detta ett effektivt sätt att minska antalet mord? Självklart inte. Det måste straffa sig att begå mord, det måste finnas någon nackdel inblandat. Så också när man begår mord på planeten.

Intressant om "finanskrisen"

2009-06-04T12:24:00.003+01:00

Jag hittade en länk till ett intressant föredrag om vad som händer i USA:s och världens ekonomi just nu. Richard Wolff är vänsterekonom och har mycket kloka funderingar kring detta.

EU-valet igen

2009-05-30T12:55:00.004+01:00

Problemet med EU som det är organiserat idag är att makten är så osynlig. Man har krånglat till alla beslutsvägar så mycket som möjligt, och det blir omöjligt för medborgaren att få insyn i hur makten opererar. Den valbara makten är i minoritet. De flesta besluten fattas i ministerrådet, och eftersom medlemsländernas ministrar har lite annat att göra än att ta beslut i EU måste besluten i princip redan vara färdiga när dom flyger in och har korta möten och röstar. Tjänstemännen och lobbyorganisationerna får således mycket stor makt. EU-parlamentets roll är att ta fram beslutsunderlag, som sedan alla EU:s länder måste godkänna för att de ska gå igenom. Det säger sig självt att det blir urvattnade intetsägande kompromissförslag som vi nästan lika gärna hade kunnat vara utan. Det vi alla kan enas om, den minsta möjliga gemensamma nämnaren mellan alla EU:s länder, är inte mycket. Men det får mig verkligen att undra var alla EU-lagar som inte passar oss i Sverige kommer ifrån? Är det då våra Svenska politiker som mörkar det faktum att det faktiskt är dom som har godkänt dessa? Som sagt, ingen förstår EU, ingen journalist, ingen medborgare, och jag undrar om det knappt ens finns en politiker som förstår. Så vi är bakbundna, för hur kan vi kritisera något vi inte förstår?

Jag hittade förresten en mycket intressant enkät som Glokala folkhögskolan satt ihop och skickat ut till många av våra valbara EU-parlamentariker. Så här skriver dom själva:
"Glokala folkhögskolan har via bibliotek och internet uppmanat medborgare och partipolitiskt obundna ideella organisationer i Malmö/Skåne-trakten att formulera frågor till EU-kandidaterna. Vi fick in drygt 70 frågor som bantats ner till 45 frågor. Medborgarenkäten har sedan skickats till samtliga partiers partisekreterare som uppmanats att sprida enkäten vidare till respektive partis EU-kandidater."

Enkäten fick mig att bli ännu mer bestämd över vad jag ska rösta på. Men den väckte också många intressanta frågor i mitt huvud, för det verkar inte finnas någon endaste blivande EU-parlamentariker som har samma radikala syn på EU och politik överhuvudtaget som jag. Och jag tycker inte själv att jag är särskilt radikal. Blir man automatiskt ljummen och anpassad när man hamnar i maktens korridorer? Är det svårt att behålla ilskan över sakers tillstånd i världen, och längtan efter något radikalt annorlunda? Är makt självkorrumperande?

Visst är EU bara bäst?

2009-05-28T13:37:00.005+01:00

Varför ser Berlusconi så glad ut på bilden ovan? Jo, hans parti, Forza Italia, har 21 mandat i EU-parlamentet. Hur många har Sveriges största parti? Socaldemokraterna blev störst i förra EU-valet i Sverige och fick 5 mandat, men sammanlagt har Sverige ändå bara 19 mandat, så även om vi skulle bestämma oss allihop för att rösta på ett och samma parti för att kunna rösta ner Forza Italia (som ju påminner starkt om våra Sverigedemokrater som vi så gärna vill få slippa) så har vi ingen chans!

p.s. Jag ska ändå gå och rösta den 7:e. Delvis för att jag är demokrat i själ och hjärta och bara inte kan röstskolka och delvis är det nog för att jag är lite naiv och hoppas hoppas hoppas att min röst ändå ska ha någon betydelse i detta löjliga val.

Dansk fläsk-"skandal"

2009-05-28T13:14:00.005+01:00

Ekot har granskat dansk grisindustri som det så "poetiskt" kallas. Känsliga läsare varnas. Jag borde varna mig själv, men det är för sent, jag har redan sett bilderna. Det är svårt att se djur plågas. Den här typen av "skandaler" har dykt upp i media med jämna mellanrum vad jag kan minnas ända sen jag var så liten så jag började kunna förstå vad som sades på nyhetsprogrammen på TV. Folk verkar bli lika förvånade varje gång, och jag kan inte låta bli att undra: tror dom att djur normalt sett föds upp på spa-anläggningar där dom får leva långa och meningsfulla liv och sedan åka första klass på SJ till slakterierna där dom snällt lämnar ifrån sig sitt kött utan att varken lida eller knappt ens dö? Det verkar som att man utgår ifrån att denna idealvärld urartar plötsligt precis innan Ekot eller någon annan dyker upp med en kamera. Och att det är lätt att rätta till dessa små och ovanliga avvikelser från idealet?
Men märk väl att de danska producenterna inte är upprörda, de ser inga problem, mer än rent marknadsföringsmässiga. Det senaste var också att ICA, Coop och Axfood meddelar att de tänker fortsätta köpa in danskt griskött som vanligt. De ser heller inga problem.

Nä, nu gör jag snart slag i saken...

2009-05-16T14:12:00.003+01:00

... och bildar Alexander Chamberland fan club! Han har lämnat Miljöpartiet, bland annat för att partiet har blivit för mainstream och har glömt sin radikala opinionsbildning. Det här uttalandet fick mig att bli så glad så jag fick tårar i ögonen (från Studio Ett i P1 2009-05-15):

"..när jag medietränades så var det så att helst ska du ha ganska slätstrukna kläder för att inte kläderna ska komma i vägen för ditt budskap, vilket är nånting jag nånstans förstår, men samtidigt - jag som queerfeminist vill ju verkligen ifrågasätta uppdelningen i män och kvinnor, ska jag då ta på mig traditionella heteromanliga attribut? Och nånstans så tror jag att det inte hade varit så himla populärt om jag hade tagit på mig en massa rosa och blommiga gummistövlar och halsband, att det inte hade gått hem. Varken inom partiet eller kanske genom rutan på fem sekunder heller, men nånstans, vill man föra fram en riktig systemkritik så kanske man inte ska tro att det är genom TV-rutan, fem sekunder, man verkligen förändrar heller."

Och jag blev så glad för att få höra det här för jag är så hjärtligt trött på medietränade politiker! På det sättet får vi bara säljare, inte människor som representerar andra människor i en representativ demokrati. Hela demokratitanken urholkas av säljarstrategin och säljartanken. Politiker bör, förutom att representera folket, också utmana och inspirera folket - till att tänka politiska tankar! Politiker bör också vara goda pedagoger som förklarar sina tankegångar på ett ärligt sätt från grunden, alltså raka motsatsen till dom politiska slogans vi serveras för det mesta, och det bästa sättet att vara en god pedagog är att leva som man lär!
Att dessa medie/spinndoktorer som styr politikerna och därmed politiken idag har en normativ grundsyn är ingenting förvånande. Men varför har dom det? Om vi ska göra en analys av tankarna som ligger bakom medieträning så upptäcker vi att dom är djupt konservativa. Och ska icke-konservativa rörelser verkligen ta hjälp av konservativa krafter för att få fram sitt budskap? Så här tänker man när man ska sälja:
Om du är en duktig säljare kan du sälja allting under vilka omständigheter som helst, men varför starta i en uppförsbacke? Ge dig själv så goda förutsättningar för att "få fram ditt budskap" som möjligt. Och vad är dessa goda förutsättningar? Jo, det är att se "normal" ut och att uppträda "normalt", men också att vara hetero-man, vit, tala svenska utan brytning eller utpräglad dialekt osv. Saker vi inte kan påverka hur slätstrukna kläder man än tar på sig. Är detta rättvist? Nej! Och om vi inte utmanar människors bilder av vem som "får" vara politiker och vem vi överhuvudtaget ska lyssna till så kommer detta aldrig att ändra sig!!!
Men om vi fördjupar analysen ytterligare ett varv upptäcker vi att anledningen till att medietränare/spinndoktorer vill sätta normala, vita, hetero-män utan brytning i TV-rutan (och andra får göra sitt bästa för att efterhärma denna grupp) när det ska pratas i fem sekunder, är att det är denna grupp som tittar på programmet. Och varför är det det? Jo, för att programmet vänder sig till denna grupp! Jag är helt säker på att Alexanders budskap hörs tydligare och lättare med en massa rosa och halsband för de grupper som vill höra det han säger. Tyvärr är det inte dom som tittar på rapport, eftersom att den typen av program redan alienerat dessa grupper. Så ni ser! Vi har ett perfekt cirkelresonemang! Vi kan inte ändra någonting i samhället för ingenting har ändrats! Fantastiskt!

När jag lyssnade igenom Studio Ett för att kunna citera Alexander Chamberland ovan så upptäckte jag att Anna Odells konstverk, där hon spelar psyksjuk också debatterades. Och jag har länge funderat på att blogga något om det, men inte kommit till skott.

I Studion fanns Per Wirtén från Arena och Maria Abrahamsson från Svenska Dagbladet.
Per Wirtén menar att den här typen av handlingar som syftar till att väcka debatt ska avgöras i en offentlig debatt och inte i en domstol. Ska man verkligen väcka åtal för debattinlägg? Hur rimmar det med yttrandefriheten?
Han är också kritisk till åtalspunkten 'oredligt förfarande' eftersom att staten i så fall har rätt till att slippa insyn genom att människor utger sig för att behöva en viss typ av samhällsservice för att belysa verksamheten. Allt Wallraffande blir således olagligt om det här fallet blir prejudicerande.

Maria Abrahamsson menar att det är rätt att åtala Anna Odell eftersom att hon har larmat falskt och fått poliser att rycka ut när det är brist på poliser. Men varför är det brist på poliser? Det är ju för att vi har bestämt att vi ska ha brist på poliser i det här landet, för det kan vi ju bestämma själva, genom att bestämma hur mycket skattepengar vi vill lägga ner på olika saker. Eller på saker överhuvudtaget. Som jag har förstått Abrahamsson så är det hennes åsikt att allting i offentlig verksamhet ska präglas av brist, eftersom att det blir billigast när man betalar skatt. (Att det inte blir billigast för någon i längden eftersom att allehanda försäkringspremier är dyrare än skatt är det naturligvis ingen högermänniska som tänker på, för man behöver ju kunna tänka längre än näsan räcker för att inse att alternativet till ett högskattesamhälle inte är ett lågskattesamhälle utan ett högförsäkringssamhälle!!! Fråga en amerikan vad dom betalar i sjukförsäkring - i månaden och se om du inte kan få kaffet i vrångstrupen)

Jag tycker att det är skrämmande hur media behandlat Anna Odell. Ingen har tagit upp tråden och börjat debattera psykvården och tvångsinläggningar, utan bara ägnat sig åt att skjuta budbäraren. Jag saknar ett lugnt och sansat intelligent samtal om psykvården, om patientsäkerhet, om hur budgetnedskärningar påverkar kvalitén osv. osv. Och inte bara en skrik-debatt om att här kommer stora stygga Anna Odell och lurar den stackars lilla svaga offer-sjukvården som bara vill människor väl och som är så liten och svag och som knappt klarar av sitt jobb som det är, ynk, ynk. Men att få ett intelligent och relevant resonemang av dagens mainstream-journalister är alldeles för mycket begärt, det inser jag. Man måste ju vara intelligent för att kunna tala intelligent...

Läs gärna Sigruns blogginlägg om saken! Hon sätter verkligen fingret på något mycket viktigt! Hela den här saken har väldigt mycket "skomakare, bliv vid din läst" över sig. Hade Anna Odell varit journalist hade hon säkert aldrig blivit åtalad, och säkert blivit hållen om ryggen av media om hon hade blivit det. Nu är hon konstnär och att konstnärer eller vanliga medborgare för den delen skulle få göra samma upphöjda arbete och i samma syften som journalister, är uteslutet. På samma sätt ska psyksjuka tacksamt ställa sig till psykvårdens förfogande för bedömning och diagnostisering och sedan leva det liv som förväntas den respektive diagnosen. Människor som är friska och normala ska på sin höjd arbeta i psykiatrin, men har inte rätt till att få vård. Om man ändå lurar till sig vård är det bedrägeri och oredligt förfarande och ska straffas. Jag hade kunnat köpa det sista resonemanget om inte "vården" hade inneburit frihetsberövning och bältesläggning. Om man skulle lura till sig dessa "fördelar" - har man då inte bevisat att man ÄR galen, om man inte gör det i syfte att debattera, att genomlysa psykvården?

Barbara Ehrenreich

2009-05-05T22:31:00.003+01:00

Jag blir bara på så gott humör av såna här intelligenta människor, så jag kände att jag måste lägga ut detta på min blogg också!

Vegomässa -09

2009-04-23T22:14:00.002+01:00

Den 9:e maj är det dags för Vegomässa igen i Malmö! Läs gärna mer på den officiella hemsidan. Jag blir hungrig bara jag tänker på det!

P-piller och våldtäkt

2009-04-17T23:13:00.006+01:00

Mikael Hammarstrands är en åklagare som menar på fullt allvar att eftersom det är olagligt att ha sex med barn under 15 år så är det också olagligt att skriva ut p-piller till barn under 15. Det skulle vara medhjälp till våldtäkt menar han. Och jag bara undrar - sen när började våldtäktsmän bry sig om preventivmedel? Att utnyttja en annan människa sexuellt är själva definitionen på att inte bry sig om denna människa. Varför då bry sig om ifall denna människa blir gravid? Typ "jag våldtar bara flickor som går på p-piller, någon jävla moral måste man ju ha". Och jag har aldrig heller förstått hur det kan uppmuntra till sexuella aktiviteter att skriva ut p-piller, eftersom att p-piller endast skrivs ut till människor som efterfrågar dessa.

Hammarstrand hade ett resonemang i Studio Ett i P1 om att barnmorskorna är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om dom får kännedom om flickor som befinner sig i relationer där dom blir utnyttjade sexuellt. Javisst, det är självklart, och denna skyldighet måste utövas på ett klokt sätt så att inte utsatta flickor förlorar förtroendet för ungdomsmottagningar och deras verksamhet. Jag tror också att det behövs regelbundna påminnelser till personal på ungdomsmottagningar om denna skyldighet, för det är viktigt att sexualbrott mot barn tas på allvar och utreds! Men detta kan man göra utan att ta ifrån utsatta flickor deras p-piller! Hammarstrand menar att det sänder dubbla signaler till barnen i fråga - å ena sidan är det ett brott att vuxna har sex med dom, å andra sidan får flickorna p-piller så den sexuella relationen godkänns av vuxenvärlden. Och javisst, om personalen på Sveriges ungdomsmottagningar är hjärndöd och hjärtlös så kan det säkert bli så, men varför inte lösa problemet genom att ge personalen hjärna och hjärta istället? Att jobba med att stötta utsatta flickor på alla sätt man kan, och då kanske man behöver börja i den änden att man ger flickan p-piller. Men för den sakens skull måste man ju inte allt stöd ta slut där.

Och om att dra in p-pillret för flickor under 15 är det enda sättet man har att hjälpa dom på, hur ska man då hjälpa pojkar som blir sexuellt utnyttjade - för tro det eller ej, det förekommer också.

Dagens godnattsaga

2009-04-02T03:34:00.002+01:00

Tänk följande scenario på skolgården: Pelle är elevrådsordförande och går runt och slår alla barnen. Kalle säger till fröken. Pelle försvarar sig med att eftersom att inte Kalle, när han var elevrådsordförande, har ansträngt sig för att få skolan att bli en totalt våldsfri zon så måste han och alla andra stå ut med en del knytnävsslag ibland. Kalle försvarar sig med att han visst har ansträngt sig, men det var inte så lätt. Pelle rycker bara på axlarna och menar att eftersom han inte har lyckats så kan han inte komma och klaga nu. Fröken blir övertygad, och alla utser Kalle till den egentliga boven i dramat.
Känns dramat igen? Inte? Byt ut Pelle mot Moderaterna, Kalle mot Sossarna och elevrådsordförande mot "i regeringsställning". Ringer det fortfarande inga klockor? Tänk då att fröken är en journalist och att barnen är svenska folket.

Nu kräks jag på borgelig media

2009-03-28T02:06:00.008+01:00

Dom drevar på. Denna vecka: Wanja Lundby Wedin. För några veckor sedan: Den påstått antisemitiska vänstern i samband med stoppa-matchen-debatten.
Lars Westerberg var glasklar och knivskarp idag i P1:s OBS!. Han menar att eftersom liberalerna har en oåtkomlig domansställning i svensk media så blir alla debatter förvrängda. Kriget i Gaza väckte en enorm indignation, något som många ledarskribenter inte kan förstå. Vänsterns ställningstagande mot kriget har kritiserats ur många perspektiv och både anklagats för antisemitism och proportionslöshet.
Jag är så extremt trött på debattklimatet i Sverige just nu. Den självcentrerade perfektionistiska välbärgade vita medelklassen breder ut sig överallt med sina navelskåderiprojekt såsom: Samstämmig upprördhet över "livsfarliga" tillsatser i maten, renovering av bostaden för att skapa den rätta statusmarkören, sommar- respektive vintersemestrar, bröllop och fester, väskdebatter, vinkänneri och finsmakeri - ja, om det inte hade varit för den här glädjedödande lågkonjunkturen som kom emellan och skapade en liten existensiell kris så... ja, förresten, har lågkonjunkturen verkligen förändrat något? Jag vet inte. Jag vet bara att jag mår mer illa än nånsin av mediagegget.

Och det här med Wanja Lundby Wedin. Okej, det finns ingen anledning för fackliga styrelseledamöter att förhålla sig okritiskt till VD:ars fantasilöner och därmed har WLW öppnat sig för kritik från vänster. Att hon får kritik från höger bara för att hon finns, och således att högern bara väntar på att vänsterledare ska göra bort sig så att dom kan dreva och avsätta dessa för att splittra vänstern är totalt förutsägbart. (Sen kan man verkligen fråga sig vilken roll det spelar att WLW är kvinna också. Det är tydligt att media älskar att hata kvinnor mycket mer än män. Män älskar man att förlåta, gosa med, gulla med och hålla om ryggen... Jämför t.ex. behandlingen av kvinnliga resp. manliga regeringsmedlemmar hösten 2006. Inte en enda manlig lagöverträdare krävdes på avgång. Samtliga kvinnliga lagöverträdare fick gå.)
Men det värsta med WLW-debatten är att hela problemet görs till en person. Wanja Lundby Wedin ÄR problemet. Avsätter vi henne (vilket alla tycks vilja) så försvinner problemet av sig själv. Så går tongångarna, men är det den verkliga anledningen till att man vill avsätta henne? Jag får mer känslan av att man vill visa sin makt - att man kan få henne avsatt genom att dreva mot henne. Medierna har vittrat blod och kan bara inte sluta förrän bytet är fällt. För om vi ska göra en grundligare analys av problemet så inser vi att det inte kommer att hjälpa ett jäkla dugg att få WLW avsatt. Problemet är helt klart organisatoriskt. LO verkar inte riktigt veta vad man vill med sitt styrelsearbete. Vill man verkligen jobba mot VD:ars fantasilöner så måste man verkligen vara aktiv, organiserad, påläst, offensiv, tydlig och strävsam. Det räcker inte att ha en vag uppfattning om att "för höga VD-löner är nog inte så bra". För man ska ha klart för sig att det är starka krafter i samhället som strävar i motsatt riktning. VD:ars löner sätts inte på en höft, dom "blir" inte bara till fantasisummor helt slumpmässigt och nästan lite av misstag som det framställs i (borgeliga) medier just nu. Att VD:ar och andra toppchefer i en organisation tillåts ta hem en rejäl andel av vinsten handlar helt enkelt om att göra VD:n lojal med ägarna (som också vill ha vinst) istället för att vara lojal med dom anställda. För VD:ns position är en position på två stolar, det går inte att komma ifrån. Han/hon är ju själv anställd och har ingenting investerat i företaget, vilket ägarna har. Alltså måste VD:ns lön skruvas upp rejält för att ändra lojalitetsförhållandet. Och bonusdelen av lönen (som oftast faller ut oavsett vad VD:n gör eller inte) är bara ett sätt för ägarna att få igenom fantasisumman. Att lönen ser ut att innehålla en incitament-skapande del gör den bara lättare att godkänna eftersom att styrelsen tror att en del av lönen kan utebli vid dålig prestation, och det blir svårare att förstå löneavtalet, vilket också syftar till att lättare få det godkänt. Ägarna får som dom vill och styrelsen behöver egentligen inte bry sig eftersom att ingen bryr sig så länge det går bra för företaget. Det är först i svåra tider, när det ska börja sparkas folk ur företaget som skiten träffar fläkten. Men vid det laget har både ägarna och VD:n redan sugit ut det göttaste ur bolaget, vilket var planen från början. Den enda källan till motkraft mot denna rovdrift är naturligtvis facket. Facket är den enda enhet som kan ha ett genuint intresse i företaget nu för tiden när stora företag aldrig ägs av annat än anonyma, ansiktslösa ägare som lika gärna kan investera sina pengar i något annat. Det är ingen slump att det bara är företag som ägs av en person med ett personlig intresse i verksamheten är dom enda företag som går bra över konjunkturcyklerna, t.ex. IKEA. Börsbolag är juridiska personer, alltså finns dom inte i verkligheten, alltså spelar det ingen roll om dom lever eller dör. Det är bara dom anställda som bryr sig och dom har ingen makt alls. Ska facket verkligen försöka vara motkraft mot hela denna utveckling, och det finns som sagt ingen annanstans att hämta motkrafter ifrån, så måste man vara mycket mer medveten och ideologisk än man har vågat vara hitintills.

Vad jag menar är att om man ska ställa krav på facket så ska man ställa meningsfulla krav. Att kräva Lundby Wedins avgång är totalt meningslöst. Att kräva att facket blir en bråkstake som vägrar att godta att näringslivets chefer ska alliera sig med ägarna istället för de anställda är ett mycket bättre krav att ställa.

Ny stapelvara hemma hos mig: 白味噌

2009-03-14T23:44:00.006+01:00

Jag har upptäckt ett nytt, helt fantastiskt livsmedel. Okej, det är inte nytt för kineserna, som ätit vit miso, eller shiromiso som det heter på japanska, i 2300 år, eller för japanerna som ätit det i 1500 år, men det är nytt för mig! Tidigare har jag ätit hatchomiso och mugimiso, som är jättegott att göra misosoppa på, men så såg jag denna nya misosort i affären. På paketet stod att man kunde använda denna miso till "allting". Vadå allting? Vad menar dom med det? Väl hemma med min nya miso gjorde jag den vanliga soppan, men blev besviken. Det smakade nästan inget alls. Och det förstår jag nu, hatchomiso är den starkaste misosorten, och det var ju den jag var van vid. Men sen provade jag att slänga i lite shiromiso i pesto i stället för parmesanen och smaksensationen var ett faktum!!! Där kom den vita mison till sin rätt! Och det blev inte sämre för att jag använde min vita-miso-pesto för att göra det här receptet. Det blev så gott så gott!!! Så i fortsättningen kommer jag nog att använda vit miso till "allt". :)

Enkel misosoppa, 1 port.
2-3 dl vatten
1 tsk miso av valfri sort
några bitar torkade wakamealger (inte för mycket, för dom sväller)
några bitar tofu om man gillar det
1 skivad färsk chaminjon
lite hackad färsk purjolök eller vårlök

Koka wakamealgerna i vattnet i ca 5 min tills algerna känns mjuka. Lägg tofu, svamp och lök i soppan och låt det bli varmt. Om mison är seg i konsistensen, lägg inte ner den i soppan direkt utan rör upp den i lite vatten först, annars är det svårt att få den att lösa sig. Rör ner mison i soppan sist, och koka den inte mer efter det, för misons smak blir sämre av kokning. Servera.

DNA - inte skriven i sten

2009-03-14T14:42:00.004+01:00

Veckans mest intressanta forskningsnyhet kommer från Kanada.

Det visar sig alltså att misshandel, trauma och dålig behandling av barn påverkar generna i hjärnan så att barnet får svårt att hantera stress livet ut. Det är alltså generna som hjälper hjärnan att reglera ner stress-responsen som mer eller mindre stängs av. Mycket intressanta resultat som öppnar för en helt ny syn på relationerna mellan DNA och psykiska hälsoproblem.

Dålig sömn

2009-02-25T00:56:00.006+01:00

Att dålig sömn kan leda till kroppsliga åkommor är känt sedan länge, men att dålig sömn också kan orsaka psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa har nyligen visats av amerikanska forskare. Detta är helt okänt inom psykiatrin. Och om jag får lov att säga det: Är det inte typiskt? Psykiatrin är en vetenskap som fortfarande jobbar utifrån hypotesen att psykiska sjukdomar bara uppstår ur tomma intet, av sig självt, och allt som kan kopplas till sjukdomen är en följd av den. Man har en oerhörd motvilja, verkar det som, att vända på orsakssambandet och se den psykiska sjukdomen som en verkan av något. Om man fullständigt har missat något så enkelt som att en andel av patienterna i psykiatrin helt enkelt är där bara p.g.a. sömnbrist, vilka andra och kanske betydligt vanligare orsaker har man också missat för att man så envist håller fast vid sin hypotes utan att ens pröva den mot verkligheten?

Nu är den här!!!!

2009-02-22T13:31:00.005+01:00

Skånes enda icke-borgliga nyhetsmedia! Jag blir så glad! Det känns som att utvecklingen har vänt på nåt sätt. Eller, jag hoppas på det iallafall. Under många år blev debattklimatet bara mer och mer borgligt för varje dag, men nu kanske det inte är så längre.

Så här skriver Petter Larsson i efterarbetets första nummer som kom ut igår:

"...den politiska demokratin – att folket styr sig självt – kräver ekonomisk och social jämlikhet för att bli på riktigt"

Och den meningen sammanfattar ett icke-borgligt politiskt förhållningssätt, och den ideologiska grund som socialismen och socialdemokratin vilar på. Att demokratin, folkstyret, är den okränkbara odelbara atom som samhället byggs upp av - och att denna demokrati kräver jämlikhet för att fungera, för att överhuvdtaget vara en demokrati! Det säger sig självt: Demokrati bygger på att alla människor har samma möjligheter att utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter. Om en människa befinner sig i ett ekonomiskt eller socialt underläge hamnar man i ett oundvikligt maktförhållande till dom som har överläget. Det är ganska enkelt och lätt att förstå. Så grundproblemet när borgarna vill återupprätta samhällets ojämlikheter från tiden före demokratins införande i Sverige (före 1921) är att borgarna aldrig varit så förtjusta i demokratibegreppet som dom vill låta påskina. Historien talar sitt tydliga språk.

Intressant...

2009-02-22T12:51:00.003+01:00

... intervju med yttrandefrihetpristagaren inom psykisk helsevern 2008 i Norge.

Jag gillar speciellt formuleringen "Det jeg var utsatt for som barn, har vært et ikke-tema." Trauman är verkligen ett icke-tema, inte bara inom vården men i hela vår kultur tycker jag. Visst, lidandet uppmärksammas en hel del i ögonblicket, t.ex. när tsunamin inträffar osv. Men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med traumat när det har blivit "gammalt". Och det är ju just det som är problemet med trauman - dom går inte över så snabbt som vi förväntar oss, kanske går dom aldrig över - och kroniska tillstånd har mycket låg status både i vården och i vår kultur i största allmänhet.

Obamania

2009-02-14T17:09:00.003+01:00

Det här tyckte jag var riktigt roligt! Speciellt kön till bajamajorna! :)

Den här var också rolig! Pyssla ihop din egen Obama-docka med hjälp av en färgskrivare, papper och sax/skalpell. :)

Söt potatis

2009-02-01T04:23:00.005+01:00

Även om Israel inte är mitt favoritland just nu efter kriget i Gaza, råkade jag ändå bli inspirerad av Israelisk matlagning när jag hörde nåt om detta på radion. I detta land äter man tydligen potatisplättar, potatisbullar, rårakor och raggmunkar i olika varianter på längden och tvären. Och sötpotatisplättar blev jag nyfiken på, så jag googlade lite och hittade receptet nedan och eftersom jag hade en sötpotatis i kylen så var saken biff, eller plätt. Och jag måste säga, resultatet blev dom godaste potatisbullar jag någonsin ätit! Det här kommer helt klart bli en basrätt hemma hos oss i fortsättningen. Nyttigt, billigt, lättlagat och urgott. Lättstekt smet också, så det skulle inte vara helt omöjligt att dra ner på fettet när man steker (inte för att jag gjorde det...)
Men en liten varning är på sin plats! De flesta sötpotatisar i affärerna kommer från Israel, så titta noga på ursprungsmärkningen om ni bojkottar Israeliska varor! Jag hade turen att hitta italiensk sötpotatis.

Sötpotatisplättar

1 sötpotatis
mjöl (siktat eller fullkorn, välj själv)
soja
kanel
margarin eller olja till stekning

Skala sötpotatisen och skär den i bitar. Koka i saltat vatten tills bitarna är helt mjuka. Häll av vattnet och mosa sötpotatisen med en potatisstöt eller gaffel. Tillsätt mjöl, ungefär 1/3 så mycket mjöl som du har sötpotatismos. Smeten ska bli ganska fast. Smaksätt med soja och tillsätt lite kanel, också efter egen smak.
Hetta upp margarinet/oljan. Klicka ut smeten i stekpannan eller plättlaggen, platta ut och forma till plättar. Låt steka på medelvärme tills de är gyllengula på båda sidorna. Servera gärna med äppelmos och något gräddfilsliknande, t.ex. sojayoghurt eller sour supreme (tofutti), som man äter dom i Israel.

Gott nytt år!!!

2009-01-01T02:59:00.001+01:00

Själva året fyller år idag och blir 2009 år gammalt. Det är gammalt det. Grattis.

Tycker du julmaten smakar rumpa?

2008-12-24T04:00:00.006+01:00

Här finns räddningen:

"Låtsaskött är den nya grisen" :)
och
Astrid och Aporna is the shit!
Finns även att köpa på Goodstore.

Kategori: Skratta eller gråta?

2008-11-23T03:59:00.005+01:00

Det här var både vansinnigt roligt, oroande och upplysande. Brittisk hårdkokt, högaktuell, intelligent humor. Varför får man en känsla av att det bara är komiker som säger sanningen nuförtiden?

Brave New World?

2008-11-06T16:01:00.006+01:00

Jaha, då har alltså Obama vunnit! Jag känner mig ärligt talat både häpen, glad och kluven. Häpen för att jag aldrig trodde att amerikanerna skulle vara kloka nog att välja en demokrat i kristider som dessa (ju räddare dom är desto bättre går det ju för republikanerna oftast). Glad är jag såklart för att Obama är det bättre alternativet och jag tror att han också är det bättre alternativet för omvärlden (som vi tillhör). Jag är också glad å det amerikanska folkets vägnar därför att Obama verkar vilja ena folket hellre än att splittra. Jag har tänkt mycket på det här med politiska taktiker och strategier. Och jag tror att politiker som inte har något högre intresse av ställningen än själva makten i sig tenderar att splittra befolkningen som strategi. Bush verkar ju ha skapat två Amerika, ett som är komplett galet och hjärntvättat och ett som håller på att drivas till galenskap av irritation. Och samma sak ser man i Sverige. Alliansen har knappast varit en enande kraft i detta land, snarare tvärtom. Grupper ställs mot varandra och det leder på sikt tror jag bl.a. till att Sverigedemokraterna bjuds in i "värmen". Alliansen krattar manegen. Sen blir det cirkus.

Men jag har en känsla av att politiker med mer ärligt uppsåt, att man inte är ute efter makten i sig själv, utan snarare att tjäna folket, att göra något bra av sin maktställning, sådana politiker strävar efter att skapa enighet, få samarbeten till stånd osv. Att söndra och härska är ett sätt att öka sin egen makt, medan att samarbeta, att vilja vara HELA folkets ledare, egentligen inte handlar primärt om makt. Men å andra sidan kan man alltid VERKA "lyssnande" för att få folk att tro att man ömmar för deras behov och inte bara själva makten. Varför kommer jag osökt att tänka på vår ständigt lyssnande statsminister? Lyssna verkar vara det verbet han använder mest, men han verkar aldrig dra några slutsatser av det han får höra annat än det han redan bestämt sig för. Är detta att lyssna?

Till sist vill jag säga att jag känner mig kluven till Obama. Jag är inte säker på att jag hade röstat på honom om jag var Amerikan själv. Jag hade nog känt mig mer frestad att rösta på Cynthia McKinney/Rosa Clemente som är ett oberoende kandidatpar (president/vicepresident) för det gröna partiet. Obama verkar riktigt vettig eftersom att republikanerna verkar så helt sinnessjuka, men med Svenska mått mätt ligger han ju långt till höger, kanske t.o.m. till höger om samtliga våra svenska partier.

Barnlek mer jämställd i skogen

2008-11-04T19:51:00.001+01:00

Eva Ärlemalm-Hagsér vid Mälardalens högskola har studerat vilken inverkan miljön har för barnens lek. Hon har upptäckt att på traditionella utelekplatser blir lekredskapen snabbt könskodade av barnen och det försvårar gränsöverskridande lek. Men lek i skogsmiljö har inte samma könseffekt på barnen. I skogen finns inga färdiga leksaker och därmed inga outtalade förväntningar på hur barnen ska leka, och det märks också på barnens lek.

Det här hade jag missat:

2008-10-31T22:55:00.002+01:00

Att Feministiskt Initiativ vill förbjuda barnmisshandel i hela EU! BRA!

Just nu lyssnar jag på...

2008-10-31T22:39:00.005+01:00

Hilde Louise Asbjørnsen, skivan "Sound Your Horn", och speciellt låten "The Darkest Hour".
Texten är lite smått genial tycker jag och känns som en högaktuell tolkning av dagens finanskris. Jag har tagit mig friheten att skriva ner den, hoppas engelskan stämmer, och att jag inte har hört fel någonstans:

bring forward all the good men
light up the darkest room
drink wine the way you would when
chasing your deepest gloom
put trust in every saying
live every fairy tale
honour the one who's praying
cherish the one who fails
'cause this is the darkest hour
the time when angels fall
ring bells
ring bells
ring bells from every tower
this is the darkest hour of them all

come bring old friends and lovers
unveil your every fright
all that your heart uncovers
is beautiful tonight
'cause this is the darkest hour
the time when angels fall
ring bells
ring bells
ring bells from every tower
this is the darkest hour of them all

'cause we are in this together
with our hearts made of gold
but now gold lose in value
and our heroes are so cold
and the gods that we worshiped
lost their faith and grew old
now we're left with each other
and the stories we are told
'cause this is the darkest hour
the time when angels fall
ring bells
ring bells
ring bells from every tower
this is the darkest hour of them all

För den som vill lyssna finns låten på last.fm radiostation som har gratislyssning på nätet. Ni får själv hitta "The Darkest Hour" i listan till höger på sidan (den kommer fram efter att man klickat på "Se mer"), det fanns tyvärr ingen direktlänk.

Låten "It Ain't Friday" från samma skiva finns även som musikvideo:

Dagens glosa: innuendo

2008-10-30T13:18:00.008+01:00

Barack Obama, stackaren, blir anklagad för allt möjligt. Inte nog med att det tjatas om hans påstådda samröre med terrorister, nu har han dessutom blivit förknippad med SVERIGE!!! Men det avfärdas dock som fula anspelningar (ugly innuendo) och Amerika kan pusta ut. Klicka på play-symbolen nedan för att se hur ordet används i en hel mening och höra det amerikanska uttalet (sist i inslaget).

Konsten att sälja men fortsätta äga

2008-10-30T02:18:00.003+01:00

Intressant debatt i morgonsoffan mellan Johan Ehrenberg och Carina Lundberg Markow där Ehrenberg inte förstår (alt. bryr sig om) att man inte kan använda ordet "förstatliga" längre, för då tänker alla automatiskt på Sovjet av någon obegriplig anledning, och alla som hör tror genast att man förespråkar kommunistisk diktatur. Folk har en tendens att hänga upp sig på ord på ett oerhört ointelligent sätt, eller så kanske man inte vill lyssna på sakargumenten och får i vissa ord en bekväm utgång från den egentliga diskussionen. Det har hänt förr, och som socialist tycker jag inte att man ska ge folk denna bekväma utgång. Men oavsett vilket jäkla ord man använder, hur svårt är det att begripa att man inte bara kan GE bort en massa pengar till privata företag??? Sen när blev privata företag välgörenhetsprojekt? Det är dumt att låta banker gå i konkurs, javisst, men det belyser bara hur dumt det är att låta en så viktig samhällsfunktion som bankverksamhet bedrivas i privat regi från första början! Och ska man gå in med stödpengar så ska man också få något i utbyte!!! Det är rent barockt att skattemedel används så oansvarigt! Om jag har lite ont om pengar kan jag ju t.ex. sälja min cykel. Men jag lär inte kunna övertyga köparen om att cykeln fortfarande ska stå i mitt cykelställ och att köparen aldrig ska få nyckeln till den! Att köpa borde vara att äga - i alla lägen! Och nu kan man ju invända om att det rör sig om ett lån, staten lånar ut pengar i det här diskuterade fallet; Carnegie. Men anledningen till att dom lånar av staten är att ingen annan vågar/vill låna sina pengar till den beryktade banken. Och varför ska staten låna ut med större risk än någon annan på "marknaden"? Det är också oansvarigt hushållande med skattepengar. Bättre då att köpa upp sk#%en och få inflytande! Något som kunde gynna skattebetalarna långsiktigt. Ja, jag gissar att dessa diskussioner bara har startat, eftersom krisen bara nått groddstadiet än så länge. Det ska bli spännande att se om vi inte har blivit kommunister allihopa när detta är över.

Så gör du dina egna pengar (om du har tillstånd, dvs. är en bank)

2008-10-13T17:20:00.004+02:00

Det här var en lärorik liten film om hur pengar "blir till". Jag fick många aha-upplevelser, bl.a. fick jag erkänna att jag tillhörde den förledda massan som trodde att banker lånade ut pengar som de fått in via insättningar. Man börjar också förstå varför internationella valutafonden så hårdnackat vägrar att skriva av majoritetvärldens skulder till västvärlden. Eftersom pengar ÄR skuld och ingenting annat än skuld kommer världens pengar att bli färre i antal om färre människor, institutioner, länder osv. är skuldsatta. Det är dom skuldsatta som producerar världens pengar, och de som har tillstånd att sätta andra människor i skuld (dvs. banker och finansinstitut) som tjänar på detta. En djup, djup orättvisa som gör mig heligt förbannad!!! Det är ju samtidigt de skuldsatta som producerar kapital av reelt värde och tillför detta till den gemensamma ekonomin, det gör inte banker och finansinstitut!

When it rains it pours...

2008-10-10T02:00:00.008+02:00

Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren har skrivit en bra artikel i ETC idag om Industrins gömda finansbubbla. Det handlar om att Svenska industri- och handelsföretag har använt sina pengar till att bli rikare på samma sätt som finansföretag. Istället för att använda pengarna till investeringar i den egna "riktiga" verksamheten har man försökt göra pengar på pengar. Frestelsen är begriplig med tanke på att det är bra siffror i bokföringen som utlöser chefernas bonusar. Investeringar är oftast mycket mer långsiktiga och "tråkiga". Men detta innebär att det finns en stor risk att dessa företag kommer att följa världsmarknaden i graven. Vi kan vänta oss många svenska storföretag med stora problem i den närmaste framtiden.
Det är mycket intressant att Svenska bolag har gått från att låna pengar (till sin verksamhet) till att låna UT pengar. För vad är egentligen meningen med det? Lånar man ut sina pengar till spekulation och sedan inte kan få tillbaka dessa riskerar företagen gå omkull trots att produktionen fungerar som den ska.

Johan och Sten skräder inte orden. Dom kallar spekulations-industrin för "den parasitära delen av ekonomin". Och jag har försökt förstå mig på hur det här med pengar fungerar, var pengar kommer ifrån, och hur dom ibland kan uppstå ur tomma intet, och ibland måste ha något mer solitt att stötta sig på. Här finns en blogg som har några tankar om det här med pengar som är väldigt intressant och allmänbildande.
Även om det verkar komplicerat och jag undrar om ens ekonomerna själva fullt ut förstår vad dom håller på med (alla som investerat i sub-prime-lånepaket har helt klart inte gjort det iallafall), så är det tydligt att en del av vår ekonomi härrör från en vardaglig byteshandel, där pengar underlättar transaktionerna, och en del av vår ekonomi är ren spelverksamhet. Exakt samma som på casinon, Svenska Spel osv. Ingen skillnad faktiskt. Det värsta tycker jag är att dessa två system är 100% förbundna med varandra. Det är två kommunicerande kärl.
Johan och Stens artikel sätter fingret på hur mycket av spekulationsekonomin som handlar om självbedrägeri. T.ex. som dom skriver: "Nationalekonomer kan inte se skillnad på att göra en sak, typ en radio eller en blindtarmsoperation, jämfört med att göra en ”placering” i en obligation. De anser att det i grunden är samma sak. Men [...] En aktie värd 200 kronor är nästa dag värd 250 därför att någon vill betala mer för aktien."
Detta handlar väl om att ekonomerna tror att denna 25% stegring av värdet är direkt korrelerat till att man i det här företaget gör radioapparaterna eller blindtarmsoperationerna 25% bättre. Men det finns ingen sådan korrelation, åtminstone inte så stark. Där har vi ett självbedrägeri. Det finns fler.

Man kan inte låta bli att tänka på den Holländska tulpanlöksbubblan 1636-37.

Frågan om tillväxt kommer naturligtvis upp i sammanhanget. Behövs tillväxten? Är tillväxt bra, eller är det tillväxtens "fel" att vi har hamnat här?

Alltså ekonomisk tillväxt finns även utan spekulation. Bara det att befolkningen ökar ger ju också tillväxt i ekonomin, under förutsättning att vi inte blir fattigare. Men tillväxt är väl också att få högre levnadsstandard, och det verkar vi få i princip överallt i hela världen (även i fattiga länder, relativt sett) oberoende av konjunkturen. Hade jag levt i samma ålder som idag, med samma ställning i samhället på 70-talet hade jag inte haft någon microvågsugn, ingen iPod, inte mer än en telefon (fast), osv. Kanske hade jag haft en bil, men det är inte säkert. Möjligtvis en stereo, men det är inte heller säkert. Men jag hade kunnat bo i samma lägenhet. All mat jag hade ätit hade varit mer näringsfattig (p.g.a. sämre upplysning om näringsfrågor) och tagit längre tid att laga. Det är så mycket som är ekonomisk tillväxt som vi inte tänker på. Och eftersom vardagstillväxten, eller vad man ska kalla den, tar lite tid på sig, så är det kanske svårt att minnas exakt vilket liv som levdes för 20-30 år sedan och hur mycket det skiljer sig från idag.

Och all tillväxt behöver inte belasta miljön (som man kan beskylla t.ex. iPods, mikrovågsugnar och mobiltelefoner att göra, även om dessa kunde tillverkas med noll-belastning av miljön också om man bara tänkte till lite och hade lagkrav på livscykel-ansvar osv.). I mitt exempel ovan så är vår kunskap om hälsa också något som kan räknas till tillväxten i samhället. Att upplysa människor i hälsofrågor är en bransch som omsätter mycket riktiga pengar, även om det också finns "avarter" i form av försäljning av bantningspiller och verkningslösa hypade hälsopreparat. Och generellt är det av godo, för alla livsstilsberoende sjukdomar har sjunkit sedan 70-talet (även om vi som befolkning ökat något i vikt, något som också ETC tog upp för ett tag sedan i en notis).

Så jag är nog beredd att hålla med om att tillväxt inte är av ondo i sig självt (Johan Ehrenberg har varit inne på detta spår i många olika sammanhang tidigare även om det inte nämns i just denna artikel. Vänster- och miljörörelsen strider fortfarande om huruvida tillväxt är bra eller dåligt, men det är ju en rätt teoretisk fråga även där.). Men framtidens melodi kommer att vara att tänka efter före, oavsett om det gäller miljökonsekvensanalyser eller vid ekonomiska investeringar. Vi behöver tänka mer som mänsklighet, ta mer ansvar och bli smartare helt enkelt! Det är dags att börja använda dom där hjärnorna vi är så stolta över. Och flera hjärnor tänker bättre än en, det är därför demokrati är bättre än diktatur. För varken Sovjet eller Kina t.ex. har uppvisat bättre ekonomisk stabilitet än västvärlden. Så min slutsats är att ekonomi utan eftertanke är botten. Och när man tror att man har tänkt färdigt, så kan man gott tänka ett varv till. För det är ofta det misstaget ekonomer gör. Dom vill ofta sänka lönerna och levnadsstandarden för "gemene man" men testar inte denna hypotes ett varv till, för om dom hade gjort det hade frågan "vem ska då stå för efterfrågan?" infunnit sig. Jag är socialist för att jag är övertygad om att det är det SMARTASTE sättet att driva ett samhälle. Ju mer man sprider resurserna och makten över resurserna desto stabilare och välfungerande samhälle får man. Det är rätt enkelt och självklart när man väl kommit till "slutpunkten" även om man får tänka i många led för att komma dit.

Och det här med Volvos dåliga läge. Jag tror säkert att en miss dom har gjort är att investera i felaktiga spekulationer, men en annan miss dom har gjort är helt klart att inte tänka efter före. Dom har helt kört fast i storbils-spåret, nu när marknaden vill ha mindre bilar. Detta hade vem som helst kunnat förutspå, men jag tror att gamla storföretag har en tendens att stelna i sina former och att tänka nytt gör nästan ont. Dom la ner sin gasbilsproduktion lagom till att efterfrågan började gå upp, vilket innebär att en begagnad gas-Volvo kostar nästan lika mycket som en ny bensin-Volvo idag. Suck! Det hade man också kunnat förutspå, att gas-bilsintresset skulle komma i takt med att oljan blir dyrare, men att det tar ett tag innan folk fattar att det finns gas-tankstationer, och att man kan tanka gas utan att sprängas i luften (folk är faktiskt rädda för ny teknik, även tekniker och ingenjörer).
Men dessa båda missar hänger säkert också ihop. Om man flyttar sina pengar från "långsam utdelning" dvs. investeringar i det egna företaget till "snabb utdelning" dvs. finansspekulationer så säger det sig självt att företaget kommer att ha mindre framförhållning och vara sämre på att hålla sig à jour med bil-marknaden. Man har berövat sig själva på verktygen för att kunna bygga företaget.

Till sist kan jag inte låta bli att tipsa om JAK Medlemsbank. En alternativ bankverksamhet.

Tänkte inte på det...

2008-09-21T04:42:00.004+02:00

Nu har alliansen gjort det igen! Visst är det bra? Alltså, man kan bara tänka sig hur snacket gick runt fikabordet när man skulle fnula ihop dom här reglerna för städavdrag (för det måste ha gått till så, man måste ha suttit och spånat ett gäng över några latte, eller något starkare, och sedan bara lämnat in servett-anteckningarna till sekreteraren): "Alltså, i Sundbyberg, där jag bor..." Och oturligt nog hade ingen varit i den stora världen utanför Sundbyberg där det finns hyresrätter och flerbostadshus.

Nu är det modernt med trianglar!

2008-09-17T00:19:00.003+02:00

På tal om riksdagens öppnande: "Det ska löna sig bättre att arbeta." Detta mantra med vilket regeringen våldför sig på våra gemensamma resurser. Men om det ska löna sig bättre att arbeta måste lönerna vara höga. Man kan aldrig med skattelättnader kompensera för låga löner i ett samhälle, för någon gång går det inte att sänka skatterna mer. Man kan inte betala mindre än 0% skatt. Och vid skattelättnader följer lönerna med neråt om ingenting annat håller emot. I lågskatteländer hittar man orimligt låga löner. Det är ingen slump.
Så vad håller emot? Vad är golvet för våra löner? Jo, a-kassan. Detta visste vi och våra politiker så sent som på början av 90-talet, men sen glömde vi plötsligt. Hög a-kassa blev istället synonymt med bortskämdhet. Det är inte de arbetslösa som ska ställa krav, det är arbetsgivarna. De arbetslösa ska inte tro att dom är nåt, de lata oduglingarna. Att ställa krav är bortskämt om man inte är arbetsgivare, försäkringskassa, regering, allians, migrationsverk osv. You get the picture.
Men som sagt, a-kassan är faktiskt inte bara till för dom arbetslösa, om jag får komma med en påminnelse, utan är i lika hög grad till för att skapa ett lönegolv för dom som arbetar!

Så har jag också lärt mig något nytt idag (OBS! i P1 från 19/8, idag fortsatte diskussionen):
Triangulering! Det finns alltså en term för den avpolitisering som politiken på senare år blivit offer för.
Vinnande politik ska överskrida polerna mellan vänster och höger, den ska innehålla ytterligare en position som ska uppfattas som mer framskjuten, viktigare, och pekande mot framtiden. Lyckas man har man skapat en triangel av sin politik, den är både höger, vänster och någonting nytt (läs: populism). Det är som ett kinderägg! Allt på en gång, alla väljare tilltalas och ingen politiker kan motstå! (För den som såg Agenda häromdagen blev det ju väldigt tydligt att alla moderata politiker åtminstone har glömt att dom sitter i riksdagen för att representera någon eller något och inte för att ha ett jobb, göra karriär eller att det överhuvudtaget skulle handla om dom själva personligen, vilket iofs kan utsträckas till att gälla hela alliansen. När "meningsmotståndarna" inom det egna partiet skulle övertygas var det inga sakliga argument som kom upp om FRA-lagens förträfflighet, nödvändighet eller oundviklighet, utan BARA personliga argument om din och min karriär. Och det ska föreställa demokrati!!! Jag kräks!).

Den som inte triangulerar sin politik riskerar att uppfattas som bakåtsträvande och fastklamrande vid det förgågna. Modernitetens fälla återigen! Vi har varit där förr, vi har gjort saker förr bara för att det känns modernt och handlingskraftigt, som vi sedan ångrat bittert. Vi är så moderna så vi fattar inte hur otroligt förstelnat det är att vilja vara modern! Modernitet är innehållslöst. Förhoppningsvis är vi trötta på denna innehållslöshet och kräver återigen en tydlig övertygelse hos våra politiker. Och kanske börjar vi t.o.m. återigen kalla dom för folkvalda.

Wake up and smell the coffee!

2008-09-02T23:00:00.005+02:00

Innan det blev slutstrid mellan Clinton och Obama var det denna mannen som verkade mest vettig. Att välja mellan Clinton och Obama är väl lite som pest eller kolera tycker jag. Båda står rätt långt till höger om man jämför med ett europeiskt synsätt. Nu är det inget val längre och Obama har sagt att han inte tänker dra tillbaka trupperna från Irak heller t.ex. Tyvärr tror jag att nästa president kommer att stavas McCain, eftersom att han är republikan och folket verkar vilja ha republikanska presidenter i det där underliga landet. Men det här talet piggade upp mig så missa inte det, det är inte så långt:

Det där med "orange" kontra "green" fattade inte jag. I Sverige är orange alliansens färg och grönt är ju miljörörelsens. Men i amerika är orange färgen för "varning för terrorattacker" och grön är färgen på pengar. Så klart!

Det som var mest uppiggande av allt var att se hur uppiggad publiken verkade bli! Och förvånad! Det är precis som att amerikaner inte är vana vid att folk (journalister, politiker, experter, andra makthavare) säger som det är!

Och priset för årets knäppaste debattartikel går till...

2008-09-02T02:31:00.004+02:00

...Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar för deras försök att upphöja den egna ångesten inför det motsatta könet till ett allmängiltigt resonemang om jämställdhet. Få som läste kände sig berörda, ännu färre kände igen sig, ingen förstod vad texten egentligen handlade om.

Mer saga i vardagen

2008-08-27T14:12:00.003+02:00

Jag tror jag hittade askungens sko häromdagen när jag var ute och gick. Den låg förvånande nog i en papperskorg tillsammans med hundbajspåsar och gamla pizzakartonger. Men eftersom att jag inte är någon prins och inte känner att jag behöver en askunge i mitt liv så lät jag den ligga.

Brödstolthet

2008-08-21T00:51:00.008+02:00

Jag har inte bloggat på länge, men idag gjorde jag ett så gott danskt rågbröd att jag kände att detta måste jag visa upp för världen. Jag har ju snöat in lite på bakning på senaste tiden...
Lustigt nog så smakade brödet precis som danskt rågbröd brukar. Ja, jag blev förvånad. Det är sällan bröden man bakar själv smakar likt nånting man kan köpa.
Men det smakade helt annorlunda än det finska surdegsbrödet som jag bakade häromveckan, även om det är i princip samma ingredienser! Sånt är också lustigt.
Det krävs lite passning det här brödet, att man ska göra nåt litet moment varje dag i flera dagar, men det krävs inga stora åthävor, det är lättare än att göra gröt.
Detta receptet är surdegsbröd. Om du redan har en rågsurdeg, använd då denna, men om du inte har en är det lätt att starta en, men då får man börja några dagar innan. Blanda grovt rågmjöl och vatten (1-2 dl av varje) och låt stå i rumstemperatur, gärna med en bakduk över skålen så att det inte kommer damm eller flugor i kulturen. Mata sedan kulturen lite varje dag (tillsätt typ 0,5-1 dl rågmjöl och lite vatten om det behövs, konsistensen ska vara som lös gröt). När det börjar lukta surdeg (syrligt, lite åt smält smör-hållet och lite jäst) och du ser att det finns mycket bubblor i blandningen är det klart. Det brukar ta 3-4 dagar. Sen kan den färdiga surdegen sparas i en burk i kylskåpet i någon vecka. Vill man spara den längre får man ta ut den och mata den, genom att fördubbla surdegens storlek med rågmjöl, låta stå ute i rumstemperatur över natten och sen sätta in den i kylen igen (man behöver inte sätta in hela surdegen, för då blir kylen full av surdeg till slut). Surdeg ska inte frysas, vildjäst tål inte det, sägs det.

Danskt rågbröd

några dl rågsurdeg
ca 1 l vatten
2 tsk salt
0,5 kg rågkross eller hel råg
1 kg grovt rågmjöl

Dag 1: Fördubbla surdegen med grovt rågmjöl (ta av rågmjölsmängden) och låt stå över natten.
Om du ska använda hel råg, koka upp 5 dl vatten och häll över rågkärnorna. Täck sedan över med plast och låt stå i kylen över natten.
Dag 2: Spara hälften av surdegen i kylen till nästa brödbak. Blanda resten av surdegen med salt, rågmjöl och rågkärnorna från kylen. Vill du använda rågkross istället kan du blanda i detta direkt, dom behöver inte ligga i blöt först. Tillsätt vatten medan du blandar och se till att konsistensen blir kladdig men ändå någorlunda fast. Låt jäsa i bunken 12-24 timmar.
Dag 3: Lägg degen i två smorda brödformar (eller använd bakplåtspapper i formarna). Låt jäsa ytterligare 2 timmar.
När bröden är färdigjästa, stick några hål i dom med en gaffel för att inte skorpan ska bli om ett lock och spricka av. Grädda i 200°C i 1 timme. Ev. kan temperaturen sättas ner till 175°C efter halva tiden. Om bröden är klara kan man testa med en sticka. Den ska vara ganska torr. Ta ur bröden ur formarna och stäng av ugnen. Lägg tillbaka dom på gallret och låt ligga i eftervärmen. Detta ska påskynda att alkoholen dunstar bort ur bröden, för att förhindra besk smak.

Testa dig själv

2008-06-30T15:14:00.009+02:00

Så avslöjar du om du tillhör makteliten i samhället:

1. Du känner ett oemotståndligt behov av att övervaka "vanliga människor" för att se om dom är terrorister. Innerst inne är du mer rädd för "vanliga människor" än för terrorister, men detta vågar du inte ens erkänna för din terapeut/coach/mentor.

2. Du tycker att människor som har det sämre än dig själv är bortskämda, även om du inte anser att du själv är bortskämd. Det har aldrig slagit dig att detta är en tankevurpa, det känns bara fullkomligt naturligt att tänka så.

3. Du gör, om du är socialdemokrat, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, trots att du varit emot detta förslag innan det blev lag och trots att du verkligen inte behöver pengarna. Om du är anhängare av alliansen är du automatiskt för hushållsnära tjänster även om du inte riktigt vet varför. Du gör också avdraget trots att du inte behöver pengarna.

4. Du beundrar utländsk arbetskraft för deras initiativförmåga och slit även om du samtidigt tycker att det är för jävligt att svenskarna har blivit så lata att dom inte längre vill ta arbeten med så låga löner att dom inte går att leva på i Sverige och med helt omöjliga arbetstider. Själv har du förtroendearbetstid och är höginkomsttagare men du inbillar dig att du gladeligen skulle ha stått i vägkanten och sålt jordgubbar i ösregn istället för att fira midsommar med vännerna om det hade behövts för att "ta dig upp ur rännstenen". Att du själv aldrig behövt ta dig upp är någonting du aldrig tänkt på.

5. Du tror verkligen att människor blir friskare av att få indragen sjukpenning.

6. Du anser att klyftorna i samhället måste öka. Detta behövs eftersom om man tar från dom fattiga och ger till dom rika så blir dom fattiga också rikare i slutändan. Att du talar i egen sak och inte alls vurmar för dom fattiga har aldrig slagit dig. Men ibland innan du ska somna på kvällarna ligger du och tänker på trädgårdsmästaren, poolskötaren, hushållerskan, butlern, kocken, tennistränaren, chauffören och alla andra du skulle kunna ha råd att anställa om klyftorna ökade.

7. Du har svårt att skilja på fackföreningsrörelsen och kriminella organisationer som t.ex. maffian.

8. Du ogillar kollektivavtal dels p.g.a. att du instämmer med punkt 7 och dels för att ordet innehåller "kollektiv" vilket alltid ger dig dåliga associationer.

9. Du tror att moderna människor vill vara fria och individualistiska och tyngs ner av saker som förstahandskontrakt på sin bostad, fast anställning och kollektivavtal. Själv har du både fast anställning och bostadsrätt i Stockholms innerstad plus ett "litet hus på landet". (på landet = Stockholmska för "utanför Stockholm". Man kan ibland höra stockholmare tala om "mitt land", detta innebär inte att dom äger ett helt land, utan dom syftar bara på sitt lantställe)

10. Du vet inte riktigt om du ska kalla dig feminist eller om du är skeptisk till feminismen eftersom "begreppet dragits så mycket i smutsen" (av SvD:s ledarsida, som är en av dina primära informationskällor). Naturligtvis är du för jämställdhet, bara det inte går till överdrift. Kvotering är ett exempel på en sådan överdrift. Om du har varit socialist har du numera samma förhållande till socialismen.

11. Du tycker att "alla andra" är trygghetsnarkomaner och att svenska folket har förlorat förmågan att ta risker och leva farligt. Själv lever du väldigt tryggt, men du har aldrig tänkt på att du själv kanske också är en trygghetsnarkoman i så fall.

12. Du anser att Sverige löper stor risk att bli en bananrepublik och bli omsprunget av, i ditt tycke, lägre stående länder som Indien och Kina. Samtidigt är du övertygad om att Sverige måste införa politiska åtgärder som gör landet mer likt en bananrepublik. Att detta kan uppfattas som ologiskt har du aldrig tänkt på.

13. Du känner att ditt liv är som ett pussel med bitar som är helt omöjliga att foga samman. Egentligen handlar det inte om bitar utan om tid. Att man som vuxen människa i en fri demokratisk stat har fullständig bestämmanderätt över sin egen tid är heller ingenting du har reflekterat över. Du försöker ju bara hålla takten med alla andra akademiskt utbildade karriärister med småbarn i Stockholms innerstad eller motsvarande.

Känner du igen dig på en eller flera punkter tillhör du Sveriges maktelit. Du känner dig säkert förvånad, men det är en helt normal reaktion. De flesta inom makteliten är helt omedvetna om sin tillhörighet.
Det är bara att gratulera, du befinner dig på toppen av köttberget, överst i näringskedjan. Du sitter tryggt på din position och med din lön/pension/avgångsvederlag/bonus oavsett konjunkturcykel och politikers elefantpromenader i statens porslinsbutik. Från din utkikspunkt kan du se ut över alla andra människor i samhället och döma och bedöma dom efter eget tycke och smak. Ingen kan säga emot dig, inga försvarstal, ingen kritik når dig. Du har fullständigt definitionsföreträde. Det du säger uppfattas som sanning av alla andra inom makteliten och er lilla klick är i princip dom enda som har en talan.

Genom FRA-lagen visar borgarna FÄRG!

2008-06-27T17:59:00.005+02:00

Allt som rör FRA och beredningen samt genomröstandet av denna lag är verkligen obehagligt. En video som fick mig att få kalla kårar är där Fredrik Malm (fp) 2006 håller tal vid en demonstration mot (den av Amerikanska intressen beställda) razzian av Pirate Bay.

Det som är verkligen obehagligt är att man inser att borgarna endast rycker ut till demokratins försvar när de anser att socialdemokraterna hotar den (detta var ju på Bodströms tid som justitieminister). Två år senare kan samme man rösta igenom en lag som står för allt det han tidigare kritiserat och lite till. Det visar ju bara hur borgarnas främsta mål är att plocka poäng av socialdemokraterna. Demokratin är dom inte så oroliga för.

Inte ens det kära "företagsklimatet" som man alltid använder som alibi i alla andra möjliga och omöjliga sammanhang har någon som helst betydelse eftersom många stora IT-företag har ju hotat med att fly landet om lagen går igenom, bl.a. det största IT-företaget i världen, Google:

"– Förslaget är sprunget ur en tradition inledd av Saudiarabien och Kina och hör helt enkelt inte hemma i en västerländsk demokrati. Vi på Google tycker att förslaget är dåligt och det har vi meddelat bland annat det svenska justitiedepartementet, sa Peter Fleischer, Googles högste ansvarige för integritetsfrågor till tidningen Internet World förra året.
– Vi har gjort det klart att vi aldrig kommer att placera några servrar innanför Sveriges gränser om förslaget går igenom"

Detta kommer också naturligtvis innebära att alla Google-sökningar kommer att gå långsammare än nödvändigt för oss här i Sverige.

I alla andra sammanhang heter det ju från borgligt håll att "men så kan vi inte göra för då flyr företagen Sverige". Nu går det tydligen bra ändå. Det visar att det är bara en sak dom är intresserade av: Makt. Dom struntar i demokratin (men det har ju varit känt länge) och dom struntar i företagsklimatet.

Jag gissar att inte bara IT-företag kommer att bli skeptiska mot Sverige p.g.a. denna lag. Det blir nämligen ännu lättare att ägna sig åt företagsspioneri i Sverige än det varit tidigare och än det är i andra länder. Grattis till det självmålet alliansen!

Det här citatet av Liza Marklund ger också ännu fler anledningar till att känna kalla kårar:

"Granska er själva Jag tycker det är helt rätt att publicera namn och adress till FRA:s anställda. När de nu ska känna till allt om oss, då har vi väl åtminstone rätt att veta vilka de är? För övrigt borde FRA börja med att granska sina egna anställda. Jag vet att det finns folk inom företaget som är misstänkta och dömda för brott, bland annat för att de förföljt och trakasserat kvinnor. Vad händer när sådana idioter får fri tillgång till allt som kvinnorna gör och säger?"

Jag tror och hoppas att alliansen genom denna lag nu gjort sig totalt ovalbar till hösten 2010. Det är väl det enda positiva jag kan se i detta. Förhoppningsvis behöver vi inte leva med FRA mer än 2 år. Men man vet aldrig. Svenska folket har visat prov på en förvånansvärd förmåga till att vara lättlurade förr.

Tips om bra radioprogram!

2008-06-10T00:02:00.003+02:00

Missa inte ett bra inlägg av Dan Jönsson i P1:s radioprogram OBS! Dan Jönsson kommer sist i programmet.

Det är uppåt på börserna igen. Är krisen över? Nej, menar Dan Jönsson, efter att ha läst en artikelserie i den danska tidningen Information (kan det vara bl.a. den här artikeln han har läst?). Att börsen går upp i vissa segment, t.ex. i oljeaktier, är helt normalt i början av en lågkonjunktur/depression. Spekulanterna letar med ljus och lykta efter ställen där det fortfarande går att placera sina pengar utan att riskera stora förluster, alltså går det brant uppåt i dessa sektorer. Ett tag.

Lyssna på programmet! (Andra halvan, första halvan handlar om fotboll - snark!)

Min första vegan-tårta!

2008-06-09T23:09:00.001+02:00

Den blev både snygg och god, och jag är rätt stolt över mig själv! Jag brukar inte lyckas så bra med tårtor annars.
Receptet kommer härifrån, och jag följde det ganska väl, förutom att min hallonsylt hade möglat, så jag fick ta jordgubbssylt istället, och det blev jättegott det också.

Vad betyder ordet bortskämd?

2008-06-01T23:01:00.005+02:00

I nya numret av Ordfront (6/2008) finns en mycket intressant artikel av Kajsa Ekis Ekman om ungdomars situation i samhället med rubriken "Den grundlurade generationen".

"Idag är etableringsåldern - den ålder då tre fjärdedelar av en årskull har arbete - 28 år. 1990 var den 20 år."

Detta kan inte vara en effekt av ökad utbildningsgrad i befolkningen, då få eftergymnasiala utbildningar är tio år långa. (Men många politiker vill nog skylla på det).

Fler fakta:

"Hälften av alla i Sverige mellan 20 och 27 år har inget eget boende, och hälften av alla under 26 år har tidsbegränsat arbete."

"Det är ett moment 22. Unga får inte långvariga anställningar, alltså går många inte med i facket, och är de inte med i facket har de ingen grund att stå på för att kunna kräva fasta jobb."

Ja, och med en sådan situation behöver den borgliga regeringen bara höja fackföreningsavgifterna marginellt för att få ett stort bortfall av organiserade. Man har bara öppna dörrar att slå in.
Det är här jag ser fackets misslyckande. För att kunna vara ett effektivt fackförbund måste man också kämpa för arbetare utanför det egna förbundet. Annars håller det inte. Annars får man aldrig in folk i sitt förbund. Arbetsmarknaden har förändrats sedan 1800-talet då fackföreningsrörelsen uppstod. Men på den tiden fanns det bara osäkra anställningar. Ingen uppsägningstid, inga projektanställningar ens en gång. Hur löste man problemen då?

Idag tror jag man måste lösa problemen genom att se dom till att börja med. Hur ser situationen ut för en människa med s.k. "lös anknytning till arbetsmarknaden"? Jo, man har lite olika jobb, för lite olika arbetsgivare, i lite olika branscher som representeras av lite olika fackförbund. Fackföreningsrörelsen är helt och hållet anpassad till heltidsarbete, till fasta anställningar osv. men det är ju helt snett. Fast anställning är som sagt ett mål för facken att arbeta mot, men man kan inte anpassa hela sin verksamhet efter en verklighet som inte finns, vad händer med dom människor som inte redan uppnått målet? Var ska dom vända sig för att få hjälp att nå detta mål?
På något sätt tror jag att det antingen måste uppstå ett fackförbund som lägger sig på tvären över alla branscher och organiserar alla dom som inte har fast heltidsanställning, eller så måste fackföreningarna hitta sätt att förenkla medlemskapet för denna grupp inom ramarna för det som redan finns. Ett exempel är medlemsavgiften som varierar enligt inkomst. Det är väldigt krångligt för löst anställda som har olika inkomst från månad till månad. I princip måste man kontakta sitt fackförbund varje månad och ändra inkomstuppgifterna. Vem orkar det? Då får man också en känsla av att facket inte är till för såna som mig.

Att inte ha fast arbete för också med sig att det är svårare att få förstahandkontrakt på lägenheter, och andrahandshyror är oftast dyrare. Det är dyrt att vara fattig.
Man behöver inte ha hög IQ för att begripa att detta sänker nativiteten. Enligt en sifo-undersökning skulle 300.000 svenskar mellan 18 och 40 år skaffat barn om dom bara hade en annan bostad.

"Nittiotalet var en otrygghetschock för ungdomsgenerationen" skriver Joachim Vogel i SCB-rapporten Ungdomars etablering.

Om nittiotalet var en otrygghetschock för den unga generationen gick 40-talisterna oskadda eller rikare ur detta decennium. För första gången i historien går utvecklingen bakåt: De äldre blir friskare och de unga sjukare. De unga är idag fattigare, mindre politiskt representerade och har svårare att etablera sig än tidigare generationer! Detta är anmärkningsvärt!!!

Ändå tas ungdomars signaler om missförhållandena som "gnäll". Ungdomar är "bortskämda" när dom hostar till om rättigheter och irriterar sig på försämrade villkor. För något större ungdomsuppror har vi ännu inte sett. De har anledning att göra uppror men fogar sig. Kan det bero på den extremt individualistiska tidsandan som fostrat dessa människor från 80-talet och framåt? Vi ska avstå våra rättigheter i utbyte mot att få en chans att lyckas stort - att bli mångmiljonär, rikskändis och framgångssaga. Människor som råkat dra vinstlotter har ingen förståelse för dom som vill ha sin insats tillbaka, som vill leva sitt "lilla" liv - men med trygghet.

Sen finns också den här vanliga vanföreställningen att fast jobb och förstahandskontrakt är något som håller en mer fast än ett otryggare liv. Många påstår att dom inte vill etablera sig för man vill inte ha samma jobb och bostad hela livet. Men här har verkligen den nyliberala hjärntvätten lyckas. Det är precis samma grej som när arbetsgivare påstår (och lyckas lura dom anställda till att tro) att dom inte vill skriva på kollektivavtalet för att dom vill erbjuda sina anställda något bättre. Att ha ett förstahandskontrakt på en lägenhet är en trygghet, men det innebär inte att man inte får lov att flytta. En fast anställning är en trygghet som det går alldeles utmärkt att säga upp sig ifrån.
Det är snarare tvärtom: Det är när det finns få fasta anställningar och få hyresrätter att få förstahandskontrakt till som den nyliberala skräcken om brist på valfrihet blir verklighet. Vem vågar säga upp sig från en fast tjänst eller säga upp ett förstahandskontrakt när det aldrig kommer att komma en sådan chans igen?

Arbeit macht frei

2008-05-28T00:35:00.005+02:00

Såna här artiklar sänder kalla kårar nedför min rygg! När ett så pass väletablerat massmedium som Dagens Industri kan skriva en så hetsande artikel mot människor som inte arbetar kan man verkligen känna hur tidsandan förändrats. Och fort gick det!

Är den arbetslöse/sjukskrivne/barnledige den nya juden? I artikeln visar man också tydligt vilka grupper det gäller: Unga, invandrare, äldre och kvinnor!!! Det är dessa som inte arbetar tillräckligt och underförstått borde lägga på ett kål, anstränga sig lite mer!

Och läsarna drar också dom tänkta slutsatserna av artikeln i kommenarerna. T.ex:

"Se där!
Svenska män i åldern 24 - 55 år är alltså de som bekostar välfärden. Ändå är det just den gruppen som förmodligen drar minst nytta av den och får ta mest skit av ex. radikala feminister i form av beskyllningar för rasism, mansgrisighet, miljöförstöring och annat hemskt. Tänk om männen inte fanns - vilket kul samhälle vi skulle ha........
der Schwein"

Man skulle också kunna se det som att det är svenska män i åldern 24-55 år som tar jobben för alla oss andra! Dom delar inte med sig av arbetstillfällena och släpper helst inte in andra heller vid rekryteringar. Dessutom kräver dom högre löner vilket inte kan vara bra för samhällsekonomin (tänk på inflationen)!

Och det sägs också att det är bråttom att öka arbetstakten för annars kommer välfärden att försämras. Man hänvisar också till att andelen äldre i befolkningen kommer att stiga i framtiden, och då måste vi också arbeta mer för att försörja dom.

Att välfärden försämras beror på att vi lägger mindre pengar på den hela tiden. Det har ingenting med arbetstid eller befolkningsfördelning att göra. Den offentliga konsumsionens och investeringarnas andel av BNP minskar stadigt och har gjort det sedan 80-talet, och det beror på politiska beslut, att vi ska lägga allt mindre pengar på den offentliga sektorn. Och dom äldre har varit en stor andel av befolkningen förr utan att samhället har kollapsat för det. Nä, snarare är dom äldre en bra syndabock att skylla på när man i själva verket vill försämra välfärden.

Intressant radioprogram om galenskap och vetenskap

2008-05-23T12:40:00.003+02:00

Det konstateras i radioprogrammet "Vetandets värld" att man trots omfattande forskning misslyckats med att koppla galenskap till någon gen. Gång efter annan trumperas det ut att "Nu har vi hittat schizofrenigenen!" men vad man glömmer att tala om några år senare är att när studien upprepas av andra forskare kvarstår inte resultaten. Schizofreni och andra psykossjukdomar kan alltså se väldigt genetiska ut i enskilda studier, men det är omöjligt att hitta galenskapsgener som har samma möjligheter att bli undersökta av alla forskare.
Trots detta har gamla psykiater som Johan Cullberg svårt att acceptera fakta. Nu talar han om en "genetisk sårbarhet" som låter ännu mer svårforskat och subjektivt än schizofrenigener någonsin varit. Att miljön kan störa hjärnans biologi och t.o.m. ge upphov till permanenta hjärnskador går inte att acceptera för dagens psykiater. Och jag förstår dom, att ta forskningen till sig skulle kräva stora omstruktureringar av deras arbetsmetoder, synsätt, inställning till patienterna osv. osv. Dessutom har Johan Cullberg någonting personligt att förlora på att lyssna på vetenskapen. Hans bror är ju schizofren, och om de "nya" förklaringsmodellerna gäller måste han antagligen omvärdera hela sin uppväxt och se i vitögat vilka människor hans föräldrar egentligen var. Det kan inte vara lätt i en sådan hög ålder.

Lyssna på programmet!

Elefanter målar

2008-05-07T12:53:00.002+02:00

Det här var bara så rörande, men å andra sidan, vem hade inte trott att djur kan måla? Om dom bara kan hålla i en pensel?

Liv Strömquist for president!

2008-04-17T00:38:00.004+02:00

Jag fick precis hem dom här böckerna i brevlådan:
Einsteins fru och Hundra procent fett av Liv Strömquist. Och jag är helt överväldigad av att man kan bli så överväldigad av två seriemagasin! Dom här böckerna innehåller alltså bara så mycket intelligent samhällskritik att det är helt otroligt hur människan lyckats proppa in detta tillsammans med humor i dessa serieteckningar! Hur gör hon?

I vilket fall som helst så är det alltid lika roligt och upplyftande att upptäcka att det faktiskt finns människor som kan tänka, känna och reagera. Att alla inte bara anpassar sig till havregrynsgröten.

homage à Sue Monk Kidd

2008-04-13T03:11:00.006+02:00

jag vrider offerkniven ur Abrahams hand
vänder mig mot HERREN
och lägger ett väl valt snitt
över hans allra heligaste

för det kan väl inte vara meningen
att GUD ska ha en PENIS?

så fick vi då bättre användning för den kniven

Skilla

2008-04-04T04:18:00.002+02:00

... heter det här fantastiska bandet från Lund/Malmö! Jag upptäckte att dom fanns på kulturnatten i Lund för ett eller två år sen (minns inte riktigt). Och det är jag väldigt glad för. Mitt i prick min musiksmak! Snart är dom ute med en ny skiva tydligen.

På tal om bomb i skägget...

2008-03-31T00:07:00.002+02:00

... läs gärna Mohamed Omars dikt allting tyder på